600 gram kärlek

Älskade Albin.  På julaftonskvällen började du bli varm och var allmänt trött. Det var svårt att veta om det berodde på mkt folk och otroligt mycket julklappar eller om du började bli sjuk. Tyvärr var det sistnämnda rätt.  Vi hade ju redan vabbat en hel vecka tidigare du och jag,, men nu fick du väldigt hög feber och den glada spralliga Abbe blev som bortblåst. Ingen aptit heller. Igår hade du haft hög feber i tre dagar, du fortsatte även med din hosta och snoriga näsa. Jag kommer inte ens ihåg när den startade. Så jag kände att det var dags att ringa vc. Jag började ringa minuten innan telefontiden startade. Om och om igen för att försäkra mig att komma i kö. Men icke. Så fort telefontiden var öppen sa en röst att jag skulle försöka senare. Efter 40 min utan resultat ringde jag 1177 och förklarade läget. Hon tyckte jag skulle ringa vc och jag sa: om man inte kommer fram till vc då??  Hon gav mig då ett nummer att ringa efter telefontiden var slut och jag väntade på att kl skulle slå 1

Sicken skitdag jag hade igår! Oj, tänker ni! Vad kan ha hänt? Låt mig börja med att säga detta: Inget allvarligt har hänt! Haha precis som förskolepersonalen säger varje gång de ringer. Såhär är det för övrigt: Jag ser att Kotten ringer på telefonen och dras tillbaka till den där kön på gekås då jag fick samtalet från Albins läkare angående resultatet från hjärtoperationen. Jag tänker FAN, tar ett djupt andetag och säger hej på det mest oroliga sättet som finns, förskolepersonalen säger då: Hej, det är X från Kotten! Albin mår bra, men blöjorna är slut. Jag pustar ut)  Så nej! Inget allvarligt. Dagen började med vab. Albin har haft mkt var i ögonen samt förkylning och hosta så han fick vara hemma. Förmiddagen går fint, vi leker med bilar och äter mellan näsdroppar och hostattacker. Det är på eftermiddagen allt börjar..  Meja har kommit hem från skolan, vi äter mat och ska sedan åka och handla. Jag har stuvat in hundra miljoner pantflaskor i bilen och vi ska bara göra ett kort stopp för

Här kommer en hälsning från soliga Teneriffa! Oj vad vi har det skönt! Detta var verkligen behövligt för både kropp och själ.  Såhär ligger det till, Albin har fått tillbaka sitt bråck i ljumsken. Anders la märke till det först när Albin blev lite seg i magen. När jag sedan var med Albin till barn och Ungdomsmedicin för att kolla upp hjärtat så var bråcket inne så jag kunde inte visa det. Läkaren sa att vi skulle avvakta tills ingreppet i Göteborg där de kan åtgärda bråcket. Han verkar inte ha ont av det. Men så i söndags kom det ut flera gånger och då börjar ju såklart tankarna vandra iväg. Vi ska på semester och om bråcket går ut och vi inte får in det måste han akut opereras. Så jag tog ledigt från jobbet så vi fick prata med vår sjuksköterska. Hon tyckte vi kunde åka men att vi skulle tänka på att ta in det så fort vi ser att det kommit ut. Puh!  Så på måndagskvällen åkte vi ner till Göteborg och bodde på B&B. På vägen dit hade vi en påverkad bilist framför oss som åkte ti

.. ett magsjuke-äventyr. Jo då, hela förra veckan var vi sjuka, Abbe och jag. Hujjedamej! Inte mycket spya vilket var skönt men illamående och pajad mage på oss båda. I fredags skulle vi haft vänner här på födelsedagskalas men det fick vi såklart ställa in. Men så kände vi oss bättre och en förhoppning om att vi skulle få ha kalas med släkten på söndagen började frodas. Men icke! På natten blev Anders magsjuk och jag som inte behövt besöka toan på några dagar fick en tråkig överraskning. Likaså i abbes blöja. Så det var bara att ringa runt och ställa in kalaset. Vi ringde till min mamma och Hans och lät de bestämma om vi kunde hälsa på, barnen och jag. De sa att de tog risken och vi drog till Mariestad. (Först åkte vi till Gullspång och hälsade på gravarna samt lämnade blomma hos min pappa)  Abbe fick öppna paket och gissa om han var glad! Meja fick oxå paket, även ett från hennes farmor.  Det var skönt att äntligen få komma ut en sväng efter en vecka som isolerade. Vi fikade på favori

