600 gram kärlek

Igår när jag vaknade hade jag sovit oroligt under natten och vaknat flera gånger. Så när jag slog upp ögonen och tittade på klockan såg jag att den visade 8:30!!  En halvtimme kvar tills du ska få mat och så ska jag hinna pumpa och äta frukost innan. ( frukosten har dessvärre blivit det minst viktiga och därmed utesluts den ibland vilket inte är så bra) Jag hoppar upp och smärta ifrån magtrakterna uppenbarar sig och gör så jag inte kan stå rakt. Klockan tickar och jag måste ut till dig för att se hur natten varit, så jag försöker febrilt få på mig mina tights och en tröja för att sedan gå ut. Sköterskan som är hos dig har jag inte träffat förut och jag säger direkt att jag behöver ett nytt pumpset så hon hinner nog inte se att jag går väldigt konstigt.  Jag säger hej till dig och försöker hålla mig upprätt men magen skriker av smärta så jag får gå tillbaka till ställningen "Agda 94 med rejäl dos av ryggskott" Min kompis Therese går förbi oss och ser detta. Hon utbrister: men

Så har din första jul tagit slut. Men vi har sagt att vi får fira jul igen med dig, kanske i sommar eller så, så kan vi bjuda hem släktingar och vänner och ge dom klapparna de inte fick nu då vi inte hunnit med att köpa.  På julaftons morgon låg du på mitt bröst. Två stycken klappar hade tomten kommit med. En Laban-skallra från neo. i andra paketet låg ett mjukdjur till dig och en bandana som det stod 1st Christmas på och choklad till dina föräldrar från prematur-förbundet. Jag skickar tack till hon som har hand om prematur-förbundet i Värmland. De låg inne och firade jul på neo förra året så de vet hur det är. Jag frågar också när den värsta oron för sitt barn går över. Ja vet vad ni tänker nu, klart man har oro för sitt barn jämt. Men jag menar om man kanske vaknar en dag och inte har lika stor panik att ens bebis ska dö. Jag får som svar att den oron inte har försvunnit. Jag undrar hur mitt psyke ska palla det. Men jag har kurator-tid i morgon så jag kan ju ta upp det då. På julafto

Så var det dan före doppare. För ett år sedan satt jag och Anders med våra vänner Therese och Jannis och hade uppesittarkväll med bingo lotter,  Granen stod på plats därhemma och paketen var inslagna. Detta år skulle vi invigt vårt hus, jag hade gjort ett evenemang på Facebook där vi bjöd in våra vänner till julmys. Vår kompis Bobban pratade om att det vore mysigt med en kompis-tradition som vi kunde återkomma till varje år, där vi träffades och umgicks. Jag längtar efter att få starta den traditionen. Nästa år Bobban❤ Fick reda på att mina vänner och Anders hade ordnat överraskningsmys för mig igår. Tyvärr blev några förkylda så vi fick ställa in men jag passar ändå på att tacka för omtanken. Det hade verkligen varit jättemysigt att få träffa er.  Ja nu har det varit lite fullt upp i några dagar. Therese och Emma kom hit och vi tittade på film i lördags. Jag fick ta in Albin på rummet den dagen så han var med. I söndags kom min älskade vän Lovisa och hälsade på. Ett väldigt kärt åters

Andra delen av dagen igår gick lite mer i glädjens tecken om man säger så. Mamma Emelie ryckte upp sig och gick ut till dig där du och Mia väntade. Hon har ju inte sett dig på ett tag och hon såg att du blivit så stor nu. Du kom ut och fick maten liggandes på mitt bröst. Sedan frågade Mia hur kvällens planer såg ut och sa att ett bad skulle nog sitta fint på kvällskvisten. Så efter att ha myst färdigt så är det dags. Eftersom du mäts på kvällen så började vi med det. Först tillbaka till sängen där blöjan ska tas bort. Du har bajsat och kissat. När jag tagit loss blöjan bajsar du ännu mer. Och kissar på Mia.  Sedan får jag lägga dig på vågen och detta är första gången du vägs alldeles naken. Utan mössa och blöja. Inte ens cpapen är på under dessa sekunder. Fin vikt hamnar på 1315! Mamma är så stolt. Så hade du precis bajsat oxå så denna vikt känns mest riktig❤ Efter vägningen kommer du tillbaka till sängen en snabbis. Mia har kommit in med baljan och hällt i lite olja så du ska få en ri

