Min finaste grabb. Nu har det gått en vecka sedan jag skrev. En vecka av det liv som numera är det normala. Pappa har börjat jobba. Syster går i skolan. Och jag och du är tillsammans om dagarna. Vilken omställning. Snart tio månader som jag och din pappa fått tagit hand om dig tillsammans men nu är det bara jag om dagarna som du får dras med. Man blir snabbt van dock. Eftersom vi varit två har vi hjälpts åt väldigt mycket. Därför var jag väldigt konfunderad över hur jag ska kunna fixa gröten helt själv!!!?? Haha det går ju dock alla tiders. Men däremot är din mamma otroligt trött nu för tiden. Det ska vara 100% uppmärksamhet jämt. Du sover ingenting om dagarna så det blir inte mycket gjort härhemma vilket tynger mig litegrann. Och det i sig gör att jag får dåligt samvete. Men så är det garanterat för var förälder. Jag är otroligt glad för att vi får sova om nätterna. Mamma har fått tid hos psykologen så det ska bli skönt. Alltså inte pga detta med städningen utan det som varit:) lika
Vill ni veta vilka vi är & vilken resa vi går igenom får ni gärna läsa första blogginlägget: 600 gram kärlek ❤