Fortsätt till huvudinnehåll

Dig ska jag älska livet ut, dig har jag kär

Nu är det inte många dagar kvar tills du blir döpt mitt hjärta. Och i morgon ska vi till BVC, ska bli intressant att se hur mycket du väger nu, och hur lång du är. 

Igår var vi på stan för att hitta kläder som din pappa ska ha på dopet. Han har sagt att mamma ska få bestämma och min tanke var att ni ska vara lite lika- far och son. Njae, jag ska inte lura på honom dopklänning inte. Men efter ceremonin får du allt byta om. 

Känns lite stressigt men ändå inte på något vis. Jag tror jag har allt under kontroll iallafall. Lite synd att man inte hinner förbereda så mycket i lokalen innan dopet, det blir knappt om tid. Men dukningen är ju klar så det blir att piffa till det lite. 

Vi har ju bjudit en hel del folk och när vi skickade inbjudningarna sa min mamma att det är alltid någon som inte kan komma. Och så är det ju. Men nu är vi precis 70 st och det är vad som får plats i lokalen vi hyr:) så roligt att så många vill vara med att fira dig. 

I förrgår hade du väldiga problem med magen. Det tryckte och var stopp så du skrek något förfärligt. Vi har ju börjat med gröt och banan så det blev nog lite för mycket för din mage. Tillslut gick vi upp till skötbordet och jag hjälpte dig med lite olja så det skulle sätta igång. Du grät och var alldeles svettig, jag tyckte så synd om dig. Jag vet ju hur det kändes när vi var i Umeå och vetskapen att du nu kände likadant gjorde ont i mig. Men den ofantligt långa hårda korven kom tillslut ut och då fick jag äntligen ta upp min gråtande bebis i famnen och trösta dig. Efter det var du som vanligt igen, glad och sprallig. 

Idag måste vi försöka städa lite här hemma. Tycker det ser förfärligt ut, vill ha det rent och snyggt. 
Nu på morgonen har du härjat en stund men sover nu så gott. 
Mamma har suttit och tittat på filmen Monica Z och storbölat till pappa-scenen.

Känner mig lite ledsen. Det finns ett annat hjärtebarn, en liten flicka. Hon behöver ett nytt hjärta för att klara sig och står på väntelistan. Hon blir sämre för var dag som går. Jag är så otroligt tacksam för att vi är där vi är. Och så ledsen för de familjer som har en lång väg kvar. Och de som inte får uppleva det vi gör. Att världen kan vara så hemsk och underbar på samma gång. 

Så min gosse, jag uppskattar att jag får vara med dig. När ditt leende visas dansas det inuti mig. Så det gör ingenting om tårtorna inte ser ut som vi hoppats. Om du spiller på dina kläder. Om solen inte skiner. För solen skiner i oss min vän, för att du har klarat dig.



Kommentarer

  1. Vilken fin bild när han ligger och tittar upp på dig! Hoppas dopet går bra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...