I går var en händelserik dag. Veckoproverna visade att du behövde mer blod så det fick du. Sedan var barnläkaren här och gjorde ultraljud på ditt hjärta. Det såg också fint ut. Du har fått börja med ögondroppar igen då du fortfarande är lite gröschlig ( som man säger där vi bor) och sedan gjordes första ögonundersökningen på dig för att se hur ögat har utvecklats och om de hittar några synskador. Den läkaren kunde inte se så mycket för cpapen så vi får se om det går att se mer nästa vecka. Jag har blivit informerad om att för att se ordentligt och kunna ta kort måste de bända upp ögonlocken med en ögonhållare och det kan se rätt läskigt ut även om du inte känner så mycket. Men igår sa de att du som sagt var lite för liten för detta så vi får se när det blir.  Sedan var din morfar med familj här. Det är så surrealistiskt att träffa folk som det känns som man inte sett på år! De ställer frågor och jag kan svara på det mesta men när Birgitta frågar om chanserna ökar för varje dag att du k

Nu har det gått några dagar sedan mamma skrev. Jag vaknade i måndags av att jag kände mig svullen i halsen och lite täppt i näsen. Paniken infann sig direkt. Kommer detta innebära att jag inte kommer kunna sitta med Albin nu? Jag går ut till dig och du är vaken. Dina ögon tittar på mig och jag börjar gråta direkt. Det får inte vara så! Jag berättar för personalen med gråt i halsen att jag inte känner mig helt kry och de säger att vi får vänta tills ronden kommer. Läkaren kommer och säger att jag får vänta några timmar för att se om jag blir sämre. Jag frågar om blöjbyte och hon tycker inte att jag ska göra detta heller.  När ronden är klar går jag in och gråter. Vilken mamma du har. Det enda jag kan göra för dig som mamma är byta blöja, ge mat och ge dig kärlek genom kmc. Nu kan jag inte göra något av det. Jo en sak- pumpa! Och produktionen har gått ner de senaste dagarna oxå så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är ju inte bara för din skull heller, mamma behöver verkligen din

Helgen börjar lida mot sitt slut. I fredags fyllde jag år. Från sjukhuset skjutsades jag direkt till Salong Agaton där Caroline väntade. Det var så skönt att se henne! Sista gången jag pratade med henne låg jag i Uppsala med lille Albin i magen. Nu 5 veckor senare fick jag äntligen krama om henne. Hon tvättade mitt hår och la in en inpackning för att sedan locka mitt hår. Det blev så fint! Önskar man kunde ha henne hos sig varje morgon så hon kunde starta dagen med att sminka mig till människa. Fick en jättefin present till både mamma och baby.  På kvällen bjöds vi på julbord och show igen. När vi kom till bordet stod en liten present och väntade från en vän som läst på bloggen att jag skulle vara där❤ Meja ville se showen igen med farmor som kom med en fin julgrupp och rätt som det var uppenbarade sig en av mina bästa vänner Kristin!  Innan pausen sa Jannis i micken att jag fyllde år och hela KCC hurrade för mig❤ Hela Thespis-gänget hade köpt ett armband och ett halsband som det gick

Hej min älskade Albin. Idag fyller din mamma år. 28 år.  I 27 år och 331 dagar kunde jag leva utan dig, sedan sa livet att det var dags för dig och mig att ses. Att fylla år har väl alltid varit skoj. Förra året kom jag på kvällen innan att jag skulle baka allt själv till mitt kalas. Åkte till affären vid halv tio på kvällen och stresshandlade ingredienser till förbannelse. Vid halv fyra på morgonen var jag klar. Skulle jobba heldag på jobbet, alltid blir det stress så när folket kom var man halvt död:) Detta år har jag fått firat min halva dag med dig. Redan kl 8 satte vi oss i känguru. ( det ska förresten understrykas att känguru, KMC och hud mot hud är samma sak för er som har undrat, helt enkelt få ha min bebis på mitt bröst) Syrgasbehovet är större nu. Dessa veckor är ostabila och mamma ska försöka att inte tro det värsta om allt hela tiden. Andra halvan av dagen ska jag först få mitt hår lite stylat av min frisör som också är en fantastisk fin vän, Caroline. Har köpt en ny byxdre

