Fortsätt till huvudinnehåll

Visa vid vindens ängar

Först och främst måste jag ju berätta vad du vägde vid senaste BVC-besöket. 6980 gram. Så nu har du nog kommit upp till 7 kg äntligen,

I fredags åkte mamma till Stockholm. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag skulle säga hejdå till dig. Det är lång tid att vara ifrån dig i 2 dar. Men farmor, meja och pappa höll ställningarna. När jag kom till stationen stod Emmy och väntade på mig. Världens goaste kram senare berättade hon att hon nyss varit på balett. Det är i princip det enda jag tycker är lite jobbigt med att bo i en småstad. Utbudet är gigantiskt i storstäder. Skulle jag bo i exempelvis Stockholm hade jag hängt på mycket fler föreställningar av alla dess slag istället för att kolla tv hemma i soffan varje kväll. 

På fredagskvällen blev jag bjuden på mat hemma och sedan tog vi oss en drink ute på stan. På lördagen gick vi i affärer. Det fanns så mycket jag hade velat köpa till dig och din syster. Men tyvärr ekar plånboken just nu. Hela familjen fick iallafall en liten sak var. På kvällen såg vi Jersey Boys och blev så peppade att vi gick genast hem och kollade material till vår 40onde revy vi hoppas kunna sätta upp nästa vinter. 
Jag och Emmy tänker väldigt lika när vi pratar revy och blir lika energiska så. Tror vi slutade runt 03. 

Du hade spytt rejält på fredagskvällen men efter det hade allt gått bra. När jag stod och väntade på tåget i söndags på perrongen stod en musikkår och spelade låtar och när: en visa vid vindens ängar spelades, tänkte jag på dig och det kom en tår. På söndagkvällen när jag kom hem och pappa öppnade dörren med dig i famnen, tittade du på mig i några sekunder, sedan sprack du upp i världens största leende. Du hade varit lite grinig under dagen men på kvällen när jag fick gosa med dig innan läggdags var du glad. Så himla skönt att det syntes att du var glad att jag var hemma igen. 

I måndags tog vi kort till julshowen och Jannis var så snäll att ta kort på dig med tomteluvan. Så söt! 

Åh hade velat skriva mer men nu har du vaknat så vi ska göra oss iordning för marken. Vi ska hämta Meja efter skolan idag så hon kan hänga på. 

Tänk att det snart är din födelsedag! 
Första gången du gungar, med din allrakäraste syster❤️



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l