Dom tog mig till en plats där inget växte

Min älskade lilla videkisse.

Igår fick vi åka till akuten med dig. 

För tre dagar sedan blev du så himla varm under eftermiddagen och när jag tog tempen visade den 39,2. Du fick alvedon och somnade ändå gott fast du vaknade på natten och sov mellan oss i sängen.

För två dagar sedan hade du svårt att äta men febern hade gått ner. Vi fick inte i dig lika mycket som vi brukar. Farmor och faster hade erbjudit sig att komma in så vi fick lite gjort i huset och när dom kom hade du humöret uppe. De tog med dig till gammelmormor och på kvällen kollade vi på majbrasan på Hembygdsgården och när det var läggdags låg tempen på 37,5. 

Igår skulle hela familjen åkt till Mariestad och gått på marknad med mormor och morfar Hans. När vi vaknade gick vi ner för blöjbyte. Precis när vi satt oss i soffan la du en riktig tvåa i blöjan. Och på dina byxor. Och på dina strumpor. Och på mammas byxor. Och på filten. Riktig diarré! Efter en kvarts rengörande och byte av byxor på både mamma och dig så värmde jag på välling och du drack 150ml. Du fick syn på majskrokar och precis när du tog en mot munnen så tokkräktes du upp allt över hela dig, din mamma och soffan. Jag visste inte vart jag skulle börja och fick ringa upp till övervåningen där pappa låg och sov. Man skulle kunna tro att du blev väldigt ledsen där du satt alldeles nerspydd men icke! Du tittade på din hand där du höll majskroken och förde den sedan till din mun som om inget hade hänt. Det såg för roligt ut mitt i allt elände.  Din pappa kom ner och som en räddare i nöden täppte han upp ett bad medan jag klädde av dig. Sedan badade han dig medan jag fick på mig nya byxor och försökte rengöra soffan så gott det gick. 

Meja vaknade och kom ner till oss. Pappa gick upp och vilade en stund till medan jag fixade frukost till oss andra. Du fick i dig lite macka och sedan tittade vi på film. Du orkade leka en liten stund men sedan var det dags igen. Nu syntes det också att du inte var kry längre så mamma valde att ringa 1177. Och med din historik visste vi redan vad de skulle säga. Vi skjutsade bort Meja till hennes mamma och åkte sedan till akuten. Då hade du hunnit spytt 4 gånger + 1 gång i bilen.

Där kom vi in i ett litet rum och sköterskorna kollade saturation på dig som såg bra ut. Tempen låg på 36,9. Men du hade gått ner i vikt och vägde nu 8050 gram. Efter det kom en läkare in och lyssnade på hjärtat. Han sa att vi skulle ge dig vätskeersättning, 5 ml var tionde minut. Om du lyckades få i dig det så slapp vi dropp. När doktorn stängde dörren förflyttades vi tillbaka till sjukhustiden på en gång. Tänk att man glömt så fort hur jobbigt det var att sitta i ett litet rum och bara vänta på att tiden ska gå. Att ge dig mat på speciella tider. När folk undrat hur det var på sjukhuset har vi pratat om hur vi kände med ovissheten och allt. Men att vänta och stirra på den där runda klockan, det har varit en pärs för sig. Nu behövde vi som tur var bara vistas där 3 timmar igår men tänk vad man förtränger. Det är svårt att förstå att man varit så lång tid på sjukhus, i ett litet rum. 

Du somnade såklart efter 20 minuter och då sprack den där planen om ersättning var tionde minut men när du vaknade efter en timme fick i vi i dig ersättningen och när doktorn kom tillbaka sa han att vi kunde åka hem. 

Farmor hade frågat om hon kunde hjälpa till med något och jag hade svarat att hon gärna fick laga mat åt oss. Vi hade inte ätit sedan frukost och nu var klockan 17.00 så vi åkte dit och fick god mat. Faster var där också och de fick dig på gott humör. Du badade badkar och hade det roligt. Tusen tack för hjälpen!

På kvällen nattade vi dig båda två medan älskade Bobban stod nere i vårt kök och lagade kvällsmat. Du somnade tillslut och vaknade under natten så du fick sova mellan oss.

Idag har jag lyckats få i dig lite välling, liiite macka och smoothie. Du har sovit mycket och har 37,5 i feber. Jag har varit ute och gått med dig vilket du tyckte var skönt. Men när du somnat uppe i vår säng har jag fått legat bredvid dig. Så fort jag rörde på mig slog du upp ögonen. När vi kom ner efter sovningen hade vi missade samtal från både farmor, mormor och gammelmormor. Det blir ju så oroliga för dig och vi likaså. Det gör så ont i hjärtat att se dig hängig. 

Jag började skriva på detta blogginlägg för flera timmar sedan men du som varit kräkfri ett dygn, spydde ner din pappa nu under kvällen så nu är vi tillbaka på ruta ett. Jag fick iallafall i dig välling nu ikväll som du fått spara än så länge. Vi får se hur natten och morgondagen blir. Jag hoppas verkligen att vi kan få i dig vätska så vi inte behöver åka till sjukhuset igen. Det var ju lite dumt att de inte kollade i öron och hals. Du håller ju på med dina fingrar i munnen hela tiden. Men det är inte lätt att tänka på allt. Vi var lite borta i tankar både din pappa och jag när vi var där. 

Önskar så att det fanns något vi kunde göra. 

Har ni som läser något tips på lätt ätbart till sjuk gosse? Tipsa på i så fall! Vi har prövat välling, ersättning, vatten, smoothie, glass, pärondryck. 

Ta hand om varandra därute! 

Massa kramar från en orolig mamma❤️

 Dom tog mig till en plats där inget växte

Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid
Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus
Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås
Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden /Kent