Fortsätt till huvudinnehåll

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Här hemma har det varit sjukstuga i närmare än vecka nu. 
Du är snorig och hostig. Din pappa är oxå förkyld. Jag har inte heller känt mig något vidare kry på sistone. Vi skulle fira din farmor förra fredagen, jag fick spy i en påse i bilen på väg dit och väl på kalaset blev det att jag låg och sov i farmors säng hela kvällen. Din pappa och storasyster åkte till badhuset i Karlstad och du blev väl omhändertagen av pappas släkt.
Pinsamt att gå på kalas och sova under hela tiden men de förstod allihop att jag inte mådde bra så det var skönt. Ja sedan har det varit lugnt i stugan. Morfar Göran och morfar Hans var här i helgen och i söndags åkte jag och hjälpte min vän Sanna Sandberg med ett fotojobb för fina underkläder vid namn CrystalBra. Det var riktigt roligt att komma bort några timmar och leka modell med vänner. Och bilderna blev jättefina! Företaget ville inte ha några "sexiga" bilder utan på vanliga människor. Tummen upp för det! Tre mammor med olika kroppsstorlekar, kan det bli bättre? :)

Sedan mitt förra inlägg är det några fina vänner som hört av sig och förklarat att mamma-livet inte alltid är så lätt och att det är många som känner som jag. Det är så skönt att känna att man inte är ensam. Det känns fortfarande lite tabu att prata om. Att livet inte är perfekt. Men så viktigt att folk kan öppna upp sig. Sedan är det en sorg att jag inte har min familj i samma stad. Vad härligt det hade varit om vi hade varit samlade. Nu bor ju min pappa och hans sambo 4 mil härifrån, och mamma och Hans 8 mil bort så det är ju inte jättelångt. Men man kan ju inte direkt "gå över" på en fika om man får lust till det. Min syster och jag har alltid varit väldigt tajta men nu bor hon 40 mil bort och det är oerhört jobbigt. Men vänner har jag här i Kristinehamn och de ska jag försöka träffa oftare. Och din pappas familj finns ju här i Kristinehamn och i Karlstad.

Nu har jag fått i mig lite frukost och du har vaknat så nu blir det att leka med dig. Mamma står inte högt i topp just nu när hon kommer med nässpray och snorsug. Men jag försöker lätta upp med bus efteråt och det brukar gå bra. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l