Fortsätt till huvudinnehåll

En riktig skitdag

Sicken skitdag jag hade igår! Oj, tänker ni! Vad kan ha hänt? Låt mig börja med att säga detta: Inget allvarligt har hänt! Haha precis som förskolepersonalen säger varje gång de ringer.
Såhär är det för övrigt: Jag ser att Kotten ringer på telefonen och dras tillbaka till den där kön på gekås då jag fick samtalet från Albins läkare angående resultatet från hjärtoperationen. Jag tänker FAN, tar ett djupt andetag och säger hej på det mest oroliga sättet som finns, förskolepersonalen säger då: Hej, det är X från Kotten! Albin mår bra, men blöjorna är slut. Jag pustar ut) 

Så nej! Inget allvarligt. Dagen började med vab. Albin har haft mkt var i ögonen samt förkylning och hosta så han fick vara hemma. Förmiddagen går fint, vi leker med bilar och äter mellan näsdroppar och hostattacker. Det är på eftermiddagen allt börjar.. 

Meja har kommit hem från skolan, vi äter mat och ska sedan åka och handla. Jag har stuvat in hundra miljoner pantflaskor i bilen och vi ska bara göra ett kort stopp för att hämta upp en julklapp. När jag hämtat julklappen och ska starta bilen händer det ingenting. Totalt dött. Albin börjar skrika i baksätet och meja försöker trösta men det går tyvärr inge vidare. En mamma som har hämtat barn på förskolan precis där jag står, hör hur bilen låter och är så go att hon erbjuder oss skjuts. Jag tackar men känner att jag inte kan lämna bilen innan jag vet hur jag ska lösa detta så jag avböjer denna barmhärtiga samarit. Vad i helvete gör jag nu?? Albin skriker. Meja skäller på Albin att han ska hålla tyst. Det börjar bli mörkt. Ringer den enda person jag känner som bor i närheten av detta område. Hon svarar inte. Ringer Anders. Ringer pappa.Albin har fått flytta fram till mig då han skrikit mamma 45 gånger men när han nu väl är här i mammas famn är det visst inte mamma som gör honom lugn ändå. Han stångar och trycker på varningsblinkers, kör radioljudet i bott och lägger sig mellan säterna. Samtidigt försöker jag förklara hur bilen beter sig för min pappa. När jag är klar med detta får jag till svar att det är bilbatteriet, han har grejor till det och erbjuder sig att komma. Jag tycker synd om honom att han ska behöva åka från Gullspång men säger tacksamt ja. 

Jag stuvar in barnen på den förskola jag hämtat julklappen ( jag vet att det låter konstigt men säljaren jobbar på förskolan), undrar om vi kan komma in medan vi väntar på taxi. Det får vi göra och Albin hittar snabbt bilar han kan leka med. Taxisamtalet går fort, de skickar en på direkten och nu ska jag förklara för Albin att han måste lämna detta, för honom paradis, som han varit i i 3 minuter för vi ska sätta oss i en bil igen. Det blir inte populärt kan jag säga. Men ut kommer vi. Alla pantpåsar lägger vi över julklappen i hopp om att pappa inte ska se den. Så åker vi taxi hem till oss som för övrigt kostar exakt lika mkt pengar som jag tjänat på att sälja en overall tidigare idag, 

Albin är dock förtjust över att åka taxi. 
När vi kommit hem är jag dödstrött! Men när Anders kommer hem och säger att bilen är fixad blir jag glad. Nu är det dags för kvällsmat. Jag tar bilen till Ica nära, kommer på att jag ska panta nu när de ändå är i bilen. Öppnar bagageluckan och ALLA burkar väller ut över parkeringen. Efter att fått in allt och en påse gått sönder på vägen är jag i pantrummet. Jag hinner få en påse tom innan automaten skriker FULLT! Kontakta personal. När all pant väl är avklarad går jag in och handlar. Vid kassan ska jag hämta ut ett paket och när jag precis ska trycka fram smset DÖR mobilen! 
Och när jag står mitt i matlagningen upptäcker jag att det fattas ingredienser så jag får åka till affären igen. Det är tusen andra småsaker som inträffat under denna dag som att slå i lilltån 4 gånger men det skiter jag i att säga. Klantsaker helt enkelt. Men när jag kommer hem och hör Anders få barnen att skratta på övervåningen blir jag samtidigt tacksam för alla de här jävla skitsakerna. Tänk att det är sånt här som är "det värsta" som kan hända nu för tiden. Tack för det! 

Världens finaste 30- årspresent fick jag på min födelsedag! En del får aldrig träffa sin superhjälte, jag födde min❤️

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l