600 gram kärlek

Min älskade son. Jag har precis fått dig att somna. Det finns inget mysigare än ligga mittemot dig och se hur dina ögonlock blir tyngre och tyngre. Jag skulle kunna ligga såhär i timmar. Tankarna flyger iväg. Jag längtar tills du får se vart vi bor. Jag längtar till alla efterlängtade möten med vänner. Jag längtar efter att få visa upp dig, det vackraste jag nånsin fått. Nu har storasyster varit här sedan i söndags. Jag åkte till Kristinehamn denna gång. Först åkte jag och hämtade lite möbler jag köpt via en köp/sälj-sida. Jag ringde upp min fina vän Kristin och frågade om hon ville med. Hon svarade att hon tog varje tillfälle att få träffa mig.  I sånna stunder kommer jag på hur otroligt mycket jag saknar mina vänner. Hela vårt sociala liv har knappt existerat i snart 4 månader. Jag har ingen aning om hur mina vänner mår och det kan kännas fruktansvärt ibland. Att inte kunna finnas där för dom. Skratta och gråta. Det längtar jag oxå efter. Och jag vet att telefoner funkar att ha här m

Igår gick jag in på bloggen via nätet och inte via appen som jag skriver från. På appen kan jag nämligen inte se ifall någon lagt en kommentar.. När jag loggade in hade jag 12 kommentarer som väntade. Jag läste dem en efter en med lille Albin på mitt bröst. När jag var färdig tittade Anders undrande på mig och frågade hur läget var. Snyftande förklarade jag för honom om er fina människor som lämnat kommentarer. Jag hade sedan högläsning för honom och kunde inte hålla tårarna borta då heller. Vi är så otroligt tacksamma för er som läser om oss och ett speciellt tack till er som lämnar en kommentar. Om ni bara visste hur mycket det betyder för oss. Vilken energi man får. Det får oss att kämpa vidare. Igår var tanken att jag skulle hämta mamma och sedan titta i lite barnaffärer. Så blev inte fallet. När jag kom till huset där färdtjänsten lämnat av mamma satt mamma och pappa och drack kaffe. Pappa har hållt på med Albins rum denna vecka. När vi fikat färdigt gick vi upp och tittade

Min älskade pojk. Igår vägde du 3052 gram. Herregud vad stor du har blivit. Det märks på dig också. Nu är du vaken lite längre stunder utan att skrika och ha ont. Det ser ut som om du spanar in omgivningen och det är för sött! Igår hade vi besök av din pappas moster och mormor. De fick hålla i dig för första gången, som de hade längtat. När din pappa sedan åkte till din morfar var det dags för din och min egentid. Du är så ledsen när du ligger i "din säng" så där är du inte längre, mer än när undersökningar , prover och ett eller annat blöjbyte ska göras. Så när jag bytt blöja på dig skrek du som tusan. Då la jag dig i min säng på ditt babynest. Du fortsatte skrika. Och då tog jag fram mitt ess i rockärmen: Disneymusik! Oj vad du undrade vad det var som lät. En spegelbild från mulan och Hakuna matata från lejonkungeb gick hem men när spotify sedan slog på Magnus uggla, då fick det vara nog. När din pappa kom hit på kvällen berättade jag för honom att du gillar Disney. Han tro

Nu ligger jag här med dig på mitt bröst finaste Abbe. Din pappa har precis åkt till huset för att träffa din storasyster och planera ditt rum med morfar, mormor och hans. När jag skrev det senaste inlägget pratades det om permission och jag hade en liten tanke om att vi skulle kanske gjort en liten utflykt till huset som idag. Men samma kväll blev du så himla dålig. Du hade så ont och du skrek och var alldeles otröstlig. Vi ringde på klockan och först kom sjuksköterska som tog på bråcket men fick inte in det så läkare kom fort. Vi stod vid din säng, en som gav dig socker, pappa satt bredvid på sängen, en läkare som tog på ditt bråck och så jag som höll dina händer. Du slutade syresätta dig bra så tillslut fick du hjälp.  Tårarna började rinna nerför din mammas kinder. Du skrek och grät och ingenting vi gjorde gick vägen. Du kom ner till 50% och pungen och snoppen fick en blåaktig färg. Du hade så ont. Du tittade in i mina ögon och skrek på hjälp och jag kunde inget göra för dig. Den kä

Så var vi i Karlstad igen. När vi kom på kvällen blev jag nästan lite rörd av att se personalen. Underbara Karlstad-personal ❤ nu är vi "hemma".  Resan hade gått jättebra för Albin.  Och jag och Anders skippade lunchen på vägarna och stannade istället till hos min mamma och min Hans och fick mat. Det var så längesen vi var i Mariestad och i deras hem. Väldigt mysigt.  Sedan vi kom till Karlstad har även Anders mamma hälsat på och kommit med mat. Nu är vi i karantän här tills proverna är klara så vi får inte vistas i pentryt riktigt än. Det är guld värt att vi kan få hjälp med maten! I går hade vi samtal med vår läkare och han har sagt att vi kommer ha detta familjerum tills vi ska till Gbg. MEN! Det ser ut som att vi får åka på permission! Få åka hem några timmar till huset om vi så vill! Detta får ske i vår egna takt. Det är inte så att vi packade på en gång och åkte direkt. För denna sjukhusmiljö är ju vår trygghet. Händer det något eller tycker vi han beter sig annorlunda

