600 gram kärlek

Min Albin. Vad det känns. Känns overkligt och i allra högsta grad verkligt på samma gång. Våra minnen från vad vi gjorde förra året flätas samman med de vi upplever just i detta nuet. Du har varit med om din första jul härhemma. Det är helt fantastiskt. Du har smakat på julmat och legat under granen. Du har sett snö och fått julklappar. Du har gått från famn till famn av våra nära och kära och jag hoppas innerligt att du känt hur kärleksfull varje kram du fått har varit.  Du har varit hos moster med familj för första gången i ditt liv. Visst har du varit med om bilturer men aldrig till Skåne förrän nu. Det gick förvånansvärt bra får jag säga. Med lite hjälp av babblarna på ditresan. Men på hemresan sov du nästan hela vägen. Och så mycket paket du fått! Hur ska vi få plats med allt:) Jag försökte göra julen så lite stressig som möjligt och tyckte jag lyckades okej i allafall. Jag hade velat hunnit mycket mer dock. Skickat en julhälsning till de sjukhus vi varit på tillexempel. Framföral

Mitt älskade lilla hjärta. Nu är mammas julshow över och vardagen är tillbaka. Vi har haft väldigt bra publiksiffra och det har varit så härligt att vara med i teaterfamiljen igen och även fått nya vänner. Sedan har det varit skönt att kunna KÄNNA att jag kan göra det här för min egen skull. Nånting som jag mår så himla bra av. Jag har aldrig varit så lycklig och tacksam för att få stå på scenen som jag varit under den här produktionen. Och det är ett bevis att jag fortfarande vågar.  I lördags satt farmor barnvakt åt dig så pappa kunde komma och titta och även vara med på festen efteråt. Vi har haft lite förkylningar i ensemblen och förra måndagen märkte jag att jag blivit hes och hostig. Dagarna gick och halsen blev inte bättre. Så typiskt när man behöver vara frisk i två helger och det skiter sig. Men det gick fint ändå. Fick sänka min låt så jag kunde komma upp på de höga tonerna och i sista numret var jag väldigt nervös att det inte skulle komma ut ett ljud från mig men jag tog i

Mitt älskade barn. Här har det varit fullt upp med repetitioner för hela slanten så det har inte blivit att jag skrivit på ett tag. Du har fått varit med på lite rep och skött dig så bra.  Varje dag går jag in på bloggen för att se vad vi gjorde för ett år sedan och inte en enda gång kan jag hålla tårarna tillbaka. Tänk att det gått ett år. Och samtidigt känns allt så nära när jag läser vad jag skrivit. För ett år sedan hade jag ångest för att jag skulle lämna dig på iva, för att jag skulle få komma hem och sova i huset en natt. Samtidigt hade jag en förväntan inom mig, att få se mina vänner stå på scenen och göra det som jag och din pappa oxå skulle ha gjort. Nu ett år senare är det jag som ska stå på scenen.  Igår körde vi genrep. Jag var sjukt nervös för hur allt skulle gå. Jag har ju inte stått på scenen sedan 2013. Undrar om jag fortfarande har det i mig? Innan vi skulle gå på scenen var jag sjukt nervös men efter första numret släppte allt och sedan var det bara att köra! Det var

Abbe. Det är nu ett år sedan jag skrev ut mitt första blogginlägg. Dagen innan hade jag upplevt den dag som för alltid kommer vara den värsta dagen i mitt liv. Du hade kommit, min 600grams bebis, 3 1/2 månad för tidigt. Du var så liten. 570 gram var du nere i den femte dagen i ditt liv. Och det var då läkaren kom med nyheten att du hade dina fyra fel i hjärtat, det hjärta som för övrigt var stort som min tumnagel. Och att det inte fanns något de kunde göra när du var så liten. Att du dessutom var unik, att de inte hade någon statistik att ge oss då detta hjärtfel var otroligt sällsynt för prematurer. Det enda vi kunde göra var att leva på hoppet. Hoppas på dig. Att du skulle orka.  100 mil bort från familj och vänner. Älskade Meja. Din pappa som blev sjuk. Men att kunna få ha dig nära. Sovandes på bröstet. Allt jag viskat. Allt jag sjungit. Jag minns första gången vi fick se kort på hur du såg ut, utan sladdar, cpap och slangar. Hur du såg ut min vän.  Vänskapen mellan föräldrarna på

