Hej och hallå!
Blir så trött på denna månad. Ja, jag skyller på månaden fast jag egentligen borde skylla på mig själv. Jag är konstant trött och känner mig allmänt grå i jämförelse med ALLA andra. Kan det vara hösten som kommer med alla känslor? Antagligen. Och inte får jag nånting gjort heller. Kan ingen bara komma och ruska bort det där gråa från mig?
Förra veckan var jag ju hemma med Abbe. Vi var till doktorn förra torsdagen och fick Molipect för hostan. Han hade även en rodnad på trumhinnan men vi skulle avvakta. I måndags tyckte vi att du kunde gå till föris igen. Du var väldigt lekfull även fast din hosta inte riktigt var över. Det kändes skönt att komma tillbaka till mitt jobb oxå, få umgås med människor och beställa mjölk,😂
Men i onsdags ringde de från förskolan runt lunch. Då var det dags igen. Denna gång hade du spytt vid matbordet.
Och just denna dag var bilen inlämnad till verkstaden! Som tur var, hade den hunnit bli färdig så det var bara att hämta.
När jag kom var du på ditt vanliga glada humör, om än något varm. Antagligen blev det för mycket matintag och med din hals som har mycket slem ville all din mat upp. Du har inte spytt något mer efteråt men vi får vara hemma från förskolan enligt 48h regeln. Jag om någon tycker ju att det är rätt! Ogillar skarpt de som lämnar sina barn på förskolan fast barnen inte är friska! Och för Albin som knappt har något immunförsvar innebär det att han aldrig skulle få vara frisk. Sedan är ju inte allt svart eller vitt. Förkylningar tex går ju inte att undgå. Det är klart att man inte kan vara hemma för lite snor i näsan. Men när det gäller eventuell magsjuka är det odiskuterbart enligt mig!
Läkaren sa ju det redan innan Albin hade fått plats på förskolan. Försök börja föris under sommaren för sedan kommer det bli mycket vab för er. Jo tack det har jag märkt! Jag tycker ju det är lite jobbigt att ringa det där samtalet till jobbet. För det känns som jag sviker dom. Men, what to do?
I morgon får det allt bli ett intag av rödvin. Kanske lite winnerbäck oxå. Kommer jag bli gladare av det? Hmmm, kanske inte men visst är rödvin och winnerbäck något som hör hösten till?
Om några veckor fyller du 2 år. Hur kunde tiden gå såhär fort? Förstår inte alls. Och kanske är det så, att det kan vara därför jag är lite "av" just nu. Det kommer alltid vara glädjens dag, den dag jag blev mamma till dig. Och samtidigt kommer det nog alltid finnas en liten uns av vemod, av alla känslor och stunder som inte varit lika roliga.
Nu får det bli att pigga på oss, både du och jag Abbe❤️ ingen mer hosta och inga mer jante-tankar. Inte på ett tag iallafall.
KANSKE ETT FRIERI SKULLE GÖRA MIG GLADARE, blink blink pik pik till mannen med den dåliga ländryggen😂
PS. Bobban sitter här bredvid. Han fiser i soffan och hälsar till er läsare.DS
PUSS! 
Hej Emelie och stort tack för din härliga blogg som jag, med stort intresse, läst ända från dag 1. Mitt egna intresse beror delvis på att jag själv varit i liknande situation som du, min dotter Joy föddes efter 25 +2 v och vägde som minst 740 gr. Alltså "mycket" tyngre än Albin :) Den stora skillnaden mellan oss var ju att Joy var det friskaste barn man kunnat få och där har ju ni haft det som allra jobbigast. Sjukdomar är ju en skräck för alla föräldrar men speciellt för ett så litet skört barn som Albin. Men! Det jag egentligen ville kommentera är att du skriver att du är låg just nu. Att du egentligen är så glad för Albin och för att han varit så stark! Ändå är du lite deppad. Det är något jag verkligen förstår och fortfarande lider av ibland. Sorg helt enkelt, sorg över den avbrutna graviditeten, den inställda förlossningen, nyföddhetsperioden som för oss var en ända lång räcka av ångest, all oro över allting i princip! Ge dig rätt att känna så, du har ju ändå fått ge avkall på så mycket. Det går över och det kommer igen. Med lite jämna mellanrum. Idag är våran Joy vuxen och mamma till en liten underbar flicka. Den dagen kommer för Albin med, troligen alldeles för fort därför att tiden går så fort. Kramis! och sluta inte skriva bloggen :)
SvaraRadera