600 gram kärlek

Idag lämnade jag din syster på hennes dans och när jag skulle hämta henne fick jag se henne dansa. Musiken och hennes rörelser fick mig än en gång till tårar. Den här känslan av att leva i nuet och ta vara på varje ögonblick som ges är så otroligt stark nu för tiden. Jag tackar dig för det Albin. Jag tror ärligt talat inte att jag givit all min hundraprocentiga uppmärksamhet på något innan. Gör man saker grunnar man alltid på något annat där i bakhuvudet. Så är det inte nu. Så är det när jag ser din storasyster dansa. Då ser jag bara henne. Följer hennes rörelser med blicken. Känner en sån stolthet att den där flickan får jag vara med 50% av hennes liv. Och så även du. Det har varit en tuff resa för henne också. Och jag kan verkligen förstå om hon ser din ankomst som aningen jobbig. All oro för dig som hon har svårt att förstå. Jag minns speciellt i början när vi kommit till Uppsala och hon tyckte det var jobbigt att vi skulle vara hos dig hela tiden. Och allt var så omständligt. Hur s

Herregud vilken natt detta är! Albin vaknade nu runt 03 och ville ha mat. Eftersom han ätit lite mindre under kvällen laddade jag upp med 90 ml. Jag tar honom i famnen och ska mata honom. Vi har köpt en riktig flaska idag, dagen till ära. Med rådjur på. En sån där anti-kolik. Jag börjar mata och tycker det går förvånansvärt fort för vår lille parvel, herregud den är ju typ slut! Så känner jag  att det börjar kännas blött på linnet jag har. Tror ni inte flaskan läckt! Hela Albin är helt blöt liksom mitt linne och lite på mina mjukisbyxor.  Jag lägger Albin på skötbordet och försöker rengöra honom så gott det går med servetter. På med ny blöja och ny body. Sedan går jag till köket och värmer på ny mat. Denna gång tar jag 60 ml eftersom han ändå fått i sig lite och kan bli trött rätt fort om man daltat med honom. Så samma sak igen. Denna gång tar jag flaska från sjukhuset och börjar mata. Tror ni inte att den också läcker? Hela Albin, blöt igen. Stackars liten. Här tror man att man ska få

Min älskade son.  Jag tycker det blivit lite lugnare de senaste nätterna. Det känns väldigt bra. Igår skrek du bara en gång på hela natten.  I lördags åkte pappa med dig till din gammelmormor som kommit hem från sjukhuset. Då trallade jag runt härhemma och städade lite i huset. (Natten för två dagar sedan städade jag köket under natten. Föregående natt städade jag toalett och matsalsrum. Det är ju bra att jag gör nånting av tiden då du finner ro. Den nya dygnsrytmen har gjort att jag ändå inte kan sova) I alla fall, hemma ensam var det längesen jag var. Och när jag håller på och pysslar och städar går jag automatiskt in med jämna mellanrum till vardagsrummet för att titta till dig. Just det, du har ju åkt:) Vår vän Bobban ringer och frågar om han får komma och laga lunch. Vår andra vän Therese, som vi ska ha lördagsmys med, ringer också och vi bestämmer att hon ska komma och få mat. Knack knack! Utanför står din morfar som kommit på oväntat besök. Plötsligt är huset fullt med människor

Igår hade jag en gammal vän på besök. Vi har stått varann väldigt nära en gång i tiden men våra liv gick åt olika håll och jag tror att vi inte umgåtts på 4 år. Men äntligen tog vi tag i saken och det var så otroligt mysigt. Det kändes som tiden stått stilla. Hon fick hålla dig och trots att du stundom hade ont så hade du det mysigt hos henne. Jag visade hur liten din första blöja var och inte ens jag förstår att du varit så liten.  Jag bjöd din storasyster och pappa på badhusbesök i Karlstad när Meja kom från skolan. Tyckte att de skulle få ha en pappa-dotter-dag och det uppskattades. Under natten vaknade du av ditt bråck som vanligt men jag tyckte du sov lite mer inatt än natten innan. Det läskigaste är när du skriker så du inte får luft. Du får kippa efter andan. Och när jag kände på bråcket tyckte jag att det var svullet på båda sidor.  Vi somnade en stund efter 06-målet och när vi vaknade till 9-målet hade du dragit ur sonden från näsan. Jag funderade på om jag skulle ringa Theres

