600 gram kärlek

Då har du varit på inskolning i två veckor och är nu inne på andra veckan på vanligt schema. När det var inskolning gick allt jättebra! Du märkte nästan inte ens när vi gick. Men nu när vi börjat på riktigt är det inte lika kul. Du älskar verkligen att vara på förskolan! Men när jag ska lämna dig på morgonen är du jätteledsen när jag ska gå. Och jag vet att det bara är att gå men herregud vad det svider i hjärtat! Vad tänker du om mig då min älskling?  Första dagen när jag skulle hämta dig sa de att du varit lite gnällig under dagen och det var som att trycka på en knapp! Jag började gråta därute på gården. Fick så dåligt samvete för att jag lämnat dig där när du inte mådde bra. Men personalen sa till mig att det inte alls hade varit så farligt. Då hade de ju ringt! Du hade bara en dålig dag som vi alla kan ha.  Annars går allt jättebra! Du äter bra, älskar att leka ute, vilar bra. Inget att klaga på! Det är roligt för vid hämtning är min bil alltid den som står kvar sist när vi kommer

Hur gick då detta till? Det känns som igår, när jag låg på den där britsen i ett iskallt Umeå. Den där sköterskan som tog in katetern och jag tänkte att nu får jag urinvägsinfektion. Där jag darrade av rädsla och piller på operationsbordet och jag trodde jag skulle falla ner på golvet. När jag hörde det där ljudet. Ditt första ljud. Du gnydde. Du lät mig veta att du levde.  När jag fick hålla dina små fingrar i min, för dig, stora Hulken-hand.  När din pappa kom, med ett litet alkoholintag för att orka med flygresan och alla spänningar. När jag fick visa dig för honom. När vi fick hålla dig. All information. Alla tårar. Allt hopp. Alla sjukhus. Alla resor. När vi äntligen fick komma hem på riktigt efter operationer. Min första dag som mamma-ledig. Ta med dig till offentliga platser. Utflykter med dig. Allt det känns som igår. Tiden har gått. Du har blivit så stor.  I måndags började du på inskolning. På din förskola. WTF?? Hur gick det till?  Mamma var nervös på morgonen. När vi kom in