Mitt älskade barn. Idag fyller du 2 år! Vart har tiden tagit vägen?  Jag skulle egentligen ha skrivit ett inlägg den 4 november, det var ju då vår resa startade. Men på fredagen jobbade jag sent, på lördagen jobbade jag oxå. Efter jobbet hade din pappa planerat att vi skulle gå på restaurang och bio medan du var hos farmor. Men du var lite hängig. Den här hostan och snuvan som inte vill ge sig. Tillslut kom vi på en variant att du skulle vara hos farmor och när bion var färdig skulle vi se om vi behövde hämta dig.  Vi åt först middag på restaurangen Frost i Karlstad, riktigt gott. Sedan var vi och såg filmen Inferno. Vet inte om vi hade för höga förväntningar men vi tyckte den var ok. Det saknades något.  När vi kom ut från bion hade farmor skrivit att de skulle lägga sig och sova och att vi kunde åka hem. Vi drog hem och hann se ett halvt avsnitt av Så mycket bättre innan vi somnade i sängen. Sovmorgon-Hallelujah! Men när jag hörde av mig till farmor hade du haft en jobbig natt. Du ha

Hej och hallå!  Blir så trött på denna månad. Ja, jag skyller på månaden fast jag egentligen borde skylla på mig själv. Jag är konstant trött och känner mig allmänt grå i jämförelse med ALLA andra. Kan det vara hösten som kommer med alla känslor? Antagligen. Och inte får jag nånting gjort heller. Kan ingen bara komma och ruska bort det där gråa från mig?  Förra veckan var jag ju hemma med Abbe. Vi var till doktorn förra torsdagen och fick Molipect för hostan. Han hade även en rodnad på trumhinnan men vi skulle avvakta. I måndags tyckte vi att du kunde gå till föris igen. Du var väldigt lekfull även fast din hosta inte riktigt var över. Det kändes skönt att komma tillbaka till mitt jobb oxå, få umgås med människor och beställa mjölk,😂  Men i onsdags ringde de från förskolan runt lunch. Då var det dags igen. Denna gång hade du spytt vid matbordet.  Och just denna dag var bilen inlämnad till verkstaden! Som tur var, hade den hunnit bli färdig så det var bara att hämta.  När jag kom var d

Herregud vilken morgon alltså!  Albin har varit förkyld och hostig hela helgen vilket var väntat då det inte var många barn på Albins förskola i fredags. De flesta var hemma med förkylning och hosta.  I helgen fick vi hjälp av farmor som hade Albin hos sig från lördag till söndag så vi skulle hinna fixa i källaren tills bergvärmen ska komma. Vi fick en del gjort och på kvällen var vi bjudna på trevlig middag med film hos några vänner.  Igår när vi hämtade Albin hade han blivit lite mer hängig och hade även feber. Med tanke på att han är så täppt i näsan har han svårt att komma till ro på natten så jag kände att det fick bli att vara hemma med honom.  Och tur var väl det! För när kl var 10.00 knackade det på dörren. En kort stund trodde jag att det var Therese. Hon kom nämligen sent igår kväll och lämnade kläder till Albin. Vi satt uppe in på småtimmarna och läste din journal som nu fanns tillgänglig på nätet. Det var väldigt intressant att läsa. Herregud vilken journal du har Abbe. 10

Då har du varit på inskolning i två veckor och är nu inne på andra veckan på vanligt schema. När det var inskolning gick allt jättebra! Du märkte nästan inte ens när vi gick. Men nu när vi börjat på riktigt är det inte lika kul. Du älskar verkligen att vara på förskolan! Men när jag ska lämna dig på morgonen är du jätteledsen när jag ska gå. Och jag vet att det bara är att gå men herregud vad det svider i hjärtat! Vad tänker du om mig då min älskling?  Första dagen när jag skulle hämta dig sa de att du varit lite gnällig under dagen och det var som att trycka på en knapp! Jag började gråta därute på gården. Fick så dåligt samvete för att jag lämnat dig där när du inte mådde bra. Men personalen sa till mig att det inte alls hade varit så farligt. Då hade de ju ringt! Du hade bara en dålig dag som vi alla kan ha.  Annars går allt jättebra! Du äter bra, älskar att leka ute, vilar bra. Inget att klaga på! Det är roligt för vid hämtning är min bil alltid den som står kvar sist när vi kommer

