600 gram kärlek

Hej Abbe bus!  Tänkte börja med att berätta hur det gick på  habiliteringen i fredags.  Vi fick träffa två st sjukgymnaster denna gång eftersom den vi gått hos ska snart bli mamma. Vi har ju annars haft lite kinkigt på besöken. Du har inte velat visa hur duktig och lekfull du är hemma och jag har nästan känt mig som en mytoman när jag påpekat gång på gång att du faktiskt GÖR saker hemma fast du inte vill visa det här.  Därför blev mamma otroligt stolt när du direkt började leka med sakerna. Du visade hur fort du kan krypa, att du sitter stadigt och ställer dig upp vid möbler. Och när du ska ner tar du det försiktigt istället för att slänga dig ner på rumpan. Den nya sjukgymnasten sa att det var en helt annan pojke än den hon läst om. Det har verkligen hänt så otroligt mycket de senaste veckorna! Så nu blir det ingen sjukgymnast förrän i augusti. Och har du fortsätt utvecklats i takt så blir det sista mötet. Det har verkligen gett oss mycket att gå dit, för varje gång vi varit där har d

Abbe Vad jag önskar att det fanns en kamera i min hjärna som kunde ta kort på alla ögonblick jag får med dig. När jag sjunger imse vimse spindel för dig när du ska vila och du tar dina små fingrar på mitt ansikte och ler. Gud vad jag älskar dig min prins.  Jag läste vart vi var för ett år sedan och kunde inte hålla tårarna borta. Det var väntan på din operation och allt kändes så ovisst. Nu känns det så mycket bättre i hjärtat.  Fortfarande finns funderingarna kring förskola. Vi var till tallunden i fredags och det kändes så himla bra där. Men jag vet hur svårt det är att få den plats man söker. Vi har funderat på dagmamma också men det har varit svårt att komma i kontakt med ansvarig. Tiden tickar och det känns väldigt viktigt att vi får komma och hälsa på den som ska ta hand om dig så kemin stämmer. Jag har ju dessutom mina 4 månaders uppsägningstid så jag ska tillbaka till jobbet en sväng men det blir inte än på ett tag.  Ni som läser har säkert sett att det kommit upp annonser på d

Herregud, skrev ett jättelångt inlägg för några dagar sedan som jag kopierade för jag hann inte klart och nu när jag skulle klistra in det fanns det inte längre.  Men det finns säkert några stycken som undrat hur det gick med sjukhusbesöken så jag börjar skriva om det får vi se vart vi landar:) I tisdags skulle vi på besök hos audionomen och din läkare. Du var väldigt hostig natten innan så du sov inne hos oss. Så fort du skulle gå in i djupsömn började du hosta och vaknade om och om igen. Sedan höll du andan i något som kändes som minuter men det var bara några sekunder. Det skulle bli skönt att Hugo fick ta en titt på dig. Audionomen plingade först bakom dina öron och du vände dig varje gång, sedan skulle du lyssna efter ljud från två högtalare som stod på varsin sida men när ljudet kom tittade du bara upp på audionomen med din välkända rynkade panna:) det var inte förrän bilden visades på skärmen som du drog huvudet åt sidan. Hon förklarade att det var vanligt och det syntes att du