Albin. Imorgon kommer mormor och hälsar på! Hon ska följa med på rytmik med oss och sedan spendera hela dagen här i krillehöla. Ska bli så mysigt! På kvällen var det tänkt att mamma och pappa skulle gå på det beryktade musikquizet men vi hittar ingen barnvakt så vi får nog strunta i det, om du inte vill med förstås:)  I morgon är en speciell dag. 4 november. För exakt ett år sedan började hela denna karusellen rulla. En vanlig dag med tvätt och inbokat MVC besök som skulle sluta med jobb. Istället slutade det med ultraljud, panik, två sprutor i låret och ambulans till Uppsala. Och gråt. SÅ MYCKET GRÅT! Att du inte mådde bra. Att jag tydligen inte mådde bra. Ovissheten. Modet att fråga om du kommer överleva. Och oron när jag inte fick något definitivt svar. Ja, den där dagen för ett år sedan är verkligen en dag jag aldrig kommer att glömma. Hur senil jag än kommer bli. Och jag trodde av slutet av den dagen, att detta skulle vara den värsta dagen i mitt liv. Det är tur man inte sitter me

Älskade Abbe!  Nu har mamma försökt skrivit på denna bloggen hur många gånger som helst men livet har kommit emellan. Och det är ju fantastiskt på sina sätt. Men det är dumt att det inte sparas, det blir svårt att komma ihåg allt roligt vi gjort. I fredags var vi iallafall hos sjukgymnasten för första gången. Hon var jättesnäll och trevlig. Hon fick lära känna dig och se vad du kunde göra och vad som var svårt.  I bara blöjan la vi dig på en matta och du fick leka och träna på olika saker. Du hade svårt att rulla över på en sida men jag förklarade oxå att du inte var frisk ( du hostade och var snuvig) så du orkade inte till 100% och blev ledsen ibland. Det är en sida du är lite svagare och det syns när du försöker sitta upp. Det är svårt. Men vi ska träna här hemma varje dag och har ett nytt möte om ca 3 veckor. Tänk, då har du fyllt 1 år. Helt otroligt.  Jag vet inte om gympan gav dig inspiration för på kvällen vände du dig åt båda hållen, du är så duktig.  I alla fall, när vi kom hem

I morse när jag hade fått i dig välling somnade du på mitt bröst. Då låg jag och mindes tillbaka. Tillbaka till dagarna på sjukhuset som då var vårt hem.  Det händer något i kroppen när jag får känna hur din kropp blir tyngre, andetagen djupare och värmen strömmar från din kropp rakt in i mitt hjärta. Och precis så var det på sjukhuset. Dagarna bestod i att ha dig på bröstet. Och hur jobbigt det än var med alla slangar och hela denna ovissheten för hur sagan skulle sluta, så var det så fridfullt att sitta där med dig i timmar. Somna med dig på mitt bröst och veta att just det här som du ger mig nu, det mår du också bra av. Jag önskade att jag hade kunnat stängt av den där hunger och toa-klockan så jag slapp lägga ner dig i kuvösen igen. För varje gång jag blev tvungen att gå ifrån dig kände jag mig verkligen halv. Och skuldfylld.  Det låter konstigt men i morse när jag låg där, längtade jag lite tillbaka till sjukhuset, och tro mig, absolut inte för anledningen till varför vi var där,

Först och främst måste jag ju berätta vad du vägde vid senaste BVC-besöket. 6980 gram. Så nu har du nog kommit upp till 7 kg äntligen, I fredags åkte mamma till Stockholm. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag skulle säga hejdå till dig. Det är lång tid att vara ifrån dig i 2 dar. Men farmor, meja och pappa höll ställningarna. När jag kom till stationen stod Emmy och väntade på mig. Världens goaste kram senare berättade hon att hon nyss varit på balett. Det är i princip det enda jag tycker är lite jobbigt med att bo i en småstad. Utbudet är gigantiskt i storstäder. Skulle jag bo i exempelvis Stockholm hade jag hängt på mycket fler föreställningar av alla dess slag istället för att kolla tv hemma i soffan varje kväll.  På fredagskvällen blev jag bjuden på mat hemma och sedan tog vi oss en drink ute på stan. På lördagen gick vi i affärer. Det fanns så mycket jag hade velat köpa till dig och din syster. Men tyvärr ekar plånboken just nu. Hela familjen fick iallafall en liten sak var.

