Men så kom äntligen fredagen den 4 september. Det var ingen vanlig dag för den här gossen. Det var nämligen den dagen som han skulle få åka på sin första semestertripp. Han skulle få åka långt bort där han inte behövde ta några sprutor eller kolla ultraljud när han kom fram.
Han klarade sig fint i bilen nästan hela vägen till Småland. I slutet var det dock väldigt varmt för lille killen som började skrika men då var det inte långt kvar. Pojken åkte iväg med sin mamma, pappa, syster, farmor, mormor, morfar Hans, moster och hennes man samt hans busiga kusiner Wille och Melvin. På fredagskvällen tog vi det lugnt och packade upp våra saker i stugan. Det var väldigt konstigt att sova på ett annat ställe men det gick så fint. Pojken sov bredvid sin mamma i sängen.
På lördagen gick vi alla till Astrid Lindgrens värld. Pojken träffade Kling och Klang och fick skaka hand med dom där han satt i mammas bärsele. Den första teater denna pojk fick uppleva var: Min allra käraste syster. Det tyckte pojkens mamma var fint, att det blev just den. Sedan tittade vi på Pippi men när barnen började ropa i publiken blev det lite läskigt för pojken så då gick hans mamma iväg med honom.
Den tredje teatern såg pojken med de andra medan hans mamma och moster var i affären och handlade. Mamma kom till slutet av föreställningen med Emil i Lönneberga och tårarna trillade nerför hennes kinder när teatern var slut.
Hela dagen hade gått väldigt fint fast det var lite synd att det regnade. Pojken fick en egen mysse och bysse, två sköldar från bröderna Lejonhjärta, en gose-Emil och lite affischer som mamman tänkt pryda hans rum med.
På natten fick pojken sova i sin liggdel så mamman skulle få lite mer sömn och hans farmor hjälpte pojkens mamma under nattens mat-bestyr.
När pojken skulle åka hem med sin familj på söndagen tyckte alla att tiden hade gått för fort men dessa dagar hade varit helt fantastiska. Äntligen hade den lille pojken fått varit med om sin första semester. Och fler kommer.
Idag fyller den lille pojken 10 månader. Igår hade han läkarbesök och allt såg fint ut. Blåsljudet på hjärtat består vilket inte är så konstigt när han saknar en klaff. Men annars hade allt läkt så fint. Vi fick remiss till sjukgymnast. Och i morgon ska förhoppningsvis pojken få gå på sin första rytmik tillsammans med andra barn. Pojkens mamma är så tacksam att allt har gått så bra och för att just denne lille pojke äntligen får göra saker som de flesta tar för givet. Det kommer pojkens familj aldrig göra. De kommer alltid känna tacksamhet för livet, för sin familj och släkt som vill uppleva dessa saker med den lille pojken, för vänner som är hemma och tar hand om våra djur så vi får uppleva dessa fantastiska nya upplevelser.
Vad den lille pojken heter? Han heter Albin. Albin Michael Gottfried Lejonhjärta.
Snipp snapp snut, så var sagan INTE slut❤️
Kommentarer
Skicka en kommentar