Se på mig

Igår mina älskade vänner hände något helt fantastiskt! 

För när jag packat in mina väskor i detta akutrum, hade pratat med Anders och skrivit på bloggen så gick jag ner till vår nya sal. Jag kände mig ensam och väldigt nere. Jag tittade in i kuvösen och precis där och då öppnade min son sina ögon! Jag började gråta och en sköterska som inte förstått att jag gråter kommer fram och frågar; hur sa? Var det nåt?

Jag tittar tillbaka på henne med gråt i halsen och utbrister: min son har öppnat ögonen!

Jaha, okej! svarar hon. 

Jag fortsätter stirra in och upprepar: hej min lilla älskling! Det är mamma här. 

En annan sköterska kommer fram och säger: hämta din telefon så du kan ta kort! Bara du har på i flygplansläge går det bra!

Jag springer till rummet där min telefon har dött! Snor med min laddare och ber till Gud att han inte hunnit stänga dom små. Jag vet hur glad Anders skulle bli över ett kort. Tillslut hoppar mobilen igång. 

Jag vill inte gå därifrån men känner att jag börjar bli trött så när Albin bestämt sig för att sova gör jag det med. 

Springer upp och skickar kort på Albin till Anders och några till, sedan stänger jag av telefonen. 

Det är inte långt kvar tills jag ska pumpa så jag bestämmer mig för att kolla på tv i 45 min innan pump och sovdax. 

Nästa gång jag vaknar är kl 07. Det var ju tokigt att jag nog somnade efter 5 minuter men nog så behövligt tänker jag. 

Jag går upp, tittar till Albin, pumpar och äter frukost. Sedan är det äntligen dax för hud mot hud!!

Denna gång somnar jag ibland men tittar även i spegeln på dig lika mkt. Det är så galet att du öppnat dina ögon. Nog för att du var verklig innan men nu är du ta mig tusan ännu mer verklig. Du tittar på mig och jag smälter. Skulle kunna gråta av lycka hela tiden. 

Klockan börjar bli mkt och det är dax för pumpning och min mage kurrar. Nu är det inte långt kvar tills din moster och mormor kommer på besök. Jag smiter upp till huvudingången och där sitter dom! Min mamma och syster! Och det är så skönt att få se två ansikten jag känner igen. Vi går ner och de får träffa Albin. Jag känner mig så stolt över att få visa vårt lilla underverk. 

Efter det ska vi hitta denna lägenhet. Första stoppet blir på hotellet där jag hämtar nyckeln. Gatan där lägenheten är håller på att byggas om, inte ska det vara lätt inte. Men systra mi hittar parkeringshus inte alls långt därifrån. Vi går upp med mina väskor och sedan beger vi oss till ett matställe. Vi beställer grillad lax med skagenröra och potatis. DET ÄR SÅ GOTT MED RIKTIG MAT! 

Som jag längtat. Jag ber om ursäkt för att jag inte riktigt är den jag brukar vara. Min mamma säger jämt att jag är deras lilla solstråle men just nu känner jag mig som ett åskmoln. De säger båda att de förstår. Det är så himla skönt att äntligen få ventilera tankar och känslor med dom.

Väl tillbaka på sjukhuset lägger jag mig hud mot hud med Albin igen och mamma och syster åker iväg och handlar mat till mig. De är guld värda! När vi ska lägga in varorna kommer sköterskan som visade mig runt igår. Mamma säger att det är ju inte så himla lätt för mig när jag är själv och ska hitta till lägenheten och handla mat när jag inte får bära tungt men sköterskan menar att det är ju inte alls långt till stan, tar ju bara 10-15 min. 

Jag orkar inte ens säga emot. Känner bara att jag inte är supersugen att gå till stan när det blivit mörkt ute, om det är så att man vill vara kvar länge hos Albin. 

Vi tar kvällen tidigt ikväll. Runt 21 säger vi god natt till Albin och beger oss till lägenheten igen. Känns så konstigt att inte vara där längre men jag känner att jag måste få njuta av mina näras sällskap nu när de är här. Få låtsas vara människa för ett tag. 

Mamma och Tove har med sig så mkt presenter från dom, från ett barn från Toves jobb, från min gamla barndomsvän, från mina systersöner. Så mkt fina saker!!! Wille ( Toves ena son) har ritat en så himla fin bild på hans moster. Med tårar under ögonen. Jag börjar tokskratta! Det är verkligen så han ser mig just nu: som den gråtande mostern! Tove har förklarat för honom att moster kanske gråter glädjetårar oxå. Det ska han veta att jag gör. 

Det är så mysigt att se och höra när min mamma och syster pratar om allt tokigt de varit med om. De skrattar åt och med varann och jag känner så stor tacksamhet för att de är här. 

Vi äter chips och popcorn och jag visar alla papper, foton och Albins dagbok han fick med sig från Umeå. 

Tillslut är det dax att ta kvällen. Denna dag har faktiskt gått fortare än andra dagar tycker jag. I morgon åker de hem och Meja och Anders kommer!! Det ska bli så himla mysigt att de äntligen kommer! Tror att det hade känts väldigt tomt om syrran och mamma åkt och jag hamnat i tystnaden. Imorgon får jag äntligen sova sked igen med mannen i mitt liv. Äntligen få krama om flickan i mitt liv. Och Meja får träffa lillkillen i våra liv. 

Kvällen efter det kommer jag nog sova hos dig finaste Albin❤