Utan dina andetag

Som jag hoppas ni märkt vid det här laget skriver jag på ett ärligt sätt genom hjärtat hur dagarna är här. Och jag tror att det är det ni gillar. Jag vill ändå be er om ursäkt för denna frustrerande händelse som inträffade idag.... 

Jag vaknade nämligen kl 8 idag. En timme kvar till ronden, första dagen jag inte behöver gå upp och ta blodtrycket. Igår missade jag nämligen ronden för det tog sån tid med blodtrycket. Detta är lugnt, jag hinner göra mig i ordning. 

Då känner jag att jag verkligen behöver göra nr 2!! Inser att det är kanske 5 dar sedan jag gjorde det. Detta tar en timme! Bajset kommer inte ut! Jag får panik vid det här laget, klockan är nio och ronden har säkert börjat. 

Jag skriker på Anders att han måste gå till Apoteket. Han kommer tillbaka med microlax. Jag ber honom gå upp till ronden för paniken börjar komma att vi missar något. Han går motvilligt upp, jag vet att han inte vill det egentligen. Allt är så läskigt. Kommer man upp och får se att mer än två personer står vid vår kuvös börjar hjärtat slå dubbelt så fort. 

När han kommer ner till mig har jag tagit två microlax men det hjälper inte. När jag frågar hur vår pojk mår svarar han sådär. 

Jag säger genast att jag inte vill höra något mer förrän jag kommit ut från badrummet. Jag försöker allt vad jag har men toaletten förblir tom. 

Jag går ut till Anders som säger att han behövt få för mycket syrgas och då kan han inte göra sig av med koldioxiden i blodet. Det värdet har legat på 10 nu nån dag. Och om det värdet stiger till typ 12 kanske respirator behövs.

Jag blir så ledsen. Här har jag, istället för att vara med min son, suttit inne på toan i över 2 timmar!! Ångest!! Tar ingen frukost utan vi går upp till honom. Han ligger så gott i kuvösen❤ sköterskan säger att det ska göras nytt ultraljud på hjärtat under dagen. Låt det gå väl!

Anders följer med mig in till pumprummet. Jag sitter där med två trattar på mina tuttar och gråter och snyftar. Vilken mamma jag är. Detta är så långt från mamma-livet jag nånsin kan komma. 

Vi går tillbaka till grabben och jag tror vi bestämmer att han nu heter Albin❤ Anders säger hejdå till honom och vi går ner till rummet och hämtar väskan. 

När vi kommer upp till entrén är taxin redan där. Anders säger att han älskar mig och att vi ses snart. Jag kan knappt säga nåt för jag kommer då få ett gråtanfall. Jag ser honom gå ut från sjukhuset och hoppar in i taxin. Vi vinkar åt varann och jag gråter som en toka. Så mkt känslor! Jag tycker så klart att han ska åka hem till sin dotter. Men just nu är jag ledsen på honom att han lämnar mig här. Tar på mig offer-rocken. Jag går in till lillen igen efter att ha ätit en clementin. Nåt måste jag få i magen. Jag sitter hos honom och säger att pappa har åkt men vi ses snart igen. Vi ska allt klara det här själva ett tag. Det har vi ju klarat så bra tidigare. Jag känner att ett gråtanfall är på plats igen och går ner på rummet. Försöker ringa min mamma men mottagningen är ju så kass!!! 

Nu har jag iallafall fått i mig lite lunch ( och försökt att bajsa utan resultat). Det får komma när det kommer. Tänker inte sitta på toa hela dan när vi behöver varandra älskade lille son. Starkast är vi tillsammans❤❤❤ det svåraste är ju att jag inte vågar sitta med dig hud mot hud. OM nu jag behöver göra nr 2. Men det hade verkligen varit det bästa för båda tror jag. Saknar dig på mitt bröst att det gör ont! 

Lite uppdatering för nu. Igår pratade de om Uppsala men nu får vi se hur allt går. Håll tummar extra mkt idag för vår älskling❤