Då var dagen här. Kvällen innan jag ska börja jobba. Hur tusan gick detta till?? Det var ju alldeles nyss jag låg där på britsen och ringde till mina arbetskamrater att jag inte kunde komma till jobbet imorgon. Jag skulle nämligen föda barn!
Och för ett år sedan blev jag mamma-ledig med dig. Så underbart att inte ha behövt tagit några mamma-dagar innan vi kom hem på riktigt.
Så först ett år med vab och sedan ett år hemma med dig min finaste skatt.
Vad har vi egentligen gjort du och jag under detta året?
Visst har vi hälsat på öppna förskolan nån gång ibland. Varit på rytmik. Gjort lite äventyr och hälsat på vänner och familj. Men mest har vi varit hemma. Och lite dåligt samvete kan jag få när jag nu sitter och tänker tillbaka. Har jag verkligen valt alla dagar till de bästa för dig? Skulle jag kunnat gjort det roligare för dig? Men ärligt talat så är jag glad att vi inte rännt runt till alla aktiviteter. Vi har tagit hand om varandra. Du med mig och jag med dig. Vi har lekt, tagit det lugnt, känt vinden som fläktat i vårt hår. Vi har busat. Satan vad vi har busat. Vi har skrattat tillsammans. Vi har gråtit tillsammans. Vissa dagar har varit lätta, andra svåra.
Och nu, nu ska jag inte ha den vardagen med dig. Det är inte du och jag som ska äta frukost tillsammans längre. Jag ska inte bestämma kläder, förmiddagsnatta med bok, dansa med dig i köket. För nu är det pappas tur en liten tid framöver. Och jag ska vara på jobbet. Lära mig saker på nytt. Kommunicera med andra vuxna. Ja det känns VÄLDIGT konstigt att inte ha dagarna med dig längre. Men det kommer ju såklart bli bra. Din pappa får det nu, du får vara med pappa, jag får hitta de där pusselbitarna för att bli Emelie igen och inte bara mamma. Men hur mycket bra det för med sig känns det som att mitt hjärta går lite itu. Du och jag Abbe. Vi som alltid haft varann.
Sista veckan åkte du och jag för att hälsa på moster med familj i Skåne. Även det klarade vi av. Du sov tills det var dags för mat. Sedan lyssnade du på musik tills du somnade om. I Skåne varvades dagarna med shopping, regnig teater och lek men framför allt systerprat. Bland det bästa som finns.
I fredags var det då dags för min sista mamma-dag. Vi åkte ut en sväng till öppna förskolan där jag nästan inte kunde hålla tårarna tillbaka när jag berättade att det var min sista dag. Hade nog inte riktigt tagit in det förrän då. Sedan fick vi besök av farmor som kom förbi. Vi hämtade upp pappa och åkte till gammelmormor på fika.
På kvällen fick mamma tjej-kväll med vänner och fy tusan vad trevligt det var!
Igår var vi bjudna till mammas barndomskompis på 30- års fest. Farmor och faster kom förbi och skulle passa dig under kvällen när vi drog på galej. Ibland undrar jag allt hur farmor och faster uppfattar mig. För så fort de kommer börjar de leka med dig och då försvinner jag som i en dimma. Och det är såklart inte för att jag inte vill umgås. Men jag ser automatiskt en lucka. Åhh, nu hinner jag plocka ur disken, städa, laga maten i lugn och ro, ta in en tvätt osv. Jag försvinner helt enkelt :) förlåt för det kära farmor och faster, ni vet väl hur värdefulla ni är? <3
Festen var huuuur rolig som helst! Så himla trevliga människor på ett och samma ställe. Det var rätt många vi inte kände men alla var så goa! Mycket skratt, god mat och dryck, lekar, peppes bodega! Tusen tack Johanna och Erik för denna kväll!
Idag har vi haft besök av mormor och morfar Hans. Nu var det längesen vi sågs så väldigt roligt att de hann komma och äta med oss. Vi tittade i album och skrattade åt frisyrer och grimaser genom tiderna. Kärlek! Meja kom hem och i morgon ska hon på gympaläger. Hon är lite spänd men förväntansfull. Hade så gärna hängt med henne men det får pojkarna i mitt liv göra istället.
Nu är det dags att se om jobbarbrallorna fortfarande funkar.
Tack för alla dagar jag fått spendera med dig min älskade pojk. Får jag inget jobb efter min uppsägningstid är slut så blir det du och jag igen Abbe-bus.
Älskar dig mer än jag nånsin kan beskriva i ord.
( och var nu snäll mot pappa)
Kommentarer
Skicka en kommentar