Fortsätt till huvudinnehåll

All of me loves all of you

Hej min lille sol-Albin!
Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Och i förra inlägget glömde jag ju skriva det väsentliga att du har rullat över på mage! Så nu kör du lite träning med det varje dag.

Vi har haft prästen på besök. En väldigt trevlig man. Så har vi gått igenom dopet och jag längtar så tills det är dags. Alla som vill komma till kyrkan är hjärtligt välkomna! Synd att man inte kan bjuda alla till fika efteråt bara. Tyckte det var väldigt svårt att dra gränsen. 

Sedan har mamma, pappa och Bobban varit och sett badjävlar medan du var här hemma med farmor och mormor. Vi saknade dig allt men du hade haft det så bra med dom. Du hade testat gröt som du tyckte var jättegott och åt 180 ml vid två tillfällen! 

Morfar Hans har även varit här och byggt en friggebod till oss. Det började med att han tänkte göra en lekstuga till Meja men när vi hördes nästa gång sa han att den nog blev lite större. Blir perfekt för Meja med övernattningar med kompisar. Och du kommer också få nytta av den när du blir lite äldre.

I morse tog jag med dig till Karlstad. Tänkte att pappa skulle få sova ut ordentligt så vi väckte inte honom. Efter en stund blev du hungrig och vi satte oss på ett café. En snäll pappa såg att jag behövde hjälp där jag plötsligt stod med en ledsen Abbe i min famn, kånkades med barnvagn och stirrande på brickan jag inte får med mig. Tur att det finns snälla människor på denna jord. 

Ja du Abbe, det har hänt lite mer saker men nu ska vi fara ut till udden en sväng så mer hinner jag nog inte skriva. 

Ikväll ska mamma - hör och häpna- ut och dansa med hennes fina vän Kristin. 
Kristin kom på den briljanta idén igår och pappa tyckte det skulle gå bra. 

Alla som vill komma och hälsa på dig är hjärtligt välkomna till Stadskyrkan i Kristinehamn lördagen den 22 augusti kl 11.00. Tänk när prästen håller upp dig inför alla, precis som Rafiki gör med lejonkungen. Då är vi där💗 äntligen får vi visa upp dig för alla. Som vi längtat efter det, Albin Lejonhjärta. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...