Mitt älskade hjärta. Nu är det så att mamma kommer vara borta i 2 nätter. När vi blev överraskade med babyshower så kunde inte mammas kompis Emmy närvara. Men jag fick ett kort där det stod att jag var välkommen till Stockholm där hon bor, för myshelg. Och nu är den helgen här. Så idag reser jag. Det känns väldigt roligt på alla sätt och vis. Få träffa underbara Emmy som ger mig så mycket energi. Och detta ordet SOVMORGON gör att jag nästan börjar gråta. Men nu när det bara är 4 timmar kvar tills tåget går börjar jag få abstinens från dig. Gud vad jag kommer sakna dig. Höra ditt skratt. Se ditt leende. Snosa din nacke. Pussa dig godnatt. Ojojoj hur ska detta gå? Men pappa får skicka kort på dig. I onsdags åkte vi till kd. Kristin ville så gärna ha dig medan mamma var till psykologen. Vi parkerade på mitticity och när jag gick på vägen till mottagningen sken solen på mitt ansikte och jag kände mig så lycklig på nåt vis. Väl inne hos psykologen kunde jag inte annat än le och när hon fråg

Så har hösten kommit. Det är så skönt att solen finns med. Jag brukar, som säkert många andra, tycka det blir lite mer dystert om hösten. Känna att sommaren var alldeles för kort. Kallt när man ska gå och lägga sig. Höstjackan kommer fram, sommarskorna faller i glömska i garderoben. Tankar börjar komma, tankar som kan vara deprimerande.  Jag har haft en liten oro inför hösten. Sedan vi fått komma hem och försökt "landa" har jag ibland känt mina dagar som gråa. Att orken är borta. MEN! Just nu känns faktiskt allt bra. Vi har börjat jobba med julshowen. Jag har tagit mig iväg på rytmik och öppna förskolan med dig. Och på nåt vis känner jag mig lite "duktig" så fort jag gör något. Även fast jag känner mig som en grå prick bland människor då och då. När mammor pratar om amning, då har jag inget att säga mer än att jag tycker det låter så mysigt med bebis och mamma som somnar bredvid och tillsammans under nattamning.  Och självklart har jag förstått att amning är skitjob

Min finaste älskade underbara lille son.  I fredags var vi hemma hos några kompisar, Meja sov över hos sin mamma.  Det bjöds på ost och vin och härligt sällskap. Så mysigt att vi inte har långt ifrån varandra så vi kunde tgå med dig i barnvagnen. Och vilken fin familj sen.  Med två charmtroll till ungar. De ville visa sina rum och vi gick upp med dig. Då tyckte pojken i familjen att vi skulle leka doktor och du skulle vara patient.  Vi la dig i sängen och du fick en spruta. Sedan höll jag på att dö sötdöden!  Pojken tog fram ett stetoskop och lyssnade på ditt hjärta. När han var färdig tittade han på mig och pappa och sa med lillgammal röst: allt låter bra! Hur klockrent som helst. Ja nu mår du alldeles fint min skatt. På lördagen kom Meja tillbaka och farmor kom in till henne, de skulle ha shoppingdag. Pappa, du och jag åkte till åtorpsmarken där morfar, Birgitta och Alice väntade. Vi fikade och du fick lite nya kläder, pappa kom hem med serietidningar och mamma fick en välkommen-skyl