Älskade skatt. Det dygn som nu varit kan vi väl stryka från våra liv.  Natten som var började du få ont och mamma hann sova en timme innan du började skrika. Så var det dags. Mamma förstår inte vart du finner orken till att skrika så mycket. För det är inte så att du "tar igen dig" mellan dina grymtningar. Det är mer en fråga om kraften i din röst.  Hela natten skrek du. Och då överdriver inte mamma alls. Jag fick panik bara av att lämna dig den korta stunden för att hämta din mat. Och när jag tror att du är påväg att somna mullrar det till i ditt bråck och så spänner du dig. Då drar karusellen igång igen.  Mamma har ju ett ess i rockärmen som brukar gå bra, om du får lägga dig vid bröstet och suga lite, även om du inte är hungrig. mer som en trygghet. När inte ens det funkar börjar din mamma få panik. finns det något värre än inte kunna trösta sitt barn? Jag är inte ens sömnig under natten, mest orolig, panikslagen och ledsen.  Kl 8.30 byter jag blöjan på dig innan jag ska g

Nu ligger du och vilar på min arm. Igår var vi ute på långpromenad med dig. Det var så fint väder så vi bestämde oss för att gå en tur. Från början gick vi bara runt kvarteret men sedan kom vi på att vi skulle försöka ta skogsvägen tillbaka för att försöka komma ut vid björkvallen. Vilken terräng! Stundom guppade det riktigt mycket så vi fick gå så försiktigt som möjligt. Visst är det något speciellt med skogsluft? Frisk och härlig! Nu när våren börjar komma är det otroligt skönt att få vara ute i solen. Idag har vi varit till sjukhuset igen och träffat läkare Hugo. Det blev som vanligt ont om tid, kvittar hur vi planerar. Precis när vi skulle åka bytte din pappa blöja på dig och då passade du på att bajsa en riktig sprätt-bajs! Hamnade på fotpall och portfölj som stod en bit bort. Då kommer jag att tänka på den gången på sjukhuset då du bajsade ner stol och garderoben som stod på andra sidan rummet. Du kan allt du Albin. Nåväl, inlägget kanske inte bara ska handla om ditt bajs

Kommer på mig själv att när det är Meja-vecka blir det inte att jag skriver lika ofta i bloggen. Vet inte varför det är så. Oftast skriver jag här när timman är sen och familjen sover gott. Men nu kom jag på mig själv att jag ville skriva av mig. Sist jag skrev skulle jag till frissan. Jag tänker inte ljuga, jag saknar redan mitt långa hår. Men det var en befrielse att bli av med allt slitet och nu fäller jag inte lika mycket längre. Efter frissan tog jag och min underbara vän Caroline lunch på stan. När vi skulle gå och betala stannar en kvinna mig vid sitt bord med orden Du borde bli författare. Jag rodnar och ler. Blir lite överrumplad av hennes fina kommentar. Förstår först inte vad hon fått det ifrån. Jag har aldrig sett henne förut. Hon säger att jag skriver så bra och att hon följer vår resa. Och som jag alltid gör när någon säger något snällt småfnittrar jag tillbaka och säger skämtsamt att jag kanske borde sadla om i mitt karriärval. Jag blir så trött på mig själv. Att j

