Fortsätt till huvudinnehåll

All of me loves all of you

Hej min lille sol-Albin!
Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Och i förra inlägget glömde jag ju skriva det väsentliga att du har rullat över på mage! Så nu kör du lite träning med det varje dag.

Vi har haft prästen på besök. En väldigt trevlig man. Så har vi gått igenom dopet och jag längtar så tills det är dags. Alla som vill komma till kyrkan är hjärtligt välkomna! Synd att man inte kan bjuda alla till fika efteråt bara. Tyckte det var väldigt svårt att dra gränsen. 

Sedan har mamma, pappa och Bobban varit och sett badjävlar medan du var här hemma med farmor och mormor. Vi saknade dig allt men du hade haft det så bra med dom. Du hade testat gröt som du tyckte var jättegott och åt 180 ml vid två tillfällen! 

Morfar Hans har även varit här och byggt en friggebod till oss. Det började med att han tänkte göra en lekstuga till Meja men när vi hördes nästa gång sa han att den nog blev lite större. Blir perfekt för Meja med övernattningar med kompisar. Och du kommer också få nytta av den när du blir lite äldre.

I morse tog jag med dig till Karlstad. Tänkte att pappa skulle få sova ut ordentligt så vi väckte inte honom. Efter en stund blev du hungrig och vi satte oss på ett café. En snäll pappa såg att jag behövde hjälp där jag plötsligt stod med en ledsen Abbe i min famn, kånkades med barnvagn och stirrande på brickan jag inte får med mig. Tur att det finns snälla människor på denna jord. 

Ja du Abbe, det har hänt lite mer saker men nu ska vi fara ut till udden en sväng så mer hinner jag nog inte skriva. 

Ikväll ska mamma - hör och häpna- ut och dansa med hennes fina vän Kristin. 
Kristin kom på den briljanta idén igår och pappa tyckte det skulle gå bra. 

Alla som vill komma och hälsa på dig är hjärtligt välkomna till Stadskyrkan i Kristinehamn lördagen den 22 augusti kl 11.00. Tänk när prästen håller upp dig inför alla, precis som Rafiki gör med lejonkungen. Då är vi där💗 äntligen får vi visa upp dig för alla. Som vi längtat efter det, Albin Lejonhjärta. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l