Mitt älskade lilla hjärta.
Nu är mammas julshow över och vardagen är tillbaka. Vi har haft väldigt bra publiksiffra och det har varit så härligt att vara med i teaterfamiljen igen och även fått nya vänner. Sedan har det varit skönt att kunna KÄNNA att jag kan göra det här för min egen skull. Nånting som jag mår så himla bra av. Jag har aldrig varit så lycklig och tacksam för att få stå på scenen som jag varit under den här produktionen. Och det är ett bevis att jag fortfarande vågar.
I lördags satt farmor barnvakt åt dig så pappa kunde komma och titta och även vara med på festen efteråt. Vi har haft lite förkylningar i ensemblen och förra måndagen märkte jag att jag blivit hes och hostig. Dagarna gick och halsen blev inte bättre. Så typiskt när man behöver vara frisk i två helger och det skiter sig. Men det gick fint ändå. Fick sänka min låt så jag kunde komma upp på de höga tonerna och i sista numret var jag väldigt nervös att det inte skulle komma ut ett ljud från mig men jag tog i som attan och det gick. På festen efteråt däremot var det hostigt och pipit men jag hade väldigt kul! Och din pappa oxå. Han blev allt lite salongsberusad och var på topphumör. Det var så kul att se. Han om någon är värd det!
I lördags fyllde ju även din kära mor 29 år. Ni kom in med frukost på sängen, röda rosor och paket. Ett var jättestort! Pappa sa att det mest var på skoj och på kortet stod det att om jag skulle skriva behövde jag de rätta verktygen. För annars är man ingen riktig författare utan bara en liten lort!( han vet att jag älskar Astrid Lindgren)
Jag öppnade paketet och först var det pennor. Sedan massa vita papper. I botten låg det presentpapper och när jag tog bort det får ja se... En MacBook Air!!! Jag trodde inte det var sant! Jag blev så glad att jag började gråta! Så nu ska fröken Gustafsson börja tro på sig själv och börja med sitt drömprojekt, att skriva en bok. Och i den boken kommer du, Albin Lejonhjärta, vara huvudpersonen.
Så är det någon därute som vill/ kan sätta ord på om min blogg satt avtryck och isåfall på vilket sätt, får ni hemskt gärna skriva någon rad till mig på: 600gramkarlek@gmail.com. Det skulle betyda otroligt mycket för mig och ett stort steg i rätt riktning.
Innan föreställningen var jag på sista julbordet med jobbet. Kunde inte stanna så länge eftersom jag var tvungen att gå i tid men det var väldigt trevligt. Och lite vemodigt. Vi har varit ett tajt gäng som hängt ihop i 7 år och nu är det slut. Men vi får försöka träffas ändå med jämna mellanrum. Väl på KCC blev jag uppvaktad med sång och presenter från mina fina teatervänner. Och i publiken hade jag även min Pappa, Birgitta, Alice, farbror Lennart och Eva som gav mig så fina blommor och födelsedagspresent!
Med andra ord hade jag en väldigt trevlig födelsedag. Och dagen efter blev jag uppvaktad igen och fick så mycket fint!
I dag har du och jag varit på långpromenad. Vi tog en sväng förbi kyrkogården och sedan gick vi till lev vackert och fikade. Jag hittade även en julklapp till dig där. Uppför djurgårdsbacken somnade du så gott. Nu kan du nästan sätta dig upp själv. Du behöver lite hjälp med att vi håller dig i en hand men din andra hand har du kommit på att du kan använda för att komma upp. Du kämpar så bra du Abbe. Tänk att vi ska fira vår första riktiga jul tillsammans med dig. Bara tanken får mina ögon att tåras. Jag är så överväldigad. Förra julen var fylld med ångest när vi skulle hem och hälsa på släkten några timmar. Att du skulle vara ensam på självaste julafton. Det gjorde så ont i hjärtat. I år ska du vara med varje minut. Precis som det ska vara.
Tack min älskade prins för att du är så envis❤️
Kommentarer
Skicka en kommentar