Fortsätt till huvudinnehåll

Nu är Thespis julshow här

Mitt älskade barn.
Här har det varit fullt upp med repetitioner för hela slanten så det har inte blivit att jag skrivit på ett tag. Du har fått varit med på lite rep och skött dig så bra. 
Varje dag går jag in på bloggen för att se vad vi gjorde för ett år sedan och inte en enda gång kan jag hålla tårarna tillbaka. Tänk att det gått ett år. Och samtidigt känns allt så nära när jag läser vad jag skrivit. För ett år sedan hade jag ångest för att jag skulle lämna dig på iva, för att jag skulle få komma hem och sova i huset en natt. Samtidigt hade jag en förväntan inom mig, att få se mina vänner stå på scenen och göra det som jag och din pappa oxå skulle ha gjort. Nu ett år senare är det jag som ska stå på scenen. 

Igår körde vi genrep. Jag var sjukt nervös för hur allt skulle gå. Jag har ju inte stått på scenen sedan 2013. Undrar om jag fortfarande har det i mig? Innan vi skulle gå på scenen var jag sjukt nervös men efter första numret släppte allt och sedan var det bara att köra! Det var så kul! Tänk att jag får möjlighet att göra detta! Och vilken tur att jag har en förstående sambo som låter mig vara med. Och våra familjer som kommer och hjälper till med allt från barnpassning till grejer med huset. Ni är guld värda. Speciellt tack till dig Anette som kom igår så Anders kunde åka och titta på genrepet! 

Det har varit väldigt körigt de sista dagarna. Har ju haft turen att kunna vara med dig Abbe om dagarna men så fort din pappa kommit hem från jobbet har jag åkt ner och repat, så vi har knappt hunnit sagt hej till varann, jag och din far. Tyvärr har en i ensemblen blivit tvungen att hoppa av denna vecka ( av heeelt rimliga skäl) så vi har fortfarande lite svårt med de nya placeringarna men det gick ok igår iallafall. 

Och så gör ju du debut oxå Abbe! Du är med i en filmsekvens i showen, det ska börjas i tid:)
Idag kommer din älskade storasyster! Det ska bli så härligt att se henne! Har inte pyntat hennes rum för hon ska få bestämma själv vad hon vill ha. 
Igår såg jag att du börjar få din första tand! Det syns ganska väl på dig för det ska bitas och gnagas i allting. 

Nu får du tänka på mamma ikväll när det är premiär min älskling. 
Låt detta gå vägen:)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...