Hur gick då detta till? Det känns som igår, när jag låg på den där britsen i ett iskallt Umeå. Den där sköterskan som tog in katetern och jag tänkte att nu får jag urinvägsinfektion. Där jag darrade av rädsla och piller på operationsbordet och jag trodde jag skulle falla ner på golvet. När jag hörde det där ljudet. Ditt första ljud. Du gnydde. Du lät mig veta att du levde.  När jag fick hålla dina små fingrar i min, för dig, stora Hulken-hand.  När din pappa kom, med ett litet alkoholintag för att orka med flygresan och alla spänningar. När jag fick visa dig för honom. När vi fick hålla dig. All information. Alla tårar. Allt hopp. Alla sjukhus. Alla resor. När vi äntligen fick komma hem på riktigt efter operationer. Min första dag som mamma-ledig. Ta med dig till offentliga platser. Utflykter med dig. Allt det känns som igår. Tiden har gått. Du har blivit så stor.  I måndags började du på inskolning. På din förskola. WTF?? Hur gick det till?  Mamma var nervös på morgonen. När vi kom in

Då var dagen här. Kvällen innan jag ska börja jobba. Hur tusan gick detta till?? Det var ju alldeles nyss jag låg där på britsen och ringde till mina arbetskamrater att jag inte kunde komma till jobbet imorgon. Jag skulle nämligen föda barn!  Och för ett år sedan blev jag mamma-ledig med dig. Så underbart att inte ha behövt tagit några mamma-dagar innan vi kom hem på riktigt.  Så först ett år med vab och sedan ett år hemma med dig min finaste skatt.  Vad har vi egentligen gjort du och jag under detta året?  Visst har vi hälsat på öppna förskolan nån gång ibland. Varit på rytmik. Gjort lite äventyr och hälsat på vänner och familj. Men mest har vi varit hemma. Och lite dåligt samvete kan jag få när jag nu sitter och tänker tillbaka. Har jag verkligen valt alla dagar till de bästa för dig? Skulle jag kunnat gjort det roligare för dig? Men ärligt talat så är jag glad att vi inte rännt runt till alla aktiviteter. Vi har tagit hand om varandra. Du med mig och jag med dig. Vi har lekt, tagit

I tisdags var vi tillbaka på Drottning Silvias sjukhus. Nästan ett år sedan sist. Och känslorna som ploppade upp är svåra att greppa och förklara om jag ska vara ärlig.  Ena känslan är nämligen tacksamheten för att allt gått så bra. Att det gått lång tid sedan vi var där och du kämpade. Vi har ju ändå varit där 4 gånger (?) innan och varje gång har verkligen varit skitjobbig. Den andra känslan är att man dras in i stormen igen. Det är som att vi aldrigåkt  hem. Den där speciella lukten som kastar sig på en så fort man kommit innanför dörrarna. Tiden har stått still. Det sitter fortfarande sjuka barn vid skeppet i entrén, det serveras fortfarande halvfabrikat i kiosken, det går fortfarande oroliga föräldrar med tårade ögon.  Visst är livet svårt att förstå sig på ibland.  Vi hittade till ännu en ny avdelning. Albin lekte i väntrummet, meja hjälpte till. Men när vi kom in till rummet och fick träffa läkaren kändes allt bra. Hon var väldigt trevlig och förklarade allt på ett tydligt sätt.

