600 gram kärlek

Jag minns så väl när vi kom in på avdelningen. Albin låg där i sin sjukhus-säng, en så liten människa i en så stor säng. Omringad av slangar och apparater som pep.  Några steg närmare börjar mitt hjärta slå snabbare. Vad är det han har i sängen!!!!???? Personalen kom fram till mig och sa:  Jo Albin har fått en Hjärte-katt. Det får alla barn som opererat hjärtat.  Den var ju så vacker. En virkad grön katt med ett hjärta på. Handgjord av en okänd kvinna som gjorde dessa helt ideellt. Runt kattens hals satt en lapp där det stod: Jag heter Olle. Jag gillar kramar och varma filtar.  Jag blev alldeles varm i hjärtat av det fina gosedjuret Albin fått pga sin tapperhet MEN VAD FAN GÖR DEN I ALBINS SÄNG?? :D Albin hade varit ute ur min mage i 4 månader när han skulle göra en hjärtkateterisering  ( Hjärtkateterisering innebär att en mycket tunn slang (kateter) förs in i kärlsystemet via ljumsken eller handleden och lirkas genom kärlträdet upp till hjä...

Hej hopp i galoscherna! Här sitter jag nu med min kärlek mittemot. Han sitter med gitarren, den där vännen som för evigt är hans. Jag smuttar på lite rödvin från min kaffekopp, på nåt sätt tycker jag vinet smakar godare då.  Jag känner mig lite som farmor Gerda på nåt vis. Inte för att hon på nåt sätt var "drucken" eller alls som mig. :) Jag har inte några jättestarka minnen från min farmor. Jag minns äldreboende, bröstcancer och förvirring. Eller nja, jag har ett speciellt minne vi delade vid hennes köksbord men det tänker jag behålla för mig själv. Så egentligen är det nog mest hennes namn jag vill åt om sisodär 40 år. Jag kan väl få byta namn till Gerda på ålderns höst och få sippra på mitt rödvin, ha på mig en såndär mörkblå helly-hansen-skogströja medan jag rensar kantareller, det kan jag väl? Nej nog om mina galna framtidsplaner. Jag lovade ju att skriva lite om vår renovering. Min pappa har varit hos oss för vi behövde hjälp med en bärande vägg. Det var den egent...

Galet vad tiden kan gå fort ändå. Har inte skrivit här på länge. Haft fullt upp med det som kallas livet och det är ju såklart bra i sig. Men ändå får jag ett vemod när jag nu sitter och tar mig tiden att väcka liv i denna blogg.  Den här bloggen har betytt så mycket. Extremt mycket för mig under den svåraste perioden i mitt liv. Mycket för andra har jag hört efteråt. Den förtjänar lite mer kärlek än jag kunnat ge. Men nu börjar löven lämna sina grenar och med det kommer den bitterljuva hösten på inspräng. Mörkare dagar och oftast blir det automatiskt dunkla färgtoner i det innersta rum som jag kallar mitt hjärta för. Kanske är det jag som behöver dig nu bloggen.  Sommaren har varit fantastisk. Innan semester var det butiksjobb varierat med sommarteater och teaterledare-jobb. En tid då familjen tyvärr inte var hel så ofta. Meja fick jag med på sommarteatern även detta år vilket var härligt.  Sedan kom den, semestern. Albins förtjusning över att få kasta s...

Det var evighetssekunder Tre korta andetag Hela livet vände Vem valde inte jag Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta Som nya väggar i ett rum Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv Bara tur det var inget val Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak Till att livet vänt Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren. Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes ...

Fattar ni att jag ägnat 1 1/2 timme till att skriva ett blogginlägg. Så när jag ska publicera så har datorn hängt sig. Jag har så den ska spara automatisk med jämna mellanrum men tryckte för säkerhets skull på spara ändå för att sedan starta om datorn. Tror ni något har sparats? Icke sa nicke. Men skam den som ger sig :) Jag känner väl lite just nu att det kan få vara nog. Nu är jag där igen. Tiden räcker inte till. Jag har massor med olika datum som bara far runt i i huvudet på mig. Saker jag inte skrivit ner i min kalender och som nu snurrar i hjärnan. Runt runt runt, likt karusellen tekoppen. Jag saknar ro helt enkelt.Gör allt för att hasa mig ikapp. En annan sak som inte är inplanerad i kalendern är ju sjukdomar. Vabruari står i sin fulla prakt och hälsar alla välkomna in i sjukstugan. Albin har haft 40 graders feber men nu äntligen börjar det ordna upp sig. Det var ju ett tag sedan jag skrev sist och ni som följt oss undrar nog hur Albin har det. Vi har varit på hjärtkoll ...

