600 gram kärlek

Ja du Abbe, hur ska man kunna skriva något efter det senaste inlägget från din pappa? Han är och förblir mitt livs kärlek och jag är så oerhört tacksam för att han vill dela sitt liv med mig. Att han är pappa till min största idol och att jag får vara bonusmamma till hans älskade dotter.  Igår var det 6 år sedan jag och din pappa bestämde oss för att det skulle vara vi. Tänk att vi varit tillsammans i 6 år. Samtidigt känns det som jag känt honom i hela mitt liv. Men kvällen igår blev väl inte riktigt som vi tänkt oss för när du skulle sova började du spy så det fick bli ett bad för dig din stackare. Jag tyckte du kändes lite varm men det syntes inte på dig att du mådde dåligt. Inatt har du sovit bredvid oss. Det är antagligen den där förkylningen som inte vill försvinna. Du är jättesnorig och rosslig i halsen. Men idag ska det köpas ny snorsug så vi får bort det där eländet. Du är go och glad som alltid iallafall.  I morgon ska vi till audionomen för att kolla din hörsel och sedan blir

Min älskade prins. Det är inte första gången jag försöker skriva ett inlägg till dig. Jag har börjat, ändrat, kastat och sen börjat om fler gånger än jag kan komma ihåg men det är inte helt lätt att sätta ord på hur jag känner och hur den här resan påverkat mig. Eller egentligen så är det ju det, jag älskar dig och din syster mer än ord kan säga. Jag älskar er så mycket så jag nästan spricker och det finns nästan inget jag inte skulle göra för er. Men ibland undrar jag hur jag ska kunna vara en bra pappa till dig mitt älskade mirakel. Hur ska jag kunna vara rättvis mot dig efter alla strider du utkämpat? Hur ska jag någonsin kunna säga nej till dig när du ber mig om något. Så många gånger har jag drömt mig bort till framtiden när du och jag står i en leksaksaffär framför någon hylla med världens coolaste figurer och du tittar upp på mig och frågar om du kan få en. Hur ska jag kunna säga nej? Säga nej till min krigare med ärr över hela bröstet, min krigare som gått igenom helvetet och f

Idag Abbe ska vi ta med dig på barnmässan i Karlstad. En rolig dag för många. Men för mig känns det såå mycket mer. Förra året kunde jag inte ta med dig. Då åkte jag med din syster. Men du var med mig i tanken hela tiden.  Jag kommer ihåg att alla fick ta en gratis goodiebag till sitt nyfödde barn. Och det var med tårar bakom ögonlocken jag höll hårt i den där påsen. Alla gick runt med sina barn i sina vagnar och jag tänkte: om ni bara visste vad lyckligt lottade ni är.  Jag tittade på den där nappen som låg i påsen och tänkte: Herregud vad stor den är! Och det var den minsta som fanns i vanliga butiker:)  Vi gick förbi något seminarium som handlade om amning och jag önskade att jag hade haft det som mitt enda problem. Jag såg gravida kvinnor som stolt visade upp sin stora mage och jag kände en saknad att jag aldrig hann bli så stor innan du behövde komma ut. En del har försökt trösta mig med det, att det är skönt att jag missade det för det är så jobbigt. Och det förstår j

Min lilla hjälte. Vi har hunnit med mycket i veckan som varit. Och haft besök av både släkt och vänner. I onsdags var du, jag och Kristin till sjukgymnasten. Du gör sånna framsteg min älskade gosse. Det känns som varje gång vi är där är det en ny polett som trillar ner. Sjukgymnasten tog fram ett litet bord och jag gjorde så du satte dig på knäna. Från det tog du ena foten i backen och vips så stod du där alldeles själv och höll i bordet. Då tittade mamma på Kristin och vi båda fick en stolt-tår i ögat. Efter det var vi nere på golvet och du började krypa! På ditt egna lilla vis förstås. Ena benet kryper du med och det andra hasar du med. Din farmor säger att din pappa gjorde likadant när han var liten. Nu går det framåt med stormsteg iallafall!  Efter det tog vi fika på stan med kristins mamma. Vi gick till söta grodan och Ingela gick runt och visade dig vart alla grodor fanns. En bebis försökte få kontakt med dig men du rynkade bara pannan och var mer intresserad av bilarna som åkte

Fina Albin.  Så har både du och Meja haft namnsdag. Du har fått fina kläder och leksaker. Meja fick oxå kläder, film och en peng. Och ni båda fick solglasögon att ha på er när vårsolen kommer. Meja har som sagt haft sportlov hela veckan så vi har vart nere på stan, hälsat på gammelmormor, spelat spel, tittat på film och Meja har fått varit uppe hur länge hon velat och fått sovmorgon.  Idag åkte vi först till Ica för att handla och Meja köpte lite saker för hennes peng. Sedan hämtade vi pappa och åkte hem för lunch. Efter det drog skutan till Karlstad för att ta med Meja på bio medan du var hos farmor. Faster och Jan var där oxå och när vi kom tillbaka hade du badat för hela slanten. Bion fick tummen upp för Meja och väl hemma hos farmor igen åt vi tacos och tittade på fångarna på fortet.  Sedan var det dags att åka hem. Du sov så gott i farmors säng men det gick fint att få på dig overallen och båda barnen sov sedan gott i bilen.  Idag var du så söt för du sa mamma två gånger på raken.

Nu har det gått några dagar igen. Sist jag skrev var veckan fullbokad med saker vi skulle hitta på och människor vi skulle möta. Men så blev det ju förstås inte. Den eviga förkylningen vägrade nämligen att lämna vårt hem.  Du var fortfarande snorig och hostig, jag blev oxå riktigt förkyld och din pappa kände sig också inte riktigt kry.  Så det fick bli att avboka allt.  Men innan vi blev förkylda hann vi med ett besök till badhuset. Vi hade lånat meja ( hon hade egentligen mammavecka) och min mamma och systerson kom hit så vi åkte till badhuset. Jag tänkte ju att det skulle bli perfekt, meja älskar att bada och du var ju så förtjust i det när vi äntligen tog steget att låta dig följa med sist. Ack vad fel jag hade. Redan i omklädningsrummet började du grina och när vi äntligen fått på barna badkläderna och plaskade i poolen så gick mungiporna ner på dig. Det kvittade hur mkt jag skojade med dig. Tillslut fick du och jag gå in och klä på oss igen. Det var ingen idé.  Förra veckan fick d