Nu är vi här i Göteborg igen.  Det var ett helt år sedan vi var här sist med dig men nu var det dags.  Den här gången är det specialistmottagningen vi ska till och det har inget med ditt hjärta att göra utan nu ska de kolla det där sista problemet de rabblade upp när vi var i Umeå. Det där problemet som läkarna sa att vi inte skulle tänka på för det var det minsta besväret hos dig. Hypospadi.  Men nu i juli 2016 är det just det som står på schemat. Dina andra problem är avklarade och nu återstår detta.  Vi beslutade redan när kallelsen kom att vi skulle göra denna tripp till något mer än bara ett sjukhusbesök.  Så igår när vi installerat oss gick vi ut och åt för att sedan gå till Liseberg och kolla på Lotta. Meja och Anders åkte Kållerado och du och jag tittade på. Sedan tog vi taxi till hotellet och du tyckte det var bra konstigt att sitta i en annan barnstol än din egen. Men unga sura miner. Radion kom på och bon jovi sjöng ut för fullt. Och du diggade som tusan. Sedan kom Natalie I

Denna dag får gå till historien som den mest onda för mamma - 2016 dagen. Jag som hade tänkt att nu ska vi vara i trädgården och få saker gjorda.  Min älskade sambo har äntligen semester och det känns som väldigt längesen vi kunde njuta av hela vardagen tillsammans. Men icke.  Det började med att jag inte kunde somna förrän kl var runt 04. Kl 08 ville Albin upp så jag gick ner och gjorde välling för att sedan hämta honom. Där nånstans börjar en känning av urinvägsinfektion ta sin start och jag tänker: okej, nu blir det dricka tranbärsjuice till förbannelse så försvinner det snabbt. Sagt och gjort drog jag till affären när Anders kommit upp (eller ner, beror på hur man ser det). Började pimpla i mig denna tranbärsjuice blandat med vatten. Väntade. Ingenting. Gjorde bara ännu mer ont! Albin la sig för att sova middag och jag försökte likaså men efter 5 min var jag tvungen att springa till toan. Lite kiss, MYCKET svidande.  Ni som känner mig vet att jag haft åtkommande problem med detta s

Hujedamej vad längesen det var jag skrev här. Det har varit mycket med livet men också motivationsfattigt. Vet inte riktigt vad det beror på.. Men nu var det så dags! Vi har varit på Astrid Lindgrens Värld ännu en gång. Det var trevligt men helgen gick på tok för fort. Svårt att hinna med allt och svårt att få tid till att bara njuta av sällskapet. Än en gång får jag känslan av att jag skulle älska att ha det som jobb. Spela barnteater skriven av den bästa av de bästa- hur fantastiskt vore inte det?  Abbe har fått förskole-plats på den förskola vi hade som första val. Det kändes otroligt bra! Samtidigt är det SKITLÄSKIGT. Tänk att jag varit vid din sida sedan du kom. Efter all vab har jag varit mammaledig i över ett år och nu snart är det dags att lämna över dig. Det kommer bli jättebra för dig. Du kommer få kompisar och utvecklas enormt. Det får jag fokusera på, det som är bäst för dig. Men oj vad det kommer kännas konstigt.  Det är även dags för mig att jobba mina sista månader på mi

Ja du min krigare. Hur ska jag kunna skriva i ord hur denna helg varit?  Det är svårt för känslorna känns så större än ord kan beskriva.  I lördags var det så dags för vårt Hjärtebarnslopp. Jag var uppe natten innan och förberedde lappar med information, stansade hjärtlappar, gjorde tavla. Jag skulle egentligen gjort detta under kvällen men du tog tid på dig att somna och efter kvällsmaten behövde en vän hjälp med rim inför ett bröllop så jag tänkte när jag la huvudet mot kudden att det skulle bli svårt att gå upp. Men så blev inte fallet. Jag vaknade med fjärilar i magen och smög ner för att förbereda dagen. In med allt i bilen och upp till Björkvallen där Therese stod.  Vi förberedde ,med hjälp av Thereses föräldrar, bord och ballonger, vimplar till starten, rosa hundbajspåsar runt spåret och kl 9.15 kom första personerna på plats. Therese var något orolig att det inte skulle komma så många men jag kände mig lugn. Det var ändå ca 120st som hade tackat ja och ca 140 som svarat kanske.

