Fortsätt till huvudinnehåll

Hum hum från humlegården

Mitt älskade hjärta.
Nu är det så att mamma kommer vara borta i 2 nätter. När vi blev överraskade med babyshower så kunde inte mammas kompis Emmy närvara. Men jag fick ett kort där det stod att jag var välkommen till Stockholm där hon bor, för myshelg. Och nu är den helgen här. Så idag reser jag. Det känns väldigt roligt på alla sätt och vis. Få träffa underbara Emmy som ger mig så mycket energi. Och detta ordet SOVMORGON gör att jag nästan börjar gråta. Men nu när det bara är 4 timmar kvar tills tåget går börjar jag få abstinens från dig. Gud vad jag kommer sakna dig. Höra ditt skratt. Se ditt leende. Snosa din nacke. Pussa dig godnatt. Ojojoj hur ska detta gå? Men pappa får skicka kort på dig.

I onsdags åkte vi till kd. Kristin ville så gärna ha dig medan mamma var till psykologen. Vi parkerade på mitticity och när jag gick på vägen till mottagningen sken solen på mitt ansikte och jag kände mig så lycklig på nåt vis. Väl inne hos psykologen kunde jag inte annat än le och när hon frågade mig hur allt var kvittrade jag fram att jag mår bra nu, mycket bättre än förra gången. Att jag vet om mina problemområden, att jag ska försöka tänka annorlunda men att jag känner mig någorlunda tillfreds nu. Jag har börjat med julshowen vilket är en bra faktor för just mig, Emelie. Jag har börjat med aktiviteter med dig, är ute mkt oftare. Så mötet avslutades i förtid och vi bestämde en telefontid om en månad så vi får se om detta håller. 

Din pappa har haft ont i axlarna men är lite bättre nu. Under tiden har jag haft hand om dig från morgon till kväll då han inte orkat något. Vilken respekt jag har för ensamstående föräldrar!! Är man två är det så lätt att fråga om mathjälp eller bärande. Hejja er!!

Igår var meja lite hängig. Hon är lite krasslig i halsen och framåt eftermiddagen syntes det att hon inte mådde bra. Hon blir väldigt ofta mammasjuk när hon inte känner sig frisk och så även igår. Men efter två samtal med mamma och en dos alvedon senare kände hon sig bättre. Idag var jag och du med henne till skolan. Det tyckte hon var roligt. Hon är så himla duktig den där tjejen. När det blev fruktstund började du låta lite så vi bestämde oss för att åka hem.  Nu på eftermiddagen skulle de ha disco i skolan och sedan skulle hon gå hem till sin mamma. 

Jag behöver verkligen börja packa nu. Vi ska gå ner till tvättstugan och tvätta dina kläder nu hade jag tänkt. 

Igår fyllde du elva månader. Tänk att om en månad är det ett år sen hela karusellen började. Jag har svårt att förstå det. Att tiden gått så fort men samtidigt så sakta. Vi trodde inte att vi skulle få fira din födelsedag. Men det kommer vi att få. Ett annat barn som vi delat sjukhus med fick inte det. Han skulle fyllt ett år för några dagar sedan. Vi tände ett ljus för honom. 

Mamma älskar dig till månen och tillbaka. Nu får du ha en riktigt go helg med pappa och storasyster. I morgon kommer nog farmor på besök också. 
Mitt hjärta är halvt när jag inte är med dig❤️





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l