600 gram kärlek

Så är minuter kvar innan denna lilla kvinna blir 32. Vart har åren tagit vägen egentligen? Pratade med en av mina bästa vänner, som fyller 27 idag, och vi insåg att det var 7 år sedan vi hade vårt gemensamma 20+25 års party på teatern. 7 år sedan! Herregud.  Jag har varit lite osynlig på sociala medier den senaste tiden..  Det började egentligen den helgen som butiken jag jobbar i var med om ett rån. Många tankar som började fly fram och tillbaka i mitt huvud. Att livet är så skört. Något många nån gång i livet blir varse om av olika anledningar. Som till exempel om man blivit mamma till ett svårt sjukt barn. Då vet man det. Såklart. Men jag blev påmind på nytt.  Den helgen präglades av så många känslor. Såklart glädje och lycka eftersom jag fick uppleva kultur av olika slag. Men även sorg, ledsamhet och ilska. På söndagen såg jag Mia Skäringers ”No more fucks to give” och på nåt sätt var det som om bägaren rann över.  För dagen innan hade jag fått reda på att en my

Denna vecka. Inte som alla andra helt enkelt. Fy fan vilken berg&dalbana jag suttit i. Febrilt försökt hålla mig kvar. Först och främst är vi inne på ”årsdagen-veckan”. Minnen kommer tillbaka både på i Facebook-flödet och i minnet såklart. Dagen när mina prover inte såg bra ut. Dagen då jag flög till Umeå. Dagen Albin kom. Alla känslor som ligger och kliar över hela kroppen på något vis. Albin har haft några svåra veckor, vi skulle ta bort hans movicol av olika skäl och det har varit lite av en pärs. För stora och små. Det börjar bli bättre men många tårar har fällts. En såkallad övergångsperiod. Men så kom Albins födelsedag med paket och överraskningar. Mormor och morfar Hans överraskade med besök på morgonen. Albin blev firad av oss och på förskolan fick han vara Kung för en dag. Med kungakrona och allt. På Albins förskola får man bestämma egen aktivitet och Albin valde att läsa bok med en fröken ❤️ Hemma kom farmor på besök och det öppnades fler paket. På kvällen fick Albi

Jag minns så väl när vi kom in på avdelningen. Albin låg där i sin sjukhus-säng, en så liten människa i en så stor säng. Omringad av slangar och apparater som pep.  Några steg närmare börjar mitt hjärta slå snabbare. Vad är det han har i sängen!!!!???? Personalen kom fram till mig och sa:  Jo Albin har fått en Hjärte-katt. Det får alla barn som opererat hjärtat.  Den var ju så vacker. En virkad grön katt med ett hjärta på. Handgjord av en okänd kvinna som gjorde dessa helt ideellt. Runt kattens hals satt en lapp där det stod: Jag heter Olle. Jag gillar kramar och varma filtar.  Jag blev alldeles varm i hjärtat av det fina gosedjuret Albin fått pga sin tapperhet MEN VAD FAN GÖR DEN I ALBINS SÄNG?? :D Albin hade varit ute ur min mage i 4 månader när han skulle göra en hjärtkateterisering  ( Hjärtkateterisering innebär att en mycket tunn slang (kateter) förs in i kärlsystemet via ljumsken eller handleden och lirkas genom kärlträdet upp till hjärtat samtidigt som kontr

Hej hopp i galoscherna! Här sitter jag nu med min kärlek mittemot. Han sitter med gitarren, den där vännen som för evigt är hans. Jag smuttar på lite rödvin från min kaffekopp, på nåt sätt tycker jag vinet smakar godare då.  Jag känner mig lite som farmor Gerda på nåt vis. Inte för att hon på nåt sätt var "drucken" eller alls som mig. :) Jag har inte några jättestarka minnen från min farmor. Jag minns äldreboende, bröstcancer och förvirring. Eller nja, jag har ett speciellt minne vi delade vid hennes köksbord men det tänker jag behålla för mig själv. Så egentligen är det nog mest hennes namn jag vill åt om sisodär 40 år. Jag kan väl få byta namn till Gerda på ålderns höst och få sippra på mitt rödvin, ha på mig en såndär mörkblå helly-hansen-skogströja medan jag rensar kantareller, det kan jag väl? Nej nog om mina galna framtidsplaner. Jag lovade ju att skriva lite om vår renovering. Min pappa har varit hos oss för vi behövde hjälp med en bärande vägg. Det var den egent