Älskade livet. Så var det dags för dig att bli värmlänning igen. Planen är nu att vi åker hem så du får växa på dig lite. När du är uppe i 3.5 kilo har läkarna sagt att det är dags för dig att göra THE BIG OPERATION. De ska korrigera dina tre fel. Det känns ju såklart jättenervöst i hela kroppen bara av att skriva det. Och tro mig, jag har ifrågasatt läkaren eftersom jag -som mamma, tycker det är helt knasigt att de ska kunna korrigera tre fel i ditt lilla hjärta när du är så liten. När vi kom hit och satt ner med kardiologerna lät det som att man inte ville det för att resultatet inte brukade bli vad man hoppats på. Men läkaren har sagt att det inte är ovanligt att göra det. De andra två på rummet är ju nyfödda och de ska opereras denna vecka.  Jag får då hålla mig till min mamma-oro och lita på de som faktiskt vet vad de gör. Det är så himla lätt att tycka att man tänker "logiskt". Att det borde ju vara på det här sättet. Men så är det ju såklart inte. De vet bäst. Jag

Nu är det vilostund för vårt lilla hjärta. Igår kom läkaren in och sa det vi redan misstänkt, att Albins ingrepp inte gett den effekt de hoppats på. Så nu får vi vänta. Denna väntan. I eftermiddag ska de ha möte igen för att diskutera hur de ska gå tillväga. Det bästa är som sagt att han får växa till sig. Samtidigt är syrgasbehovet för högt. Vågar de flytta honom till Karlstad i väntan på operation? Måste de sätta in en shunt innan? Kommer det bli en operation under denna vårdperiod i Gbg? Vi tycker ändå att det ser väldigt bra ut. Idag har han legat på 28%. I Karlstad låg han mycket högre. Men vi jämför ju med det. Kardiologerna kanske jämför med hur han borde må efter detta ingrepp och det vet ju inte vi hur det ska vara.  Kirurgen har varit och tittat på bråcken och snoppen. Navelbråcket gör de inget åt. Det kommer förhoppningsvis bli helt återställt med tiden av sig självt. Ljumskbråcket måste åtgärdas men självklart går hjärtat först. Din lilla snopp behöver också åtgärdas. M

Albin Michael Gottfried Gustafsson❤ Igår hade vi en riktigt jobbig dag. Jag och din pappa hade sovit ut ordentligt vilket var välbehövligt. Jag ringde på morgonen till avdelningen och de sa att allt hade gått bra under natten. När vi kom till dig låg du och sov. Du sover väldigt mycket här i Göteborg. Jag blev tvungen att fråga ifall de ger dig någon medicin eller något men nej, du får inget mer. Både din pappa och jag får hålla dig i våra famnar och redan när klockan slår 13.30 säger de att vi ska åka upp till operationssalen. Allt ska kopplas bort på dig. Det tar lite tid. En stor syrgastub kopplas på din säng. Det ser ut som du planeras att åka till månen.  När vi åkt upp får vi komma in i ett litet rum som fungerar som en sluss. Personalen har innan sagt att de inte vet om en förälder får vara med när du sövs. Pappa har sagt att han gärna avstår det om så är fallet. Men när kirurgerna kommer in för att hämta dig förstår vi att ingen ska följa med. De säger att de inte kan säga hur

Igår började vi vår hjärteresa älskade pojk. Mamma och pappa tyckte livet kändes hårt när vi vaknade på familjerummet. Det kändes läskigt och otryggt att åka ifrån det som varit vårt hem i 2 månader. Och den fantastiska personalen. Igår jobbade både Eva och Monika som har dig som kontaktbarn. Det kändes skönt att få hinna säga hejdå till dom. Man önskar att de kunde följa med. För efter oss känner ju de dig bäst Albin. Och Therese såklart. Hon jobbade inte igår men kom kvällen innan för att säga hejdå. Vi skulle kollat på film men Therese somnade i vanlig ordning. :) Hon säger att det känns konstigt att inte veta när vi ses igen och jag håller med.  Det har ju varit så svårt att packa. Ska vi vara borta några dagar eller en månad? Hur mycket mjölk ska vi skicka med från frysen? Min pumpning är för närvarande inte att lita på. Det är i och för sig inte konstigt kanske med tanke på stress, orolighet och sömnbrist.  Jag sjunger din favorit-låt Fattig bonddräng   och vi säger att vi älskar