Tänk att det idag är två år sedan jag fick hämta hem din pappa från sjukhuset.  Som du redan sett Albin så har din pappa också ett ärr på sitt bröst. Han har också opererat sitt hjärta. En vanlig rutinkontroll för magen som visade blåsljud på din pappa. Inget medfött utan antagligen bara väldigt mycket otur. Det kan räcka med att träna när man är förkyld och att bakterien sätter sig på ett så viktigt ställe som hjärtat.  Och när vi flera år senare fick veta att hjärtat förstorats och operationen var ett faktum, blev vi väldigt tagna på sängen. Plötsligt blev allt så verkligt och viktigt.  Och den där kvällen då jag lämnat pappa på sjukhuset i Örebro tog det tid att köra hem. Tårarna sprutade ut ur ögonen på mig. På natten låg jag vaken och ville bara att tiden skulle gå, så jag kunde få det där samtalet om att allt gått bra.  Självklart hade sjukhuset skrivit mitt nummer fel på en siffra så när jag väntat en timme längre än väntat ringde jag till dom. Jag trodde att det hade uppstått n

Sitter här i soffan och iakttar min son.  Han som sitter vid tvn och trycker på knappar som gör att ljudet inte hörs från barnprogrammet. Det är då programmet blir intressant.  Han som tar vilken leksak som helst och börjar köra med den på golvet som en bil, samtidigt som det kommer brrrrmmmm-liknande ljud från hans plutmun.  Han som kryper till köket för att lägga den hårda kattmaten i katternas vatten.  Han som har kommit på det där med att öppna toalocket och lägga i godisar.  Han som älskar att göra bus med saker han inte får röra. Som diskmaskinen. Han som älskar musik. Som diggar genom att ta händerna upp och ner så fort det går.  Han som blivit en person. En riktig människa. Med en egen vilja. En individ. Han som börjar förstå vad som är roligt, tryggt, ledsamt och tråkigt.  Han som vågar testa saker gång på gång  och inte har en aning om vilka faror som finns i denna värld.  Tänk att när han kom hade jag inte en tanke på vad den där lille krabaten i kuvösen skulle bli för en pe

Först vill jag säga tusen tack för alla idéer, tips och råd jag fick från senaste inlägget.  Efter akutenbesöket så spydde du en gång om dygnet och vi tyckte det var underligt för när vi haft magsjuka så vill ju liksom kroppen få ur sig allt och sedan blir det bättre. Men du var kräkfri hela dagen och nästan på klockslaget kräktes du en gång på kvällen.  Så tillslut bestämde jag mig för att ringa 1177 igen och de sa att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen. Det var inte det lättaste. Telefontiden startade kl 13 och när jag ringde kom jag inte ens in i kön utan blev bortkopplad. Efter femte försöket kom jag tillslut in och då väntade en 40 minuter lång väntan. Fick prata med en kvinna som tyckte att allt lutade mot magsjuka ändå men ville rådfråga läkare. Efter en liten stund ringde hon upp och vi fick tid på infektion. Vi åkte dit, en läkare tittade på dig i fem minuter ochvsa sedan att det var magsjuka.  Efter det besöket spydde du inget mer och dagen efter började du äta lite mer.

Min älskade lilla videkisse. Igår fick vi åka till akuten med dig.  För tre dagar sedan blev du så himla varm under eftermiddagen och när jag tog tempen visade den 39,2. Du fick alvedon och somnade ändå gott fast du vaknade på natten och sov mellan oss i sängen. För två dagar sedan hade du svårt att äta men febern hade gått ner. Vi fick inte i dig lika mycket som vi brukar. Farmor och faster hade erbjudit sig att komma in så vi fick lite gjort i huset och när dom kom hade du humöret uppe. De tog med dig till gammelmormor och på kvällen kollade vi på majbrasan på Hembygdsgården och när det var läggdags låg tempen på 37,5.  Igår skulle hela familjen åkt till Mariestad och gått på marknad med mormor och morfar Hans. När vi vaknade gick vi ner för blöjbyte. Precis när vi satt oss i soffan la du en riktig tvåa i blöjan. Och på dina byxor. Och på dina strumpor. Och på mammas byxor. Och på filten. Riktig diarré! Efter en kvarts rengörande och byte av byxor på både mamma och dig så värmde jag