Fortsätt till huvudinnehåll

Little Sunshine

Först vill jag säga tusen tack för alla idéer, tips och råd jag fick från senaste inlägget. 

Efter akutenbesöket så spydde du en gång om dygnet och vi tyckte det var underligt för när vi haft magsjuka så vill ju liksom kroppen få ur sig allt och sedan blir det bättre. Men du var kräkfri hela dagen och nästan på klockslaget kräktes du en gång på kvällen. 
Så tillslut bestämde jag mig för att ringa 1177 igen och de sa att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen. Det var inte det lättaste. Telefontiden startade kl 13 och när jag ringde kom jag inte ens in i kön utan blev bortkopplad. Efter femte försöket kom jag tillslut in och då väntade en 40 minuter lång väntan. Fick prata med en kvinna som tyckte att allt lutade mot magsjuka ändå men ville rådfråga läkare. Efter en liten stund ringde hon upp och vi fick tid på infektion. Vi åkte dit, en läkare tittade på dig i fem minuter ochvsa sedan att det var magsjuka. 

Efter det besöket spydde du inget mer och dagen efter började du äta lite mer. Nu mår du precis som vanligt. Skönt att det gick någorlunda fort och bra att ingen annan av oss blev sjuka. 

Min träning har fått ligga på isen ett tag nu vilket jag tycker är lite synd. Det märktes att jag fick ny energi och bättre kondition vilket är bra då du har 100% energi. Men din pappa har inte mått så bra heller så jag försökt vara så bra sambo och mamma jag kan. Maj är dessutom en månad då mycket är planerat. Meja, mormor och faster har födelsedag, nu på lördag är det Cupcake kalaset, vi ska till Danmark och mycket mer. 
Men i detta härliga väder blir det mycket utelek och promenader så vi får röra på oss. 

I lördags kom faster och farmor in på kvällen och då fick mamma och pappa vara lite kulturella. Vi gick på musikalen Jesus Christ Superstar med våra vänner Emmy, Isak och lilla Juni som fortfarande ligger i magen. Det var så roligt att se hur teatern blev efter renoveringen och kolla på våra talangfulla vänner. Efter blev det mat och ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Ni kan väl bli värmlänningar Emmy och Isak?:) 

I går kom äntligen Meja och vi hade kalas ute i trädgården med alla nära och kära. Och du blev ju 1 1/2 år dagen till ära så de hade paket till dig med! Och Meja fick så mycket fina saker! Så otroligt tacksam för att dessa människor finns med i våra liv. Så skönt att min mamma och hans orkade komma också. Nu känns det längesen vi sågs. Vi skulle ju åkt till dom när du blev magsjuk. 

Ja det har ju hänt så mycket mer saker men mina inlägg har en tendens att bli för långa redan. Farmor och faster har verkligen hjälpt till under denna sjukvecka och gjorde att vi fick se Civil War på bio i fredags. Sedan fick vi även mysstund med Lovisa och träffade Kristin och Max i Karlstad. Ja, mycket händer:) 

I dag ska vi till BVC och sedan får denna vecka präglas av förberedelser till Cupcakekalaset. 
Igår fick du sitta på min cupcake-mage och det var väl tokigt hur mamma såg ut tyckte du nog. Min lilla mini-cupcake. 

Tänk att Meja är 9 år. Tiden går så fort!  Är så stolt över att få vara bonusmamma till denna älskade tös. Och att jag fått haft henne i mitt liv i 6 år. Världens bästa tjej och storasyster. 

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...
12 kommentarer
Läs mer

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...
4 kommentarer
Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...
10 kommentarer
Läs mer