Goder Afton! Hoppas ni fått en bra start på det nya året. Själv har jag inte mycket att klaga på faktiskt. Vi har inte varit sjuka sedan innan jul och det är väl det viktigaste ändå. Dessutom börjar boken ta form för var dag och jag börjar se hur mer verklig den blir. Albin är tillbaka på föris, som han tycker är hur kul som helst! De har fått en liten affärs-hörna som han verkar gilla skarpt. Albin har börjat säga så fina saker som får mamma-hjärtat att slå dubbla slag. Vad får han allt ifrån kan man undra? Som när någon varit borta, då säger han: Jag har längtat efter dig! Eller när älskade Meja kommer hem från mamma-veckan och Albin utbrister: Min älskade syster! Vi bestämde oss för att åka på familjeäventyr helgen innan Meja började skolan. Jag ska erkänna att vi hade väldigt svårt i vår planering. Jag hade haft tanken inställd på Skåne eftersom vi inte firat jul med min syster med familj men vi insåg att tiden inte räckte till. Tillslut hade Anders en idé om Skövde och så...

I några dagar har jag varit så ofantligt trött. Vet inte vad det är med mig, känns som jag tappat bort allt vad kommunikation heter. Kanske är det för att jag mellan jul och nyår varit så uppspelt på allt roligt som ska ske 2018, det år som jag känner inifrån hjärteroten ska bli förändringarnas år. För det är ju sån jag är. Får jag en idé vill jag helst att den ska vara klar dagen efter. Men så funkar det ju inte i de flesta fall. Som till exempel bolaget, där trodde jag att allt skulle hinna bli klart i slutet av 2017, för jag ville starta alla mina projekt pronto, helst igår liksom. Men så drog det ut på tiden med banken och jag förstår väl att Bolagsverket har mycket att göra inför jul såklart. Men det blev bara inte riktigt vad jag hade tänkt. Samma med mina mål för 2018, jag skulle skriva färdigt min lista, briefa gemensamma mål med min sambo, göra inspirationstavla. Inget av det har jag tagit mig för. Sedan har det varit julledighet för hela slanten. Lek från morgon till k...

Gott nytt år vänner! Herregud, vart tog tiden vägen egentligen? Mycket hat hänt sedan jag skrev sist men jag ska ändå inte låta detta inlägg bli alltför långt som det annars har en tendens att bli:) Albins 3-årsdag firades i det trånga vita huset. Han fick så fina presenter så det var inte klokt. Efter det var det min tur att fylla. 31, kändes inte som något speciellt men släkten kom i vart fall med fina presenter vilket jag uppskattade väldigt mycket. Efter det var det dags fööööör: MAGSJUKAN! Jajjemen, vi hann med det sådär dryga veckan innan jul. Veckan då alla julklappar skulle köpas, såklart! Meja var den enda som klarade sig i familjen och jag var den som spydde mest på kortast tid så att säga. 11 gånger på ett halvt dygn. Jisses alltså! Men, inget ont som inte för något gott med sig. Tänkte hör dela med mig av ett life hack! Om du får magsjukan och känner att det blir tröttsamt med vatten, testa att blanda till dig jordgubbssaft och drick. När du sedan spyr nästa gång komm...

Ja du Abbe. Du fortsätter imponera med din styrka.  För en vecka sedan åkte vi ner till Drottning Silvias Barnsjukhus. Tillbaka till doften, tillbaka till minnen, tillbaka till vemod. Du hade äntligen fått tid för ljumskbråcket och din hypospadi. Jag stannade hemma med dig veckan innan så du inte skulle få några nya dagis-baciller, du var redan lite snorig. Men iväg kom vi! Vi stannade till i Mariestad för att bli bjudna på lite mat och kom inte till hotellet förrän sent på kvällen. Du hade somnat i bilen och var rätt trött när vi stannade till. Och hur mycket jag än ville lägga dig i sängen så gick det inte. Nu var det dags för din första dubbeldusch innan op. Jag la in en leksaksbil i duschen så du kunde bli lite lockad och det gick fint med första skrubben. Du duschade bilen och plaskade i vattnet och jag och sin pappa gjorde så gott vi kunde. Men när tvålen skulle bort var det inte lika kul. Du grät och var både förbannad och ledsen. När väl skummet var av var det dags för r...

