Fortsätt till huvudinnehåll

Min älskling har ett hjärta av snö


Min älskade Abbe-bus!
Denna vecka har vi gjort massa skoj med din syster. I måndags var vi ute i skogen med vänner och grillade korv. Du tyckte det var konstigt att vara i skogen men det gick bra. Sedan tog jag med mig dig, meja och hennes kompis till skymningen så de fick bada. Det blev en riktigt sen sommarlovskväll för henne och kompisen.

På tisdagen var Meja, hennes kompis och pappa till badhuset i Karlstad medan du och jag var hemma och fick besök av Kristin. När de kom tillbaka var det min tur att ha Meja-tid så vi gick på bio med Mejas kompis. Jag var så grymt sugen på popcorn men tjejerna åt upp alltihop så när filmen var slut köpte mamma med sig en liten popcorn att ta med sig hem:)
En granne som vi inte träffat förut kom förbi med blommor och choklad, hon visste om dig och vår resa. Så himla fint gjort! På kvällen fick vi oväntat besök av några vänner som bor alldeles i närheten, en väldigt trevlig familj vi gärna umgås mer med.

Igår tog vi frukost på hembygdsgården och sedan åkte du och jag på möte inför sitt-gympan din mamma ska vara med och leda till hösten. Du fick följa med mig medan din pappa åkte med Meja för att bada. Efter mötet åkte vi allihop till Karlskoga och gick i fiffiga huset, det fanns mycket knasiga saker att se där. 
På kvällen gick vi över till vännerna som kom på oväntat besök dagen innan och hade det så trevligt. Du somnade gott i din liggdel.  

En liten rolig sak du börjat göra är att säga bababamamamama. Det låter som du säger pappa och mamma. Pappa berättade att när jag var borta hade han suttit med dig och sagt: kan du säga Pappa?
Då sa du klart och tydligt: mamma!
Det är min pojk det:)

Kan inte sluta tänka på att jag så gärna hade velat sjunga för dig i kyrkan. Men jag tror inte jag kommer klara det. Och din pappa ska ju sjunga så vackert för dig så jag kommer nog ha nog med tårar i ögonen ändå. Du får komma ihåg alla de gånger jag sjungit för dig, från första stund. Och det kommer jag fortsätta med.
Jag hoppas det kommer många till kyrkan så det blir kram-kalas för hela slanten. Det är så många vänliga själar därute som vi hade velat ha med till dopfikat också. Men till kyrkan är som sagt alla välkomna.

Nej undra vad denna dagen har att erbjuda? 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen förs...