Visa vid vindens ängar

Först och främst måste jag ju berätta vad du vägde vid senaste BVC-besöket. 6980 gram. Så nu har du nog kommit upp till 7 kg äntligen,

I fredags åkte mamma till Stockholm. Jag kunde inte hålla tårarna borta när jag skulle säga hejdå till dig. Det är lång tid att vara ifrån dig i 2 dar. Men farmor, meja och pappa höll ställningarna. När jag kom till stationen stod Emmy och väntade på mig. Världens goaste kram senare berättade hon att hon nyss varit på balett. Det är i princip det enda jag tycker är lite jobbigt med att bo i en småstad. Utbudet är gigantiskt i storstäder. Skulle jag bo i exempelvis Stockholm hade jag hängt på mycket fler föreställningar av alla dess slag istället för att kolla tv hemma i soffan varje kväll.

På fredagskvällen blev jag bjuden på mat hemma och sedan tog vi oss en drink ute på stan. På lördagen gick vi i affärer. Det fanns så mycket jag hade velat köpa till dig och din syster. Men tyvärr ekar plånboken just nu. Hela familjen fick iallafall en liten sak var. På kvällen såg vi Jersey Boys och blev så peppade att vi gick genast hem och kollade material till vår 40onde revy vi hoppas kunna sätta upp nästa vinter.

Jag och Emmy tänker väldigt lika när vi pratar revy och blir lika energiska så. Tror vi slutade runt 03.

Du hade spytt rejält på fredagskvällen men efter det hade allt gått bra. När jag stod och väntade på tåget i söndags på perrongen stod en musikkår och spelade låtar och när: en visa vid vindens ängar spelades, tänkte jag på dig och det kom en tår. På söndagkvällen när jag kom hem och pappa öppnade dörren med dig i famnen, tittade du på mig i några sekunder, sedan sprack du upp i världens största leende. Du hade varit lite grinig under dagen men på kvällen när jag fick gosa med dig innan läggdags var du glad. Så himla skönt att det syntes att du var glad att jag var hemma igen.

I måndags tog vi kort till julshowen och Jannis var så snäll att ta kort på dig med tomteluvan. Så söt!

Åh hade velat skriva mer men nu har du vaknat så vi ska göra oss iordning för marken. Vi ska hämta Meja efter skolan idag så hon kan hänga på.

Tänk att det snart är din födelsedag!

Första gången du gungar, med din allrakäraste syster❤️

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll. Tisdagen den 4 november förändrades allt. Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september. "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Läs mer

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu. Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit. Jag startar tomt. Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni? Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn. Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd. Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar? Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son. Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av. Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...

Läs mer

600 gram kärlek

Leta i den här bloggen