Fortsätt till huvudinnehåll

Vi går från askan och rätt in i elden

Min finaste grabb. Nu har det gått en vecka sedan jag skrev. En vecka av det liv som numera är det normala. Pappa har börjat jobba. Syster går i skolan. Och jag och du är tillsammans om dagarna. 
Vilken omställning. Snart tio månader som jag och din pappa fått tagit hand om dig tillsammans men nu är det bara jag om dagarna som du får dras med. Man blir snabbt van dock. Eftersom vi varit två har vi hjälpts åt väldigt mycket. Därför var jag väldigt konfunderad över hur jag ska kunna fixa gröten helt själv!!!?? Haha det går ju dock alla tiders. 

Men däremot är din mamma otroligt trött nu för tiden. Det ska vara 100% uppmärksamhet jämt. Du sover ingenting om dagarna så det blir inte mycket gjort härhemma vilket tynger mig litegrann. Och det i sig gör att jag får dåligt samvete. Men så är det garanterat för var förälder. Jag är otroligt glad för att vi får sova om nätterna. Mamma har fått tid hos psykologen så det ska bli skönt. Alltså inte pga detta med städningen utan det som varit:) lika bra att ta itu med det nu så man inte går in i väggen om några år tänker jag. Ska bli skönt nu när man fått lite perspektiv över saker och ting. Men det är även det som är det svåra.

Sedan har vi fått tid till din doktor Hugo också. Det är med skräckblandad förtjusning. Men vi tror att det går bra som alltid. Det enda du har problem med nu är bajseriet. Och så är det ju när du ska börja äta lite mer. Så du kan vara lite grinig. Men vem skulle inte vara det av sår i rumpan. 

Du är så otroligt stark i dina ben. Ska stå långa stunder och vinglandes ge mig ditt största leende. 

Vi fick oväntat besök av några grannar häromdagen. De kom med nybakta bullar och en jättefin body där det stod: I am unique. Mannen har fått ett nytt hjärta. Det är mysigt och skönt att få träffa nya hjärtevänner. Det finns verkligen ett band där som inte många kan förstå. 

I lördags var mamma och pappa iväg på 100-års fest. Jag åkte över till min kompis Lollo innan och hon sminkade mig och fixade håret. Vilken talang till kvinna alltså. Hon fick mig att känna mig vacker. Något jag inte känt sedan jag vet inte när. 
Farmor kom till dig och skulle sova över. 
Festen var i gullspångstrakterna och vi skulle sova över i Sjötorp. Det var riktigt roligt. Vi släppte loss och det gjorde din mormor och morfar Hans med. 

Det som är oerhört ledsamt i all denna glädje är dock att min syster Tove och hennes Roger inte kunde komma. De hade fått ett tragiskt besked. Tankarna går till dig däruppe i himlen och jag hoppas du mår bättre nu. Tyvärr funkar inte all sjukvård som den ska. Om du bara fått riktig hjälp hade två barn inte varit föräldralösa nu. Vila i frid.

Igår fyllde din älskade pappa år. Tyvärr har inte mammapenningen kommit än så han väntar på paket från dig och mig. Men pappas släkt och Meja var här igår och han fick så fina presenter. På kvällen kom farbror Bobban och farbror Jannis med presenter och sedan lagade de god mat. 
Jag försökte få dig att somna i säkert en timme, tillslut tog pappa dig och kom ner efter fem minuter. Vad han kan! Han kom dessutom med röda rosor till mig som tack för att han fick fira sin födelsedag med mig. Sicken romantiker till far du har. 

Inatt när vår ena katt Lasse kom in lät han så konstigt. Hördes att han inte fick tillräckligt med luft, hade svårt att andas. Vi försökte kolla så gott vi kunde men fick stilla oss tills morgondagen. Din mormor kom vid 10 och vi fick tid hos veterinären. Väldigt svårt att få med Lasse. Tillslut fick jag svepa in honom i en filt. Vi lämnade honom där och en stund senare ringde de. De sa att han hade massa sår i munnen och halsen var så svullen så de kunde inte se något. Hon som ringde bodde i Karlstad och erbjöd sig att ta med Lasse dit ikväll så jag slapp åka : Du som har småbarn. Så snällt av henne. Han är nu under observation och imorgon ska de söva honom och gå ner med kamera. Vi undrar verkligen vad som hänt honom men hoppas de hittar felet imorgon. De skulle ringa när jag kunde komma och hämta honom. Stackars Lasse.

Nej nu ska jag passa på att duscha! Och sedan blir det att ta kvällen så jag orkar med all din energi min busiga, älskade pojke. 






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...