600 gram kärlek

Min älskade bebis. Jag hade så mycket jag tänkt skriva om i detta inlägget. Att jag och Meja varit och sett Peter Pan medan du och pappa umgicks med farmor och faster, att vi blivit bjudna på middag, att du och jag åkte och hälsade på mormor, att vi hälsat på mammas barndomsvän och lille Algot, att vi träffat den lite större Algot och hans föräldrar, att vi börjat planera dop och beställt dopinbjudningar, att vi träffat gammelmormor, att vi fått besök av min "kusin" och hans familj, varit ute och gått promenad med kompis där du skrek så jag fick ta upp dig mitt i ösregnet och ha dig under jackan medan stackars Sofia fick kånka på två barnvagnar. MEN! Igår min vän, hände det något alldeles fantastiskt! Jag och min vän Sandra ska sjunga på ett bröllop snart och igår skulle vi repa. Hon hade skickat sms dagen innan och frågat om vi inte kunde repa på teatern vilket jag tyckte var en fantastisk idé. Teatern känns som mitt andra hem och snart ska det börja byggas om så då fi

Min fina gosse. Dagarna går på härhemma. Du lever, busar och skrattar som aldrig förr. Ibland gråter du. Men på ett sätt är det fantastiskt. För nu kan man förstå varför du gråter. Antingen är det blöjan, maten eller så är du trött.  Det enda som du inte tycker är så kul, som din mamma verkligen hoppas ändrar sig, är att du inte gillar promenader i vagnen. Det går an när vi kört bil och kopplar på stolen på vagnen, då sover du så gott. Men när jag lägger dig i liggdelen vill du bara skrika.  I morgon ska vi ut och gå med en kompis, jag hoppas att du kommer tycka det är ok. Idag tog vi dock en skogspromenad och mestadels gick den färden bra iallafall.  Jag väntar på att höra från sjukhuset. Har talat in på svararen men ingen har ringt upp än. Vore så skoj att få veta vad du väger nu. Det känns när vi bär dig att du blir tyngre för var dag.  Häromdagen tog vi bort ditt bråckplåster och passade även på att byta plåstret på ditt bröst. Vi tittade på dig och en sorg inföll sig. Inte ens ett

Min älskade lilla människa! Igår "skulle" du ha fyllt 5 månader.  Tänk vad tiden gått fort. Och ändå så långsamt på nåt vis. I måndags var du på stadsbondgården för första gången. Du tyckte att grisarna var väldigt underliga djur. Mamma passade på att bli barn på nytt, hoppade i hö med meja och åkte rutchkana.  Vi gick förbi Österviks kapell och funderade på vart ditt dop ska hållas.  För döpas, det ska du. Det bestämdes i ambulansen till Uppsala den 4 november. I söndags var vi andra och såg sommarteatern Rasmus på Luffen ute vid Picasso. Du fick stanna hemma med din älskade farmor. Teatern var jättebra! Och den här lille grabben som spelade Rasmus, så himla bra och söt! Samspelet mellan "Rasmus" och "paradis-Oscar" var hur bra som helst. Mamma grät i vanlig ordning vid applådtacket. Detta med teater alltså. Det får verkligen fart på mina känslor.  Dina kusiner, din moster, mormor, morfar och morfar Hans skulle egentligen komma men de hade blivit sjuka så

Hej fina Abbe!  Igår kom vi äntligen hem från Göteborg.  Men jag ska börja skriva om tisdagen. 06.45 kom vi in till sjukhuset. När vi gick på stigen till sjukhuset var de två rådjuren där, precis som en annan gång. Det bådade gott. På sjukhuset fick vi ta på dig landstinget bodyn och en tröja. De emlade dig på dina händer och dina fötter. Sedan fick vi gå upp med dig till operation. Där tog två narkosläkare emot oss och vi fick säga hejdå till dig.  Det var inte alls lika spänt när vi gick ifrån dig. Vi sa att vi älskade dig men du var mer intresserad av att äta på din kudde.  Vi åkte tillbaka till hotellet och åt frukost. Sedan la vi oss i sängen och slog på tvn. Vi hann nog somna till i 30 minuter innan telefonen ringde.  Du låg redan på uppvak! 2 timmar från det att vi sa hejdå var det klart. När vi kom till uppvaket låg du och tittade. Du var väldigt dåsig fortfarande men ändå vaken. Jag fick hålla dig i min famn. Du hade bara EKG sladdar, en infart och saturationsmätare. Det synte

Min fina älskling. Vilken dag vi haft. En enda stor väntan från början till slut. Vi kom till sjukhuset runt 10 och det tog en stund innan någon hade tid att ta emot oss. Tillslut fick vi gå en vända på avdelningen, vi är ju på ännu en ny avdelning. Efter det tog vi vikt på dig, 5760 gram väger du nu.  Blodtryck gick som vanligt inte att ta på dig, du är svår på det.  Sedan blev det lång väntan. Vi satt med dig en lång stund i föräldraköket då läkaren kom och pratade med oss. Hon förklarade hur morgondagen skulle se ut, att det kommer ta ungefär 2 timmar med allt inräknat. Ditt bråck var inne när hon tittade på dig men jag har tagit kort på hur det brukar se ut så hon fick se. Vi har väl konstaterat att det du hade på höger sida har gått in av sig självt och behöver inte göras något åt. Sedan frågade vi om det var pung eller ljumskbråck och hon förklarade att det är samma sak och att du har besvär av både vätska och tarmar som åkt ner i pungen.  Vi kom överens om att de s

Min älskade gosse.  Nu ligger vi här på hotell Odin igen. I morgon blir det inskrivning och på tisdag händer det. Ditt bråck ska fixas.  Din pappa frågade mig förut, hur allt kommer kännas när vi inte har någon operation att vänta på längre.  Ja, det kommer nog kännas konstigt. Första tiden kommer vi nog gå med känslan kvar, som att vi ska iväg igen. Men det får ta sin tid. Så småningom lägger det sig.  Igår var din morfar hos hos halva dagen. Så himla mysigt. Du sprack upp i så härligt leende när han kom. På kvällen kom vännen Jannis på besök. Vi hinner tyvärr inte träffa han och Emma något mer innan de åker till Grekland. Men sommaren är kvar när de kommer hem.  Idag kom din farmor och faster för att ta hand om dig medan jag och din pappa packade iordning allt. Yvonne, Arne och Suss tittade förbi och önskade oss god resa. Efter det åkte vi till din mormor och Hans i Mariestad för att äta mat vid hamnen. Din moster och dina busiga kusiner var där också.   På vägen fick vi stanna till