Ja du Abbe bus.  I måndags var mormor här och följde med till BVC. Du låg bra i kurvorna men vikten stod lite stilla. Inte så konstigt eftersom du varit förkyld och snorig så du har inte ätit lika mycket. Så det blir återbesök om 2 veckor och vi skulle börja ge dig lite smör i din mat.  Mormor hade med sig lite nya smaker av burkmat, innan har ingen fallit dig i smaken. Men när mormor introducerade potatismos och lax blev det succé!  Riktigt roligt att du äntligen tyckte om något. I morgon ska vi testa ny sort.  I går hade vi en arkitekt på besök. Vi vill ju gärna bygga ut och han hade bra ideer. Men det handlar om så mycket pengar så vi lägger det på is, får se om vi orkar oss på något höstprojekt med det utrymme vi redan har.  Idag har du och jag varit på vår allra första barnrytmik. Ännu ett mål jag tänkt på så många gånger där i sjukhus-sängen. Tänk när. Fick skyffla bort glädjen där i rummet för jag hade lätt kunnat börja gråta. Du fick se så många andra små människor som såg ut s

Här hemma har det varit sjukstuga i närmare än vecka nu.  Du är snorig och hostig. Din pappa är oxå förkyld. Jag har inte heller känt mig något vidare kry på sistone. Vi skulle fira din farmor förra fredagen, jag fick spy i en påse i bilen på väg dit och väl på kalaset blev det att jag låg och sov i farmors säng hela kvällen. Din pappa och storasyster åkte till badhuset i Karlstad och du blev väl omhändertagen av pappas släkt. Pinsamt att gå på kalas och sova under hela tiden men de förstod allihop att jag inte mådde bra så det var skönt. Ja sedan har det varit lugnt i stugan. Morfar Göran och morfar Hans var här i helgen och i söndags åkte jag och hjälpte min vän Sanna Sandberg med ett fotojobb för fina underkläder vid namn CrystalBra.  Det var riktigt roligt att komma bort några timmar och leka modell med vänner. Och bilderna blev jättefina! Företaget ville inte ha några "sexiga" bilder utan på vanliga människor. Tummen upp för det! Tre mammor med olika kroppsstorlekar, kan

I två dagar har jag gått och varit hängig.  I går var jag till psykologen för första gången och det kändes bra. Jag fick prata om dig, utan att känna mig tjatig. Jag fick gråta. Jag fick förklara vad som gömmer sig härinne i hjärtegropen. Om allt. Om tacksamhet, sårbarhet, rädsla, kärlek, sorg, svek och den största känslan som besöker mig just nu, nämligen det dåliga samvetet. Och psykologen sa rätt och slätt: tillåt dig att känna allt! Du får vara tacksam och ledsen på samma gång, det är okej. Och genast kände jag mig lite bättre. För att någon annan sa dessa ord till mig. Att få höra det gjorde på något vis att jag började acceptera mig själv som jag är lite enklare. Men än är det en lång resa kvar..  Ringde min älskade mamma direkt efteråt och vi pratade en stund. Hon sa då att jag alltid varit lite inne i mig själv, att jag inte delat med mig av det som tynger mig. En uppfattning som inte jag varit medveten om. Det är bra när vi är uppriktiga mot varandra, då kan vi bättre förstå v

 Det var en gång en liten pojke. Han föddes 3 månader för tidigt med 4 hjärtfel. Han kämpade från första stund och fick åka till 4 olika sjukhus fram och tillbaka tills han 8 månader senare äntligen blev friskförklarad. Då hade han fått åka på sjukhusresor från norr till söder, med flyg, ambulans och bil.  Men så kom äntligen fredagen den 4 september. Det var ingen vanlig dag för den här gossen. Det var nämligen den dagen som han skulle få åka på sin första semestertripp. Han skulle få åka långt bort där han inte behövde ta några sprutor eller kolla ultraljud när han kom fram.  Han klarade sig fint i bilen nästan hela vägen till Småland. I slutet var det dock väldigt varmt för lille killen som började skrika men då var det inte långt kvar. Pojken åkte iväg med sin mamma, pappa, syster, farmor, mormor, morfar Hans, moster och hennes man samt hans busiga kusiner Wille och Melvin. På fredagskvällen tog vi det lugnt och packade upp våra saker i stugan. Det var väldigt konstigt att sova på