Inte ofta jag skriver här längre men nån gång ibland blir det en uppdatering. Försöker lägga allt fokus på min bok så den någon gång ska bli klar. Det känns viktigt. Det känns rätt.  Men nu ville "dagboksfingrarna" göra sig en anteckning och här ligger jag nu.  Vi har haft rätt jobbiga veckor fram och tillbaka. Det är mest ditt bråck som spökar och vi blir ständigt påminda om gamla känslor. Så fort vi inte får in det ska vi åka till akuten och knepet att få in det är tålamod. Det där tålamodet är inte så stresståligt tyvärr. Får vi inte in det på tio minuter börjar tankarna vandra över till vad som händer om vi inte får in det. Ambulans till Göteborg och akut operation. Vi har varit till barnakuten och din pappa fick in det just innan du skulle få lugnande.  I lördags var din mamma ute på partaj. Hade riktigt skoj med gamla arbetskamrater och lika mycket som jag uppskattar vanliga saker mer, uppskattar jag tydligen dansgolvet med samma spirit. Men strunt i samma om jag st...

Min älskade skatt.  Nu har det gått ett tag sedan jag skrev och sist var det inget roligt inlägg. Du hade varit sjuk och vi hade varit till akuten. Och det känns nästan så, att när vi blir som mest oroliga och söker hjälp, det är efter det som du blir bättre. Skönt är väl det. När jag kom hem från jobbet satt din pappa och farmor på golvet och lekte med dig. Du hade inte haft feber och du orkade prata och leka. Gamle Abbe var tillbaka och mina ögon tårades. Äntligen!  Eftersom nyår var nära och vi inte visste hur du skulle må hade vi inte styrt upp många planer. Men nu när du blev bättre bestämde vi att vi kunde bjuda hem lite fler vänner. Vi samlades alla på kvällen och lagade god mat ( jag och pappa behövde inte sköta ett dugg, vilken lyx!) skålade och spelade spel. Din pappa sa när alla kom att vi skulle lägga våra mobiler i en skål och ingen använde dom på hela kvällen. En riktig succé kan jag säga, det borde göras oftare. Vi skrattade gott i varandras sällskap. Du somnade...

Älskade Albin.  På julaftonskvällen började du bli varm och var allmänt trött. Det var svårt att veta om det berodde på mkt folk och otroligt mycket julklappar eller om du började bli sjuk. Tyvärr var det sistnämnda rätt.  Vi hade ju redan vabbat en hel vecka tidigare du och jag,, men nu fick du väldigt hög feber och den glada spralliga Abbe blev som bortblåst. Ingen aptit heller. Igår hade du haft hög feber i tre dagar, du fortsatte även med din hosta och snoriga näsa. Jag kommer inte ens ihåg när den startade. Så jag kände att det var dags att ringa vc. Jag började ringa minuten innan telefontiden startade. Om och om igen för att försäkra mig att komma i kö. Men icke. Så fort telefontiden var öppen sa en röst att jag skulle försöka senare. Efter 40 min utan resultat ringde jag 1177 och förklarade läget. Hon tyckte jag skulle ringa vc och jag sa: om man inte kommer fram till vc då??  Hon gav mig då ett nummer att ringa efter telefontiden var slut och jag väntade på att k...

Här kommer en hälsning från soliga Teneriffa! Oj vad vi har det skönt! Detta var verkligen behövligt för både kropp och själ.  Såhär ligger det till, Albin har fått tillbaka sitt bråck i ljumsken. Anders la märke till det först när Albin blev lite seg i magen. När jag sedan var med Albin till barn och Ungdomsmedicin för att kolla upp hjärtat så var bråcket inne så jag kunde inte visa det. Läkaren sa att vi skulle avvakta tills ingreppet i Göteborg där de kan åtgärda bråcket. Han verkar inte ha ont av det. Men så i söndags kom det ut flera gånger och då börjar ju såklart tankarna vandra iväg. Vi ska på semester och om bråcket går ut och vi inte får in det måste han akut opereras. Så jag tog ledigt från jobbet så vi fick prata med vår sjuksköterska. Hon tyckte vi kunde åka men att vi skulle tänka på att ta in det så fort vi ser att det kommit ut. Puh!  Så på måndagskvällen åkte vi ner till Göteborg och bodde på B&B. På vägen dit hade vi en påverkad bilist framför oss so...

.. ett magsjuke-äventyr. Jo då, hela förra veckan var vi sjuka, Abbe och jag. Hujjedamej! Inte mycket spya vilket var skönt men illamående och pajad mage på oss båda. I fredags skulle vi haft vänner här på födelsedagskalas men det fick vi såklart ställa in. Men så kände vi oss bättre och en förhoppning om att vi skulle få ha kalas med släkten på söndagen började frodas. Men icke! På natten blev Anders magsjuk och jag som inte behövt besöka toan på några dagar fick en tråkig överraskning. Likaså i abbes blöja. Så det var bara att ringa runt och ställa in kalaset. Vi ringde till min mamma och Hans och lät de bestämma om vi kunde hälsa på, barnen och jag. De sa att de tog risken och vi drog till Mariestad. (Först åkte vi till Gullspång och hälsade på gravarna samt lämnade blomma hos min pappa)  Abbe fick öppna paket och gissa om han var glad! Meja fick oxå paket, även ett från hennes farmor.  Det var skönt att äntligen få komma ut en sväng efter en vecka som isolerade. Vi fikade ...

