Fortsätt till huvudinnehåll

Hej hå hej hå, vi till vår gruva gå

Ja du Abbe bus. 
I måndags var mormor här och följde med till BVC. Du låg bra i kurvorna men vikten stod lite stilla. Inte så konstigt eftersom du varit förkyld och snorig så du har inte ätit lika mycket. Så det blir återbesök om 2 veckor och vi skulle börja ge dig lite smör i din mat. 
Mormor hade med sig lite nya smaker av burkmat, innan har ingen fallit dig i smaken. Men när mormor introducerade potatismos och lax blev det succé! 
Riktigt roligt att du äntligen tyckte om något. I morgon ska vi testa ny sort. 

I går hade vi en arkitekt på besök. Vi vill ju gärna bygga ut och han hade bra ideer. Men det handlar om så mycket pengar så vi lägger det på is, får se om vi orkar oss på något höstprojekt med det utrymme vi redan har. 

Idag har du och jag varit på vår allra första barnrytmik. Ännu ett mål jag tänkt på så många gånger där i sjukhus-sängen. Tänk när. Fick skyffla bort glädjen där i rummet för jag hade lätt kunnat börja gråta. Du fick se så många andra små människor som såg ut som du att mamma knappt fick ögonkontakt med dig en enda gång. Du spanade på de andra bebisarna. Och när en började gråta tog det inte lång stund förrän mungiporna gick ner på dig och du också började gråta. Efteråt fikade vi och det verkar vara ett härligt gäng, detta ska vi fortsätta med!

Igår var farmor och faster barnvakt åt dig medan jag och pappa gick på föräldramöte. Det är så roligt att få titta in i mejas olika böcker, se vad hon skrivit och målat. Klassen hade gjort teckningar på vad de gjort på sommarlovet. Nån hade ritat en båt, en annan en badstrand. Meja hade ritat när hon trillade ner från trappen och slog i knäet. 😂 hur söt får man bli! 
Man går alltid därifrån med ett leende på läpparna! Blir så stolt över det där barnet.

Efter rytmiken idag åkte vi och fikade hos gammelmormor och sedan hämtade vi meja. På kvällen har vi varit i en gruva i Filipstad. Fasters pojkvän visade oss in i gruvan, sedan åt vi skogsgrillad korv. En riktigt trevlig ikväll. 

I morse när jag tog upp dig i min famn fick du mina tårar på din kind. Du undrade nog varför jag var så ledsen. Mamma kunde inte sova inatt. Jag fick reda på något otroligt ledsamt som jag väljer att inte skriva om pga denna persons privatliv. Men någon vi håller väldigt kär fick igår ett tråkigt besked och jag väntade på att gråten skulle komma. Att jag fick utlopp för allt jag kände här inne. Men det kom aldrig. Istället kom det i morse när jag vaknade. Jag är så otroligt trött på allt vad sjukdom heter. Jag vill att alla i min närhet ska få må bra! 

Det är iallafall himla gott att du mår bra nu min prins. Men du har fått kämpa du med. 
I morgon har vi inget planerat och det ska bli så skönt. Hoppas vi får vackert väder så vi kan ta en promenad i vagnen, sedan blir det bärsele och städ. Här ska det bli fint! 



Kommentarer

  1. Så mycket kärlek Emelie<3 Det är första gången jag är inne här men inte den sista. Jag ska gå igenom lite gamla arkiv när orken kommer tillbaka:) Jag hoppas det inte är något allvarigt som drabbat er vän. Kärlek till er<3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l