600 gram kärlek

Min finaste älskade underbara lille son.  I fredags var vi hemma hos några kompisar, Meja sov över hos sin mamma.  Det bjöds på ost och vin och härligt sällskap. Så mysigt att vi inte har långt ifrån varandra så vi kunde tgå med dig i barnvagnen. Och vilken fin familj sen.  Med två charmtroll till ungar. De ville visa sina rum och vi gick upp med dig. Då tyckte pojken i familjen att vi skulle leka doktor och du skulle vara patient.  Vi la dig i sängen och du fick en spruta. Sedan höll jag på att dö sötdöden!  Pojken tog fram ett stetoskop och lyssnade på ditt hjärta. När han var färdig tittade han på mig och pappa och sa med lillgammal röst: allt låter bra! Hur klockrent som helst. Ja nu mår du alldeles fint min skatt. På lördagen kom Meja tillbaka och farmor kom in till henne, de skulle ha shoppingdag. Pappa, du och jag åkte till åtorpsmarken där morfar, Birgitta och Alice väntade. Vi fikade och du fick lite nya kläder, pappa kom hem med serietidningar och mamma fick en välkommen-skyl

Ja du Abbe bus.  I måndags var mormor här och följde med till BVC. Du låg bra i kurvorna men vikten stod lite stilla. Inte så konstigt eftersom du varit förkyld och snorig så du har inte ätit lika mycket. Så det blir återbesök om 2 veckor och vi skulle börja ge dig lite smör i din mat.  Mormor hade med sig lite nya smaker av burkmat, innan har ingen fallit dig i smaken. Men när mormor introducerade potatismos och lax blev det succé!  Riktigt roligt att du äntligen tyckte om något. I morgon ska vi testa ny sort.  I går hade vi en arkitekt på besök. Vi vill ju gärna bygga ut och han hade bra ideer. Men det handlar om så mycket pengar så vi lägger det på is, får se om vi orkar oss på något höstprojekt med det utrymme vi redan har.  Idag har du och jag varit på vår allra första barnrytmik. Ännu ett mål jag tänkt på så många gånger där i sjukhus-sängen. Tänk när. Fick skyffla bort glädjen där i rummet för jag hade lätt kunnat börja gråta. Du fick se så många andra små människor som såg ut s

Här hemma har det varit sjukstuga i närmare än vecka nu.  Du är snorig och hostig. Din pappa är oxå förkyld. Jag har inte heller känt mig något vidare kry på sistone. Vi skulle fira din farmor förra fredagen, jag fick spy i en påse i bilen på väg dit och väl på kalaset blev det att jag låg och sov i farmors säng hela kvällen. Din pappa och storasyster åkte till badhuset i Karlstad och du blev väl omhändertagen av pappas släkt. Pinsamt att gå på kalas och sova under hela tiden men de förstod allihop att jag inte mådde bra så det var skönt. Ja sedan har det varit lugnt i stugan. Morfar Göran och morfar Hans var här i helgen och i söndags åkte jag och hjälpte min vän Sanna Sandberg med ett fotojobb för fina underkläder vid namn CrystalBra.  Det var riktigt roligt att komma bort några timmar och leka modell med vänner. Och bilderna blev jättefina! Företaget ville inte ha några "sexiga" bilder utan på vanliga människor. Tummen upp för det! Tre mammor med olika kroppsstorlekar, kan

I två dagar har jag gått och varit hängig.  I går var jag till psykologen för första gången och det kändes bra. Jag fick prata om dig, utan att känna mig tjatig. Jag fick gråta. Jag fick förklara vad som gömmer sig härinne i hjärtegropen. Om allt. Om tacksamhet, sårbarhet, rädsla, kärlek, sorg, svek och den största känslan som besöker mig just nu, nämligen det dåliga samvetet. Och psykologen sa rätt och slätt: tillåt dig att känna allt! Du får vara tacksam och ledsen på samma gång, det är okej. Och genast kände jag mig lite bättre. För att någon annan sa dessa ord till mig. Att få höra det gjorde på något vis att jag började acceptera mig själv som jag är lite enklare. Men än är det en lång resa kvar..  Ringde min älskade mamma direkt efteråt och vi pratade en stund. Hon sa då att jag alltid varit lite inne i mig själv, att jag inte delat med mig av det som tynger mig. En uppfattning som inte jag varit medveten om. Det är bra när vi är uppriktiga mot varandra, då kan vi bättre förstå v

 Det var en gång en liten pojke. Han föddes 3 månader för tidigt med 4 hjärtfel. Han kämpade från första stund och fick åka till 4 olika sjukhus fram och tillbaka tills han 8 månader senare äntligen blev friskförklarad. Då hade han fått åka på sjukhusresor från norr till söder, med flyg, ambulans och bil.  Men så kom äntligen fredagen den 4 september. Det var ingen vanlig dag för den här gossen. Det var nämligen den dagen som han skulle få åka på sin första semestertripp. Han skulle få åka långt bort där han inte behövde ta några sprutor eller kolla ultraljud när han kom fram.  Han klarade sig fint i bilen nästan hela vägen till Småland. I slutet var det dock väldigt varmt för lille killen som började skrika men då var det inte långt kvar. Pojken åkte iväg med sin mamma, pappa, syster, farmor, mormor, morfar Hans, moster och hennes man samt hans busiga kusiner Wille och Melvin. På fredagskvällen tog vi det lugnt och packade upp våra saker i stugan. Det var väldigt konstigt att sova på