Herregud vilken morgon alltså!  Albin har varit förkyld och hostig hela helgen vilket var väntat då det inte var många barn på Albins förskola i fredags. De flesta var hemma med förkylning och hosta.  I helgen fick vi hjälp av farmor som hade Albin hos sig från lördag till söndag så vi skulle hinna fixa i källaren tills bergvärmen ska komma. Vi fick en del gjort och på kvällen var vi bjudna på trevlig middag med film hos några vänner.  Igår när vi hämtade Albin hade han blivit lite mer hängig och hade även feber. Med tanke på att han är så täppt i näsan har han svårt att komma till ro på natten så jag kände att det fick bli att vara hemma med honom.  Och tur var väl det! För när kl var 10.00 knackade det på dörren. En kort stund trodde jag att det var Therese. Hon kom nämligen sent igår kväll och lämnade kläder till Albin. Vi satt uppe in på småtimmarna och läste din journal som nu fanns tillgänglig på nätet. Det var väldigt intressant att läsa. Herregud vilken journ...

Då har du varit på inskolning i två veckor och är nu inne på andra veckan på vanligt schema. När det var inskolning gick allt jättebra! Du märkte nästan inte ens när vi gick. Men nu när vi börjat på riktigt är det inte lika kul. Du älskar verkligen att vara på förskolan! Men när jag ska lämna dig på morgonen är du jätteledsen när jag ska gå. Och jag vet att det bara är att gå men herregud vad det svider i hjärtat! Vad tänker du om mig då min älskling?  Första dagen när jag skulle hämta dig sa de att du varit lite gnällig under dagen och det var som att trycka på en knapp! Jag började gråta därute på gården. Fick så dåligt samvete för att jag lämnat dig där när du inte mådde bra. Men personalen sa till mig att det inte alls hade varit så farligt. Då hade de ju ringt! Du hade bara en dålig dag som vi alla kan ha.  Annars går allt jättebra! Du äter bra, älskar att leka ute, vilar bra. Inget att klaga på! Det är roligt för vid hämtning är min bil alltid den som står kvar sist när ...

Hur gick då detta till? Det känns som igår, när jag låg på den där britsen i ett iskallt Umeå. Den där sköterskan som tog in katetern och jag tänkte att nu får jag urinvägsinfektion. Där jag darrade av rädsla och piller på operationsbordet och jag trodde jag skulle falla ner på golvet. När jag hörde det där ljudet. Ditt första ljud. Du gnydde. Du lät mig veta att du levde.  När jag fick hålla dina små fingrar i min, för dig, stora Hulken-hand.  När din pappa kom, med ett litet alkoholintag för att orka med flygresan och alla spänningar. När jag fick visa dig för honom. När vi fick hålla dig. All information. Alla tårar. Allt hopp. Alla sjukhus. Alla resor. När vi äntligen fick komma hem på riktigt efter operationer. Min första dag som mamma-ledig. Ta med dig till offentliga platser. Utflykter med dig. Allt det känns som igår. Tiden har gått. Du har blivit så stor.  I måndags började du på inskolning. På din förskola. WTF?? Hur gick det till?  Mamma var nervös på morg...

I tisdags var vi tillbaka på Drottning Silvias sjukhus. Nästan ett år sedan sist. Och känslorna som ploppade upp är svåra att greppa och förklara om jag ska vara ärlig.  Ena känslan är nämligen tacksamheten för att allt gått så bra. Att det gått lång tid sedan vi var där och du kämpade. Vi har ju ändå varit där 4 gånger (?) innan och varje gång har verkligen varit skitjobbig. Den andra känslan är att man dras in i stormen igen. Det är som att vi aldrigåkt  hem. Den där speciella lukten som kastar sig på en så fort man kommit innanför dörrarna. Tiden har stått still. Det sitter fortfarande sjuka barn vid skeppet i entrén, det serveras fortfarande halvfabrikat i kiosken, det går fortfarande oroliga föräldrar med tårade ögon.  Visst är livet svårt att förstå sig på ibland.  Vi hittade till ännu en ny avdelning. Albin lekte i väntrummet, meja hjälpte till. Men när vi kom in till rummet och fick träffa läkaren kändes allt bra. Hon var väldigt trevlig och förklarade allt p...