Fortsätt till huvudinnehåll

Du har en ängel på din axel

Ja du min krigare.
Hur ska jag kunna skriva i ord hur denna helg varit? 
Det är svårt för känslorna känns så större än ord kan beskriva. 
I lördags var det så dags för vårt Hjärtebarnslopp. Jag var uppe natten innan och förberedde lappar med information, stansade hjärtlappar, gjorde tavla. Jag skulle egentligen gjort detta under kvällen men du tog tid på dig att somna och efter kvällsmaten behövde en vän hjälp med rim inför ett bröllop så jag tänkte när jag la huvudet mot kudden att det skulle bli svårt att gå upp. Men så blev inte fallet. Jag vaknade med fjärilar i magen och smög ner för att förbereda dagen. In med allt i bilen och upp till Björkvallen där Therese stod. 

Vi förberedde ,med hjälp av Thereses föräldrar, bord och ballonger, vimplar till starten, rosa hundbajspåsar runt spåret och kl 9.15 kom första personerna på plats. Therese var något orolig att det inte skulle komma så många men jag kände mig lugn. Det var ändå ca 120st som hade tackat ja och ca 140 som svarat kanske. 

Och nog kom det folk alltid. 170 st! Helt otroligt! Magnus från tidningen försökte intervjua mig men jag var mest flamsig för jag tittade mig omkring där jag stod omringad av välbekanta ansikten men också främmande personer som valt att komma hit denna dag. Och jag var så lycklig i själen. 

När det började bli dags gick vi alla till starten och jag hade tänkt säga några ord men det var så mycket folk och jag kände att känslorna var på utsidan så jag tror jag bara fick fram ett tack innan ögonen började tåras. Therese smällde ballong och jag kastade upp två hjärtformade heliumballonger i luften, sedan var loppet igång! 

Jag, Therese och Albin hade gjort loppet dagen innan för att vi skulle kunna vara med vid mål. Vi hällde upp vatten och fixade fram godis. Du gick loppet med din pappa, mormor, Peter, farmor och faster. 
Meja var oxå med och sprang med hennes mamma, lillsyrran och Micke. 

Det var verkligen människor i alla åldrar! Mycket barn! Så himla kul! Och när alla kommit i mål fick de vatten och godis. Och så fick de skriva sina namn på hjärtlappar och sätta upp på en tavla. 

När förmiddagen var över och pengarna räknade konstaterade vi att vi fått in 14641:-! Helt otroligt! 

Och tänk att din älskade mormor gick loppet för dig och alla andra hjärtebarn. Hon kom där med sina kryckor och ett jädra anamma! 

Och på söndagen åkte jag och din pappa för att se Håkan på Ullevi. När låten Valborg spelades hade jag din pappas armar om mig och jag blundade, andades in vindsluften och tänkte på dig. Tårarna rullade långsamt nerför mina kinder och jag tänkte på den mäktiga känslan på din dopdag, när jag försökte sjunga just den låten för dig men rösten försvann i tårar, och med Familjen Hellberg i spetsen hjälpte alla mig att sjunga klart låten. Ett av de vackraste ögonblicken både jag och din far varit med om. 

Nej nu får det bli kvällen här. För att sammanfatta allt jag inte skrivit i detta blogginlägg så har vi varit till vårdcentralen idag för din hosta du haft i tre veckor och fått penicillin. Vi har fått tid till Sahlgrenska i slutet av juli (men det tar vi ett inlägg om snart), du har fått en ny kompis oxå! Älskade Juni, välkommen till världen! 

Har just swishat in pengarna från hjärteloppet (mäktig känsla)❤️

Tusen tack alla som kom till loppet. Alla som inte kunde komma men bidrog med pengar. Tack till farmor, faster, mormor och morfar Hans för barnvakt under Göteborgstrippen. Tack alla vänner vi umgicks med i Göteborg. 

Puss och kram på er! 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l