Galet vad tiden kan gå fort ändå. Har inte skrivit här på länge. Haft fullt upp med det som kallas livet och det är ju såklart bra i sig. Men ändå får jag ett vemod när jag nu sitter och tar mig tiden att väcka liv i denna blogg.  Den här bloggen har betytt så mycket. Extremt mycket för mig under den svåraste perioden i mitt liv. Mycket för andra har jag hört efteråt. Den förtjänar lite mer kärlek än jag kunnat ge. Men nu börjar löven lämna sina grenar och med det kommer den bitterljuva hösten på inspräng. Mörkare dagar och oftast blir det automatiskt dunkla färgtoner i det innersta rum som jag kallar mitt hjärta för. Kanske är det jag som behöver dig nu bloggen.  Sommaren har varit fantastisk. Innan semester var det butiksjobb varierat med sommarteater och teaterledare-jobb. En tid då familjen tyvärr inte var hel så ofta. Meja fick jag med på sommarteatern även detta år vilket var härligt.  Sedan kom den, semestern. Albins förtjusning över att få kasta sten i Vänern.

Grattis alla barn som startar sitt sommarlov idag! Vi har varit på Mejas första skolavslutning i sin nya skola. Bastuvarmt men ändå mysigt.  Efteråt fick vi fika hemma hos Mejas mamma med marängtårta och bullar.  Nu var det längesedan jag skrev om Abbe-busen och anledningen är att jag jobbat riktigt mycket. Har börjat på en förskola här i staden jag bor och så hittar ni mig även i kassan på Ica nära + företagande.  Jag och min sambo har sjungit på dop och bröllop vilket varit jättekul. Dock blir jag såå ledsen när halsen ska krångla, alltid lika typiskt att få en förkylning eller halsont när jag ska uppträda. Några dagar innan bröllopet fick jag slemhosta och fick knappt fram en ren ton. Men på själva bröllopet gick det fram lite toner även fast jag höll på att svimma i solen för mina ansträngda andningar:) Underbart bröllop som vi var så glada över att bli bjudna till!  För några månader sedan berättade jag om en kund som jag tagit för mycket betalt av när han skulle ski

Jag tror att de flesta som känner mig inte beskriver mig som en negativ, bitter och sur person. Tvärtom. Jag brukar se möjligheter i det mesta och är godhjärtad i mångt och mycket. Jag är tacksam. Speciellt efter allt vi gått igenom i vår familj. Jag värnar om människor, ibland mer än vad som är bra för mig själv. Jag är tålmodig. Det är VÄLDIGT sällan jag säger ifrån. Jag vill helst att alla ska få må bra och konflikter är bland det sämsta jag vet. Jag är oftast glad. Säger till mina nära och kära att jag uppskattar dom med jämna mellanrum. Säger till okända människor att de är bra, om de gjort något som jag tycker är bra. Jag är naiv, jag vet det. Dumsnäll är ett annat ord som står i min beskrivning. Jag tycker helt enkelt att livet är för kort för att gå och sprida negativa energier. Med det sagt så kommer nu ett inlägg som säger emot allt jag skrivit här ovanför. För idag har jag inget leende på mina läppar. Idag är jag ledsen, förbannad och besviken. Jag ska berätta för er om

Det var evighetssekunder Tre korta andetag Hela livet vände Vem valde inte jag Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta Som nya väggar i ett rum Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv Bara tur det var inget val Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak Till att livet vänt Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren. Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes

Fattar ni att jag ägnat 1 1/2 timme till att skriva ett blogginlägg. Så när jag ska publicera så har datorn hängt sig. Jag har så den ska spara automatisk med jämna mellanrum men tryckte för säkerhets skull på spara ändå för att sedan starta om datorn. Tror ni något har sparats? Icke sa nicke. Men skam den som ger sig :) Jag känner väl lite just nu att det kan få vara nog. Nu är jag där igen. Tiden räcker inte till. Jag har massor med olika datum som bara far runt i i huvudet på mig. Saker jag inte skrivit ner i min kalender och som nu snurrar i hjärnan. Runt runt runt, likt karusellen tekoppen. Jag saknar ro helt enkelt.Gör allt för att hasa mig ikapp. En annan sak som inte är inplanerad i kalendern är ju sjukdomar. Vabruari står i sin fulla prakt och hälsar alla välkomna in i sjukstugan. Albin har haft 40 graders feber men nu äntligen börjar det ordna upp sig. Det var ju ett tag sedan jag skrev sist och ni som följt oss undrar nog hur Albin har det. Vi har varit på hjärtkoll

Goder Afton! Hoppas ni fått en bra start på det nya året. Själv har jag inte mycket att klaga på faktiskt. Vi har inte varit sjuka sedan innan jul och det är väl det viktigaste ändå. Dessutom börjar boken ta form för var dag och jag börjar se hur mer verklig den blir. Albin är tillbaka på föris, som han tycker är hur kul som helst! De har fått en liten affärs-hörna som han verkar gilla skarpt. Albin har börjat säga så fina saker som får mamma-hjärtat att slå dubbla slag. Vad får han allt ifrån kan man undra? Som när någon varit borta, då säger han: Jag har längtat efter dig! Eller när älskade Meja kommer hem från mamma-veckan och Albin utbrister: Min älskade syster! Vi bestämde oss för att åka på familjeäventyr helgen innan Meja började skolan. Jag ska erkänna att vi hade väldigt svårt i vår planering. Jag hade haft tanken inställd på Skåne eftersom vi inte firat jul med min syster med familj men vi insåg att tiden inte räckte till. Tillslut hade Anders en idé om Skövde och så

I några dagar har jag varit så ofantligt trött. Vet inte vad det är med mig, känns som jag tappat bort allt vad kommunikation heter. Kanske är det för att jag mellan jul och nyår varit så uppspelt på allt roligt som ska ske 2018, det år som jag känner inifrån hjärteroten ska bli förändringarnas år. För det är ju sån jag är. Får jag en idé vill jag helst att den ska vara klar dagen efter. Men så funkar det ju inte i de flesta fall. Som till exempel bolaget, där trodde jag att allt skulle hinna bli klart i slutet av 2017, för jag ville starta alla mina projekt pronto, helst igår liksom. Men så drog det ut på tiden med banken och jag förstår väl att Bolagsverket har mycket att göra inför jul såklart. Men det blev bara inte riktigt vad jag hade tänkt. Samma med mina mål för 2018, jag skulle skriva färdigt min lista, briefa gemensamma mål med min sambo, göra inspirationstavla. Inget av det har jag tagit mig för. Sedan har det varit julledighet för hela slanten. Lek från morgon till k

Gott nytt år vänner! Herregud, vart tog tiden vägen egentligen? Mycket hat hänt sedan jag skrev sist men jag ska ändå inte låta detta inlägg bli alltför långt som det annars har en tendens att bli:) Albins 3-årsdag firades i det trånga vita huset. Han fick så fina presenter så det var inte klokt. Efter det var det min tur att fylla. 31, kändes inte som något speciellt men släkten kom i vart fall med fina presenter vilket jag uppskattade väldigt mycket. Efter det var det dags fööööör: MAGSJUKAN! Jajjemen, vi hann med det sådär dryga veckan innan jul. Veckan då alla julklappar skulle köpas, såklart! Meja var den enda som klarade sig i familjen och jag var den som spydde mest på kortast tid så att säga. 11 gånger på ett halvt dygn. Jisses alltså! Men, inget ont som inte för något gott med sig. Tänkte hör dela med mig av ett life hack! Om du får magsjukan och känner att det blir tröttsamt med vatten, testa att blanda till dig jordgubbssaft och drick. När du sedan spyr nästa gång komm