Fortsätt till huvudinnehåll

Little Sunshine

Först vill jag säga tusen tack för alla idéer, tips och råd jag fick från senaste inlägget. 

Efter akutenbesöket så spydde du en gång om dygnet och vi tyckte det var underligt för när vi haft magsjuka så vill ju liksom kroppen få ur sig allt och sedan blir det bättre. Men du var kräkfri hela dagen och nästan på klockslaget kräktes du en gång på kvällen. 
Så tillslut bestämde jag mig för att ringa 1177 igen och de sa att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen. Det var inte det lättaste. Telefontiden startade kl 13 och när jag ringde kom jag inte ens in i kön utan blev bortkopplad. Efter femte försöket kom jag tillslut in och då väntade en 40 minuter lång väntan. Fick prata med en kvinna som tyckte att allt lutade mot magsjuka ändå men ville rådfråga läkare. Efter en liten stund ringde hon upp och vi fick tid på infektion. Vi åkte dit, en läkare tittade på dig i fem minuter ochvsa sedan att det var magsjuka. 

Efter det besöket spydde du inget mer och dagen efter började du äta lite mer. Nu mår du precis som vanligt. Skönt att det gick någorlunda fort och bra att ingen annan av oss blev sjuka. 

Min träning har fått ligga på isen ett tag nu vilket jag tycker är lite synd. Det märktes att jag fick ny energi och bättre kondition vilket är bra då du har 100% energi. Men din pappa har inte mått så bra heller så jag försökt vara så bra sambo och mamma jag kan. Maj är dessutom en månad då mycket är planerat. Meja, mormor och faster har födelsedag, nu på lördag är det Cupcake kalaset, vi ska till Danmark och mycket mer. 
Men i detta härliga väder blir det mycket utelek och promenader så vi får röra på oss. 

I lördags kom faster och farmor in på kvällen och då fick mamma och pappa vara lite kulturella. Vi gick på musikalen Jesus Christ Superstar med våra vänner Emmy, Isak och lilla Juni som fortfarande ligger i magen. Det var så roligt att se hur teatern blev efter renoveringen och kolla på våra talangfulla vänner. Efter blev det mat och ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Ni kan väl bli värmlänningar Emmy och Isak?:) 

I går kom äntligen Meja och vi hade kalas ute i trädgården med alla nära och kära. Och du blev ju 1 1/2 år dagen till ära så de hade paket till dig med! Och Meja fick så mycket fina saker! Så otroligt tacksam för att dessa människor finns med i våra liv. Så skönt att min mamma och hans orkade komma också. Nu känns det längesen vi sågs. Vi skulle ju åkt till dom när du blev magsjuk. 

Ja det har ju hänt så mycket mer saker men mina inlägg har en tendens att bli för långa redan. Farmor och faster har verkligen hjälpt till under denna sjukvecka och gjorde att vi fick se Civil War på bio i fredags. Sedan fick vi även mysstund med Lovisa och träffade Kristin och Max i Karlstad. Ja, mycket händer:) 

I dag ska vi till BVC och sedan får denna vecka präglas av förberedelser till Cupcakekalaset. 
Igår fick du sitta på min cupcake-mage och det var väl tokigt hur mamma såg ut tyckte du nog. Min lilla mini-cupcake. 

Tänk att Meja är 9 år. Tiden går så fort!  Är så stolt över att få vara bonusmamma till denna älskade tös. Och att jag fått haft henne i mitt liv i 6 år. Världens bästa tjej och storasyster. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe.  Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann.  Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm.  Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv.  Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går.  Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner.  Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l