Nu har jag inte skrivit på några dagar.  Helt enkelt för att ventilationen har funnits i form av riktiga människor.  I fredags kom Meja och Anders och hämtade mig på eftermiddagen. Vi skulle ju hinna handla och laga tacos innan vi skulle till julshowen men när vi skulle åka kräktes lille Albin så vi stannade kvar ett tag till. Vi bestämde oss för att äta av min mammas tacogratäng som fanns kvar i kylskåpet och sedan åkte vi ner till KCC.  Vad våra vänner är fantastiskt duktiga! Vi hade precis börjat skriva på julshowen när jag och Anders åkte till Uppsala och karusellen drog igång. Kvar blev våra vänner med mycket material som jag och Anders skulle stått för.  När vi nu såg det färdiga resultatet var inte ett öga torrt. Vi blandade skratt med gråt. Det sköljde ett vemod över Anders och mig att vi påbörjat resan men inte fullföljt den. Och samtidigt en stolthet över det resultat som blev. Jädrar vad de jobbat på! Efteråt kramades vi och vilken saknad som infann sig. Saknaden av dessa fa

Igår var en jobbig dag. En gråtdag. Kvittade vart jag tittade så fanns det en sorg inom mig som tog varje chans att få komma ut i form av tårar. Förmiddagen igår var ändå bra. Albin hade äntligen gått upp lite i vikt och vägde 883 gram. Ronden gick fint. Läkaren tyckte det såg okej ut. han fick 14 ml dagen innan men han har gått ner så i saturation så nu bestämdes 13 ml varannan timme och 14 varannan. Läkaren poängterade att Albin får samtidigt ta lite obehag för det är så viktigt med mat nu när hjärnan håller på att utvecklas för fullt. Jag tittar på skärmen och ser att han får syrgas 50. Det är högt men helt ok. När han mår riktigt bra kan han vara nere på 25.  Det blir i allafall hud mot hud. Jag försöker att ändå hålla mitt schema men det är svårt. För minsta sittning  med Albin är ca 1 h och jag har inga problem att sitta i 4-5. Men då var det det här med pumpning. Det ska ju ske var 3 timme och jag erkänner att jag slarvat med det. För jag har så mkt mjölk och tänker: ska jag avs

3 december. Vad tiden går fort och samtidigt så långsamt. Om 3 dagar skulle jag och Anders stått med våra vänner på scenen på KCC i Kristinehamn. Vi skulle haft premiär för Thespis Julshow.  Jag älskar att stå på scen. Jag var nära att tacka ja till att vara med mitt andra teatersällskap som ska göra musikal nästa år. ( förlåt regissör, jag menar musikteater) Jag älskar musikaler. Jag räknade i kalendern och insåg att jag i så fall skulle stå på scenen 3 veckor innan beräknad bf. Då fick jag motvilligt tacka nej.  Beräknad bf. Vad man hänger upp sig på det. Du skulle ju kommit ut den 14 februari, på alla hjärtans dag. Jag skulle gått med dig i min mage under jul. Jag tror att jag hunnit målat upp hur resten av graviditeten skulle se ut, vilket gör det så ledsamt när det inte blev som det var tänkt.  Mia här på avdelningen sa en så fin sak när hon jobbade: att det var okej att sörja sin prematur-bebis. Vi älskar ju dig till månen och tillbaka. Du får aldrig tro att det är dig som männis

När du kom till världen min älskade skatt var vi i Umeå. Via anhörigboendet fick vi tillfälle att träffa andra föräldrar som fått bebisar som också är för tidigt födda. De går igenom samma sak som vi gör. Vissa dagar kom dessa föräldrar ner till vårt gemensamma kök med gråten i halsen, i bland kom bara en förälder ner för den andra behövde få gråta ifred.  Vi andra föräldrar visste redan hur läget var. Denna dag var en så kallad "dålig dag". En sån där dag när läget inte är stabilt med bebisen. Allt står inte rätt till.  Den oro man har över att ens bebis kommit ut för tidigt är oro nog men mår bebisen bra för stunden är det en "bra dag".  Vi såg alla föräldrar vi träffade komma ner och berätta om deras bebis "dåliga dag". Vi förstod inte riktigt hur en dålig dag såg ut. Du har alltid varit så stabil min älskling. Vi hade en "dålig dag" när vi fick reda på ditt hjärtfel. Eller när Anders fick läggas in på mava när vi var i Umeå. Men det var mamma