Vilken underbar vårdag!  Fortfarande kyligt i skuggan men när solen ligger på är det riktigt skönt! I måndags blev vi utskrivna från sjukhuset. Läkaren tryckte in ditt bråck och sa att vi skulle ha koll på det. Det är så svårt. Svullnaden är så stor nu att det kommit över på din högra sida. Inte mycket som känns mjukt därnere. Och går ditt högra bråck ut är det viktigt att kolla så det går in igen. Så var vi då hemma. Hem till vår "vardag". Det är allt himla skönt att få strosa runt i huset. Försöka hitta saker. Igår var vi till sjukhuset igen. Då var det dags för ögonundersökning. Vår kontakt-sköterska Eva jobbade. Hon höll dig och sa att hon kommer sakna dig. Vi kommer sakna henne också. Undersökningen gick så bra. Allt såg fint ut så nu ska vi inte ses och kolla ögonen förrän du blivit 2 år. (!) Vi som är så vana vid att du ska undersökas var 14 dag. Men jag antar att vi ska ha koll på BVC. Prematurer har ökad risk för att bli skelögda eller få glasögon. Jag tror att du ko

Kära vänner. Jag vet att det gått några dagar sedan jag skrivit om vad som händer i våra liv. Det har varit en omtumlande vecka kan man säga. Vi fick i början av denna vecka reda på att något Göteborg inte fanns i sikte på snar framtid. Ärligt talat vet jag inte alls vad som är planen. Bollen ligger hos Göteborg och personalen i Karlstad kan inte ge oss några svar om hur nära din hjärtoperation är.  På onsdagen var det då dags för ultraljud på hjärtat. Vi hade sagt till personalen att vi gärna ville få hjärtat kollat under förmiddagen då vi tänkt åka hem till huset under eftermiddagen. När vi väl sitter i rummet med läkaren och han sagt att allt ser oförändrat ut säger han plötsligt: "-Så hörde jag att ni ville skrivas ut." Både jag och din pappa tittar på varann. Läkaren förklarar att det ska inte vara några problem och att han ska prata med personalen på neo. Jag och Anders vet inte riktigt vad vi ska tro. Vi sitter på rum nr 14 och den ena efter den andra kommer in och frå

Jag ligger på sängen med ett kort i min hand. Jag har väntat i fyra timmar på att få se dig och sjuksköterskan från operationsrummet har lovat att ta ett kort på dig innan ditt ansikte täcks av alla de ting som du behöver för att överleva.  Men så blir det inte. Hon kommer in med ett kort på dig och ber om ursäkt att det inte blev som det utlovat. Det gör inget. Så länge ditt hjärta slår är jag glad. Men låt oss ta detta från början.. Redan innan jag blev gravid har jag haft ångest för detta med förlossningen. Jag vet inte när jag började känna så men jag kan komma ihåg filmer från när jag fortfarande var barn där tanken tog sin början. Jag kommer ihåg nån film om en pojke som förlorat sin mamma under hans födelse och jag redan då förstod att man tydligen kunde dö av att föda barn. Jag kommer även ihåg att Victoria Beckham från Spice Girls hade gjort kejsarsnitt och att jag hade någon plan för att det skulle nog jag välja när jag blev vuxen:)  I vuxen ålder är det dock inte dödsångest

Så är Mejas sportlovsvecka till ända. Igår när hon skulle till sin mamma bestämde vi oss för att åka hem, HELA familjen.  Känslan var oslagbar! Äntligen fick vi visa dig vart du ska bo när du blivit frisk. Vi tog på dig dina kläder och satte dig i babyskyddet. Det gick inte lång tid innan du somnade. Vi hade köpt en bas som väntade i Kristinehamn så vi satte dig i passagerarsätet bredvid din pappa. Mamma fick säga åt pappa att han skulle kolla på vägen, att jag hade koll på dig. Det var väldigt svårt för pappa. Väl hemma väntade min mamma och Hans. Strax efteråt kom även Therese och pappa Göran. Mamma hade lagat mat så vi åt allihop. Heeelt underbart! Nu var vi hemma. Önskade att tiden kunde stå stilla. Vi ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Vi visade dig huset. Gick upp till rummet som ska bli ditt. Vi har nog aldrig längtat efter vardagen så mycket som vi gör nu.  Nu när vi fått känna på "hur det kommer bli" när vi alla ska bo här. Katterna var nog mer intresserade av