Fortsätt till huvudinnehåll

Kom så länge hjärtat slår

Min Albin.
Vad det känns. Känns overkligt och i allra högsta grad verkligt på samma gång. Våra minnen från vad vi gjorde förra året flätas samman med de vi upplever just i detta nuet. Du har varit med om din första jul härhemma. Det är helt fantastiskt. Du har smakat på julmat och legat under granen. Du har sett snö och fått julklappar. Du har gått från famn till famn av våra nära och kära och jag hoppas innerligt att du känt hur kärleksfull varje kram du fått har varit. 

Du har varit hos moster med familj för första gången i ditt liv. Visst har du varit med om bilturer men aldrig till Skåne förrän nu. Det gick förvånansvärt bra får jag säga. Med lite hjälp av babblarna på ditresan. Men på hemresan sov du nästan hela vägen. Och så mycket paket du fått! Hur ska vi få plats med allt:)

Jag försökte göra julen så lite stressig som möjligt och tyckte jag lyckades okej i allafall. Jag hade velat hunnit mycket mer dock. Skickat en julhälsning till de sjukhus vi varit på tillexempel. Framförallt till Karlstad och Umeå. Men det kommer fler månader. Jag kan skicka en hälsning en annan dag. 

Dagen innan julafton var vi först till fonus för att gå igenom din farfars begravning. Sedan fick vi besök av Kristin och Morfar Göran. På kvällen hade vi uppesittarkväll med några vänner, riktigt trevligt. Med mat, Bingolotto och paketinslagning. 

På julaftons morgon kom en kvittrande Meja in och väckte oss så vi tog frukost och öppnade klappar. Du var mest intresserad av lappar och snören. På eftermiddagen åkte meja till sin mamma och vi åkte till pappas moster för att fira med pappas släkt. Du tyckte det var intressant med tomtarnas verkstad och hoppade från famn till famn. Sedan öppnade vi paket och gissa om vi fick fina paket! Efteråt åt vi julmat och en och annan sång sjöngs innan det var dags att fara hemåt. Vi fick även sent kvällsbesök av farbror Bobban och Adam.

På juldagen kom meja tillbaka och vi började packa för att sedan bege oss ner till Skåne. Det tog sin tid men tre stopp senare var vi framme. Då stod maten på bordet och sedan var det dags för julklappsöppning. Ännu en gång fick du så fina klappar. Och Meja likaså. På kvällen gick Meja och Pappa upp på loftet medan du fick ligga i din nya resesäng med mig bredvid på soffan. På morgonen var mormor och morfar Hans så snälla och gav dig välling så mamma fick sova en timme extra. 

Sedan åkte jag, moster och mormor iväg på shoppingrunda medan karlarna och ni barn var hemma. Det var riktigt mysigt med mor-dotter-syster-tid! På kvällen spelade vi spel och såg på film och sedan blev det söndag och vi skulle åka hem. Vi valde att ta Göteborgsvägen då vädret var så dåligt och det gjorde vi helt rätt i då det inträffat trafikolyckor på den andra vägen. 

Idag kom mormor och morfar Hans på kortvisit och sedan har jag försökt röja lite i hemmet efter alla nya saker vi fått men det tar tid. Tur att det kommer fler dagar. På eftermiddagen lånade vi meja så hon fick fira julafton med pappas släkt. Hon fick så fina grejer ( och du fick smaka tårta) 

Ja, det var lite kortfattat om det vi har gjort., imorgon hoppas jag på skapligt väder så du kan få åka pulka för första gången! Jag ska göra allt jag kan för att få dig till mycket skratt. Det lägger sig som bomull runt mammas hjärta när jag hör det nämligen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...