Fortsätt till huvudinnehåll

Visa vid vindens ängar

Först och främst måste jag ju berätta vad du vägde vid senaste BVC-besöket. 6980 gram. Så nu har du nog kommit upp till 7 kg äntligen,

I fredags åkte mamma till Stockholm. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag skulle säga hejdå till dig. Det är lång tid att vara ifrån dig i 2 dar. Men farmor, meja och pappa höll ställningarna. När jag kom till stationen stod Emmy och väntade på mig. Världens goaste kram senare berättade hon att hon nyss varit på balett. Det är i princip det enda jag tycker är lite jobbigt med att bo i en småstad. Utbudet är gigantiskt i storstäder. Skulle jag bo i exempelvis Stockholm hade jag hängt på mycket fler föreställningar av alla dess slag istället för att kolla tv hemma i soffan varje kväll. 

På fredagskvällen blev jag bjuden på mat hemma och sedan tog vi oss en drink ute på stan. På lördagen gick vi i affärer. Det fanns så mycket jag hade velat köpa till dig och din syster. Men tyvärr ekar plånboken just nu. Hela familjen fick iallafall en liten sak var. På kvällen såg vi Jersey Boys och blev så peppade att vi gick genast hem och kollade material till vår 40onde revy vi hoppas kunna sätta upp nästa vinter. 
Jag och Emmy tänker väldigt lika när vi pratar revy och blir lika energiska så. Tror vi slutade runt 03. 

Du hade spytt rejält på fredagskvällen men efter det hade allt gått bra. När jag stod och väntade på tåget i söndags på perrongen stod en musikkår och spelade låtar och när: en visa vid vindens ängar spelades, tänkte jag på dig och det kom en tår. På söndagkvällen när jag kom hem och pappa öppnade dörren med dig i famnen, tittade du på mig i några sekunder, sedan sprack du upp i världens största leende. Du hade varit lite grinig under dagen men på kvällen när jag fick gosa med dig innan läggdags var du glad. Så himla skönt att det syntes att du var glad att jag var hemma igen. 

I måndags tog vi kort till julshowen och Jannis var så snäll att ta kort på dig med tomteluvan. Så söt! 

Åh hade velat skriva mer men nu har du vaknat så vi ska göra oss iordning för marken. Vi ska hämta Meja efter skolan idag så hon kan hänga på. 

Tänk att det snart är din födelsedag! 
Första gången du gungar, med din allrakäraste syster❤️



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...