600 gram kärlek

Min Albin. Vad det känns. Känns overkligt och i allra högsta grad verkligt på samma gång. Våra minnen från vad vi gjorde förra året flätas samman med de vi upplever just i detta nuet. Du har varit med om din första jul härhemma. Det är helt fantastiskt. Du har smakat på julmat och legat under granen. Du har sett snö och fått julklappar. Du har gått från famn till famn av våra nära och kära och jag hoppas innerligt att du känt hur kärleksfull varje kram du fått har varit.  Du har varit hos moster med familj för första gången i ditt liv. Visst har du varit med om bilturer men aldrig till Skåne förrän nu. Det gick förvånansvärt bra får jag säga. Med lite hjälp av babblarna på ditresan. Men på hemresan sov du nästan hela vägen. Och så mycket paket du fått! Hur ska vi få plats med allt:) Jag försökte göra julen så lite stressig som möjligt och tyckte jag lyckades okej i allafall. Jag hade velat hunnit mycket mer dock. Skickat en julhälsning till de sjukhus vi varit på tillexempel. Framföral

Mitt älskade lilla hjärta. Nu är mammas julshow över och vardagen är tillbaka. Vi har haft väldigt bra publiksiffra och det har varit så härligt att vara med i teaterfamiljen igen och även fått nya vänner. Sedan har det varit skönt att kunna KÄNNA att jag kan göra det här för min egen skull. Nånting som jag mår så himla bra av. Jag har aldrig varit så lycklig och tacksam för att få stå på scenen som jag varit under den här produktionen. Och det är ett bevis att jag fortfarande vågar.  I lördags satt farmor barnvakt åt dig så pappa kunde komma och titta och även vara med på festen efteråt. Vi har haft lite förkylningar i ensemblen och förra måndagen märkte jag att jag blivit hes och hostig. Dagarna gick och halsen blev inte bättre. Så typiskt när man behöver vara frisk i två helger och det skiter sig. Men det gick fint ändå. Fick sänka min låt så jag kunde komma upp på de höga tonerna och i sista numret var jag väldigt nervös att det inte skulle komma ut ett ljud från mig men jag tog i

Mitt älskade barn. Här har det varit fullt upp med repetitioner för hela slanten så det har inte blivit att jag skrivit på ett tag. Du har fått varit med på lite rep och skött dig så bra.  Varje dag går jag in på bloggen för att se vad vi gjorde för ett år sedan och inte en enda gång kan jag hålla tårarna tillbaka. Tänk att det gått ett år. Och samtidigt känns allt så nära när jag läser vad jag skrivit. För ett år sedan hade jag ångest för att jag skulle lämna dig på iva, för att jag skulle få komma hem och sova i huset en natt. Samtidigt hade jag en förväntan inom mig, att få se mina vänner stå på scenen och göra det som jag och din pappa oxå skulle ha gjort. Nu ett år senare är det jag som ska stå på scenen.  Igår körde vi genrep. Jag var sjukt nervös för hur allt skulle gå. Jag har ju inte stått på scenen sedan 2013. Undrar om jag fortfarande har det i mig? Innan vi skulle gå på scenen var jag sjukt nervös men efter första numret släppte allt och sedan var det bara att köra! Det var