Fortsätt till huvudinnehåll

Stanna eller gå?

Då har du varit på inskolning i två veckor och är nu inne på andra veckan på vanligt schema. När det var inskolning gick allt jättebra! Du märkte nästan inte ens när vi gick. Men nu när vi börjat på riktigt är det inte lika kul. Du älskar verkligen att vara på förskolan! Men när jag ska lämna dig på morgonen är du jätteledsen när jag ska gå. Och jag vet att det bara är att gå men herregud vad det svider i hjärtat! Vad tänker du om mig då min älskling? 

Första dagen när jag skulle hämta dig sa de att du varit lite gnällig under dagen och det var som att trycka på en knapp! Jag började gråta därute på gården. Fick så dåligt samvete för att jag lämnat dig där när du inte mådde bra. Men personalen sa till mig att det inte alls hade varit så farligt. Då hade de ju ringt! Du hade bara en dålig dag som vi alla kan ha. 

Annars går allt jättebra! Du äter bra, älskar att leka ute, vilar bra. Inget att klaga på! Det är roligt för vid hämtning är min bil alltid den som står kvar sist när vi kommer ut:) jag tar lite tid på mig uppenbarligen. 

Men med skola och förskola kommer bacilluskerna! Hela familjen har varit snorig, meja har haft magsjukan, jag har varit sjuk och idag fick Albin vara hemma. I två nätter har han varit otröstlig, hostat och gråtit. Så i morse bestämde vi att han fick vara hemma. Vi har tagit igen oss och tittat på Mästerflygarna. Det märks att det inte bara är hostan som är jobbig utan även alla tänder som kommit fram. Stackare! 

Nu går vi mot mörkare tider igen och lite så är det med humöret också. Eller så är det bristen av sömn de senaste dagarna som får mig lite "ur spel". Det skulle vara behövligt med en spa-weekend eller nåt men det blir svårt i både tid och pengar. Men visst är det bra att ha drömmar, både stora och små? 
Apropå drömmar så måste jag börja tänka på framtiden nu. Inte långt kvar tills min uppsägningstid är slut. Har lite idéer och ett erbjudande pågång. Samtidigt vill jag komma längre i mina bokplaner så att det inte rinner ut i sanden. Det är svårt. Eller nja, det är inte svårt. Det är jag som är svår! 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l