Jag säger bara: vilken dag! Igår försökte vi släcka lyset tidigt för att få lite sömn. Vi visste att du skulle äta sista måltiden innan kl 04 och kl 05.30 skulle vi gå upp. När ljuset släcktes började mitt hjärta slå fortare. Sista natten med dig vid vår sida. Jag låg länge och tittade på dig när du sov. Tankar som växte sig hemskare ju snabbare de flög iväg. Fy fan vilken natt. Vet inte hur länge jag hann sova innan det var dags att ge dig din sista omgång mat. Du slukade i dig 70 ml och somnade sedan igen. Det var svårare för mamma att somna om. När klockan slog 05.30 var jag och din pappa jättetrötta och beslutade att det räckte att gå upp kl 06.00. Vi gick ner till frukosten och hann tyvärr bara ta en macka för att sedan ta oss till sjukhuset. När vi parkerade bilen en bit ifrån stod två rådjur och tittade på oss. En sekund senare skuttade en hare förbi och solen sken på oss. Vi skojade om att det var som taget ur Snövit. När vi kom till avdelningen var det dags för din sista reng
Vill ni veta vilka vi är & vilken resa vi går igenom får ni gärna läsa första blogginlägget: 600 gram kärlek ❤