Min finaste grabb. Nu har det gått en vecka sedan jag skrev. En vecka av det liv som numera är det normala. Pappa har börjat jobba. Syster går i skolan. Och jag och du är tillsammans om dagarna.  Vilken omställning. Snart tio månader som jag och din pappa fått tagit hand om dig tillsammans men nu är det bara jag om dagarna som du får dras med. Man blir snabbt van dock. Eftersom vi varit två har vi hjälpts åt väldigt mycket. Därför var jag väldigt konfunderad över hur jag ska kunna fixa gröten helt själv!!!?? Haha det går ju dock alla tiders.  Men däremot är din mamma otroligt trött nu för tiden. Det ska vara 100% uppmärksamhet jämt. Du sover ingenting om dagarna så det blir inte mycket gjort härhemma vilket tynger mig litegrann. Och det i sig gör att jag får dåligt samvete. Men så är det garanterat för var förälder. Jag är otroligt glad för att vi får sova om nätterna. Mamma har fått tid hos psykologen så det ska bli skönt. Alltså inte pga detta med städningen utan det som varit:) lika

Albin Michael Gottfried Gustafsson. Det är nu ditt namn min älskade pojk. Lördagen var en milstolpe för oss och säkert många andra. Så många gånger vi längtat efter den här dagen och nu var den äntligen här. Du gjorde det Abbe. Du klarade det. Du är så stark så hela mamma hade lyckotårar i kroppen som ville komma ut hela tiden. Surrealistiskt men fantastiskt skönt. Jag hade bakat bullar några dagar innan men vår frysbox fungerade inte så de hade blivit torra. När jag hade gett dig mat vid 01 bestämde jag mig att vi måste ha bullar på ditt dop. Så 01.40 satte jag igång med bullbak. 4 plåtar med hjärtformade bullar. När klockan slog 04.09 var sista plåten klar i ugnen.  När du bestämde dig för att vakna 1 1/2 timme senare ville pappa att jag skulle gå upp men när jag förklarade att jag sovit så lite gick han snällt upp med dig. När jag fått sova 4 timmar var det verkligen dags att stiga upp! Lite stressigt men som tur var fick vi hjälp av våra familjer! De hade bakat och var på caféet fö

Nu är det inte många dagar kvar tills du blir döpt mitt hjärta. Och i morgon ska vi till BVC, ska bli intressant att se hur mycket du väger nu, och hur lång du är.  Igår var vi på stan för att hitta kläder som din pappa ska ha på dopet. Han har sagt att mamma ska få bestämma och min tanke var att ni ska vara lite lika- far och son. Njae, jag ska inte lura på honom dopklänning inte. Men efter ceremonin får du allt byta om.  Känns lite stressigt men ändå inte på något vis. Jag tror jag har allt under kontroll iallafall. Lite synd att man inte hinner förbereda så mycket i lokalen innan dopet, det blir knappt om tid. Men dukningen är ju klar så det blir att piffa till det lite.  Vi har ju bjudit en hel del folk och när vi skickade inbjudningarna sa min mamma att det är alltid någon som inte kan komma. Och så är det ju. Men nu är vi precis 70 st och det är vad som får plats i lokalen vi hyr:) så roligt att så många vill vara med att fira dig.  I förrgår hade du väldiga problem med magen. De

Hej mitt hjärta!  I fredags var det dags att säga hejdå till dig. Eftersom det är Mejas sista sommarlovsvecka hade hon fått bestämma vad vi skulle hitta på. Liseberg, universeum och nordstan var på önskelistan!  Så i fredags morgon kom vår vän Kristin som skulle ha hand om dig tills farmor och faster kom på eftermiddagen. Oj vad svårt det var att säga hejdå till dig! Även fast jag visste att det skulle bli roligt att ge all uppmärksamhet och tid till Meja kändes det som jag svek dig att du inte fick följa med. Och när vi satte oss i bilen och rullade ut från gården satt du i Kristins famn och vinkade hejdå till oss, då kom tårarna och saknaden i mammas ögon. Meja tyckte väl jag var helt tokig där jag satt i framsätet och var ledsen när vi skulle åka ut på resa.  Jag vet ju såklart att du mår så himla bra av både Kristin, farmor och faster. Det var för min egen skull jag grät. Så for vi till Göteborg. Meja var helt lyrisk över att vi skulle till Liseberg. Hon hade varit dör med sin mamm

