Dancing Queen

Började skriva ett inlägg i morse men så fanns tillfälle för hud mot hud så när jag startade mobilen igen var inlägget borta.

Igår skulle vi åka hem för att titta på Mejas dansuppvisning. Kl 15 skulle Anders mamma komma och hämta oss utanför sjukhuset. 

Jag får låna en portabel bröstpump och det är dags att säga hejdå till Albin för en stund. Anders står i dörren och väntar. Jag frågar personalen om de har vårt nummer och de svarar att det är klart att de har. Anders säger att vi ska gå. Jag står kvar vid kuvösen och ber om ursäkt i tankarna. Usch vilken jobbig känsla. Jag känner mig skamsen. När jag tar några steg mot Anders börjar jag gråta. Han tröstar mig och säger att Albin är i tryggt förvar. Så var vi påväg. 

Jag somnar på vägen till Kristinehamn och när jag slår upp ögonen är vi i strand-rondellen. Anders mamma ska hjälpa oss köpa blommor till meja eftersom det tagit lite längre tid än väntat då hon skulle in på rusta. Hon skjutsar hem oss så jag hinner säga hej till katter och pumpa. 

Vi står utanför dörren till vårt hus. Jag ser att min mamma hängt upp en krans format som ett hjärta med en ängel på. 

Anders öppnar dörren och jag ser Svea och Lasse! Försöker gosa med dom och lasse stryker mig på benet men Svea är skitsur!jag börjar gråta för jag får för mig att de inte känner igen mig. Att jag inte får vara deras "mamma" längre. Väl inne i vardagsrummet börjar jag gråta och Anders håller om mig. Jag tänker att sist jag var här låg Albin fortfarande i min mage. Jag sätter mig på soffan. Anders säger att nu känns det som ett riktigt hem igen, nu när jag är här. 

Svea kommer och busar en liten stund, jag hinner pumpa men sedan är det dags att åka ner till dansen. 

Vi kommer sent. Det är redan fullt på alla platser så vi står på trappen och spanar när jag ser Jannis och Emma i publiken. Jag börjar genast gråta. De kommer fram och vi kramas. Oj vilken go känsla! Det känns som alla stirrar på mig och vem kan klandra dom. Här kommer en sliten kvinna och ställer sig och bölar på trappen det första hon gör. Vi går vidare upp och jag ser även Felicia sitta där. Jag vinkar till henne. Anders kompis Thomas kommer oxå fram och kramas. Det är så skönt att se dessa människor! 

Vi går längst bort och ser Meja sitta och värma upp. Vi ropar åt henne och gissa vad glad hon är!

Vi går ner så vi får krama henne och jag börjar gråta igen! Det syns att hon är så glad över att se oss! Hon har ett nummer på sig för i dansen ska de vara på "audition". Nummer 27. Det har hon sagt att hon valt för att jag är så gammal. 

Då gråter jag igen. 

När hon dansar, vad tror ni jag gör då? Jo GRÅTER IGEN! Jag är så tacksam över att vara i denna gympasal och få se på denna underbara bonusdotter. Efteråt kommer hon och sätter sig i mitt knä. 

Älskade Meja❤ vad jag saknar och älskar dig.

Vi åker tillbaka till huset efter dansen  och jag går runt i huset för att se vad som ändrats. När jag är halvvägs nere i källaren ringer det. Jag springer upp för jag tror det är sjukhuset. Nu har det hänt något!!! Men det är Therese. Jag struntar i att svara och lägger mig i soffan. Nu är Svea inte sur på mig längre. Jag tok-struntar i att hon trampar mig över kejsarsnittet så det gör ont, för det är så mysigt att hon vill vara hos mig. Hon lägger sig på min mage och vi myser. 

Jag ringer upp Therese och säger förlåt att jag inte svarade tidigare❤

Klockan tickar på och det börjar bli dax att fara hemåt. Både jag och Anders är hungriga och bestämmer oss för att äta i Kristinehamn. Vi hör av oss till Jannis och Emma och de vill haka på så vi åker till Träslottet och äter. Det är så trevligt! God mat och dessa människor som vi skrattar så gott med. Maten tar dock tid på sig att komma. Tillslut får jag smsa Therese om numret till avdelningen så jag får höra hur det går för lillen. Det går så bra. Min pappa ringer också. 

När vi åker tillbaka sätter Anders på musik. Det är första gången jag lyssnar på musik. Som ni kanske märkt har jag valt låttext/ låttitel till varje inlägg jag gör. För musik står mig varmt om hjärtat. Men enda sedan detta inträffade har jag gråtit mycket ändå så någon musik har det inte blivit. Nu har Anders satt igång Brad Paisley. Dags att gråta igen. 

Väl tillbaka på sjukhuset har allt gått fint. Han väger nu 840 gram. 

Idag har vi blivit flyttade från isoleringen till neo iva. Nu bor vi i anslutning till Albin men med eget rum. Så personalen inte behöver hörd när vi pruttar om nätterna. 

Nu ska jag gå ut till dig och se hur du mår. Du har haft pappa-stund här, det tror jag att du tycker är himla gott min skatt❤