600 gram kärlek

Nu du Abbe bus. Nu håller din förkylning äntligen på att försvinna. Väldigt skönt tycker vi allihop men mest du förstås.  Jag har ju väldigt lätt för att stanna hemma om dagarna med dig, nu har det ju såklart varit mest för att du varit sjuk. Men jag kommer på mig själv i det. Och det beror väl mest på hemmet. Att jag hindrar mig själv från att göra saker för att jag vill ta hand om mitt hem. Det har blivit till en ond cirkel. Att jag nästan lagt det i belöningssystem. "Om jag bara gör det och det och det så alla rum blir städade, DÅ kan vi åka och hälsa på den och göra det där". Och vissa dagar ÄR jag duktig och städar så länge du är med på noterna( vissa dagar blir det tv-tittande på serier medan du leker) men på kvällen har vår familj förvandlat hemmet till en krigszon! Ärligt talat, finns det inte något pris man kan vinna? Typ: från städat till kaos på en kvart? eller nåt...? Luften går ur en när man kämpat hela dagen med att få det någorlunda fint för att senare på kväll

Så har vi firat Alla hjärtans dag. Alla hjärtebarns dag. Din dag Abbe. Och inte nog med det, om allt hade gått "enligt planerna" skulle ju du ha kommit ut på Alla hjärtans dag. Så vi firade en liten mini-ettårsdag i går. Fast mamma hade köpt paket till hela familjen. Och så åt vi hjärtbakelse.  Nu är Meja äntligen hos oss igen. Fina Meja. Storasyster som alltid får dig att spricka upp i ett leende.  Hela förra veckan var du sjuk. Hostan och förkylningen som Meja hade kom över till dig. Du är fortfarande snorig och hostar ibland men inte alls lika mycket. Jag tror det börjar försvinna.  Det var ju så typiskt för förrförra lördagen åkte mamma till Göteborg för att fira 30åringar. Pappa hade känt sig bättre och tyckte mamma var värd en liten resa så jag åkte iväg. Jag hade jätteskoj men när jag ringde på hemvägen fick jag veta att du insjuknat och genast kom det där dåliga samvetet. Jag måste verkligen sluta ha det för allt jag kan komma på! När jag kom hem var din farmor där oc

Mitt älskade hjärta. Tänk att för exakt ett år sedan åkte vi till Göteborg med dig för första gången. Eller ja, du fick ju åka förstaklass i flygplan du. Denna kvällen innan du skulle göra din hjärtkateterisering var väldigt jobbig för oss alla. De där känslorna man kände då är inte svåra att få fram. De sitter i och påminner oss om tacksamheten för att allt gått så bra.  Just nu känns det dock som att vi går lite i uppförsbacke. Din pappa har fått tillbaka det där onda igen som kommit efter hans operation. Han kämpar på men det är jobbigt för det bildas hjärnspöken om vad det kan vara för nåt. Allt pekar på nåt muskulärt men eftersom det uppkommit efter operation känns det lite konstigt. Han ska få tid nästa vecka till farbror doktorn. Och din syster kom hit i söndags med halsont som fortsatt. Hon har varit hemma från skolan men hon verkar inte så hängig iallafall. Det låter bara rossligt i halsen och idag har hon blivit lite mer förkyld.  Men med dig är allt bra. Du har inte blivit s