Min älskade Abbe-bus! Denna vecka har vi gjort massa skoj med din syster. I måndags var vi ute i skogen med vänner och grillade korv. Du tyckte det var konstigt att vara i skogen men det gick bra. Sedan tog jag med mig dig, meja och hennes kompis till skymningen så de fick bada. Det blev en riktigt sen sommarlovskväll för henne och kompisen. På tisdagen var Meja, hennes kompis och pappa till badhuset i Karlstad medan du och jag var hemma och fick besök av Kristin. När de kom tillbaka var det min tur att ha Meja-tid så vi gick på bio med Mejas kompis. Jag var så grymt sugen på popcorn men tjejerna åt upp alltihop så när filmen var slut köpte mamma med sig en liten popcorn att ta med sig hem:) En granne som vi inte träffat förut kom förbi med blommor och choklad, hon visste om dig och vår resa. Så himla fint gjort! På kvällen fick vi oväntat besök av några vänner som bor alldeles i närheten, en väldigt trevlig familj vi gärna umgås mer med. Igår tog vi frukost på hembygdsgården och sedan

Min älskade Abbe. Dagarna går fort härhemma och jag är dålig på att skriva. Det är lite synd, för fastän du mår bra nu är det ju nu allt det vanliga börjar. Och det är en process i sig att finna sig i. Herregud, vi tittade på kort häromdagen och allt gör sig påmint. Kort där jag tyckte du var världens sötaste bebis, som jag idag ser med tårfyllda ögon. Förlåt min älskade skatt men hur du har sett ut! Och jag kan tänka mig alla de människor som sett mig posta bilder och skrivit "så söt!" när de egentligen tänkt hur ska det här egentligen gå. För en del kort är verkligen hemska att se. Men jag är glad att när jag tog dom såg jag det vackra och inte den hopplöshet jag kan känna när jag ser på dom nu.  Idag har mamma sjungit på bröllop. Min teaterkompis Mikael fick sin fina Louise. Jag och Sandra sjöng och Kristin spelade gitarr. Jag var så sjukt nervös. Var ju så längesen jag framförde något och har dessutom blivit ännu mer känslosam på gamla dar:) Men det kändes bra och jag tro

Hej min lille sol-Albin! Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Och i förra inlägget glömde jag ju skriva det väsentliga att du har rullat över på mage! Så nu kör du lite träning med det varje dag. Vi har haft prästen på besök. En väldigt trevlig man. Så har vi gått igenom dopet och jag längtar så tills det är dags. Alla som vill komma till kyrkan är hjärtligt välkomna! Synd att man inte kan bjuda alla till fika efteråt bara. Tyckte det var väldigt svårt att dra gränsen.  Sedan har mamma, pappa och Bobban varit och sett badjävlar medan du var här hemma med farmor och mormor. Vi saknade dig allt men du hade haft det så bra med dom. Du hade testat gröt som du tyckte var jättegott och åt 180 ml vid två tillfällen!  Morfar Hans har även varit här och byggt en friggebod till oss. Det började med att han tänkte göra en lekstuga till Meja men när vi hördes nästa gång sa han att den nog blev lite större. Blir perfekt för Meja med övernattningar med kompisar. Och du kommer också få nytta av den

Min älskade bebis. Jag hade så mycket jag tänkt skriva om i detta inlägget. Att jag och Meja varit och sett Peter Pan medan du och pappa umgicks med farmor och faster, att vi blivit bjudna på middag, att du och jag åkte och hälsade på mormor, att vi hälsat på mammas barndomsvän och lille Algot, att vi träffat den lite större Algot och hans föräldrar, att vi börjat planera dop och beställt dopinbjudningar, att vi träffat gammelmormor, att vi fått besök av min "kusin" och hans familj, varit ute och gått promenad med kompis där du skrek så jag fick ta upp dig mitt i ösregnet och ha dig under jackan medan stackars Sofia fick kånka på två barnvagnar. MEN! Igår min vän, hände det något alldeles fantastiskt! Jag och min vän Sandra ska sjunga på ett bröllop snart och igår skulle vi repa. Hon hade skickat sms dagen innan och frågat om vi inte kunde repa på teatern vilket jag tyckte var en fantastisk idé. Teatern känns som mitt andra hem och snart ska det börja byggas om så då fi