Fortsätt till huvudinnehåll

God morgon världen

Oj, bortsett från en tur med bröstpumpning vid 03.30 har jag sovit riktigt skönt och länge. Vaknar kl 09 och får lite ångest att jag vaknat så sent. Men nu kommer det bästa: jag har min älskade skatt alldeles bredvid mig! Ingen stress med att jag först ska pumpa och måste få i mig något innan jag ska till dig, jag har dig ju så nära man kan va! Du har haft en lugn natt. Igår kväll när vi vägde dig låg du fortfarande stilla på 796 gram men de olika vågarna kan ju skiljas åt lite så det ska bli spännande ikväll när du ska vägas igen, kanske vi äntligen får fira 800strecket❤

Inatt kommer även pappa Larsson sova här. Och i eftermiddag kommer din farmor och faster och får se dig för första gången. Som de har längtat! 

Det är så många jag skulle vilja visa dig för. Du är och kommer alltid vara det bästa vi nånsin gjort och självklart är jag så stolt över dig. Jag skulle vilja göra som Rafiki i Lejonkungen och visa dig för hela världen, de skulle buga för dig för du är så stark. 
Nu är det dock så att infektionsrisken är någonting som står i vägen för denna dröm. Det sista vi vill är att du ska få någon infektion i den lilla kroppen. Du har nog mycket att kämpa för. Därför kommer vi inte ta emot så mycket besök även om vi verkligen vill det. För ju fler som hälsar på, desto större är risken för infektion. Det tror jag att alla redan förstått men vill bara understryka det en gång för alla. ( och att känner man minsta tecken på förkylning etc så kom inte hit!! Nu är det sagt oxå:) )

Nu håller de på att sticka dig i armen. Du ska få lite blod igen. För det är ju så under graviditeten att järn är ett ämne som mamma måste ha gott om i början av sin graviditet för egen skull, men i slutet sv graviditeten ska du få ta järn av mamma så du kan må bra. Nu hann jag inte hjälpa dig med det då du skulle ur lite fortare än tänkt. Då är det så bra att du kan få järn via blod från någon annan.

Mia som har jobbat här inne på isoleringen idag har försökt få svar på den näringsanalys av min bröstmjölk som skulle göras i Uppsala. Jag sparade ju mjölk i en stor flaska bara för det. Men i Uppsala har det minsann inte gjorts någon analys. (???) jag undrar vad de gjort med den mjölken jag sparat, om det är så att de struntade i att göra analysen för att jag skulle flyttas till Karlstad kan jag tycka det är riktigt dåligt. Nu får det göras här i Karlstad och några dagar till får gå innan vi vet hur näringsanalysen ser ut. 

Igår knackade det på dörren och Ann ( som tog emot oss) sa att vi hade besök som väntade därute om vi tyckte det var okej. Hon förklarade att det var Albins storasysters mamma:) 
Vi gick ut och jag fick världens godaste kram av Sarah! Ännu ett välbekant ansikte. Jättesnygg var hon dessutom! Håret iordninggjort, sminkad och snygga kläder. Och där stod jag med ovårdat hår med smink som säkert såg bra ut i morse men som sedan dess har varit med om en och annan gråtincident. Jag ska ta och unna mig en sån där makeup på make up store nån gång om inte alltför lång tid. 
Vi pratade en snabbis och sa sedan hejdå. Meja har dansuppvisning i Kristinehamn på fredag. Det vore så fantastiskt att överraska henne med att komma.  Personalen här säger att jag ska försöka ta mig tid och komma ifrån nu när det finns möjlighet, ju större Albin blir desto svårare blir det att komma bort sen. Jag ska överväga saken.

Nu har Anders och Therese kommit så nu blir det pump och mat.

Tack snälla mormor Missan och Peter för presenterna sköterskan kom in med här tidigare idag. Jag gick ut efter kängurusittningen och hoppades stöta på er men ni hade hunnit gått.

Lyxfrukost unnade jag mig idag❤

Kommentarer

  1. Välkomna till Karlstad!! Så härligt att ni är på hemmaplan igen ❤

    SvaraRadera
  2. Läser din blogg och tycker den är helt underbar att följa trots alla tårar som sprutar♡♡♡LYCKA TILL med allt och jag tänker på er!! Kram från Toves kompis Linda

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Sätter hjärtan och städer i brand

Längesen nu. Konstigt ändå att jag skriver just här, just nu.  Struntar i att beklaga mig över den tid som varit, allt det som gjort att inlägg uteblivit.  Jag startar tomt.  Hur är livet med er? Ni som läst om oss. Jag tänker på det rätt ofta, alla er som jag inte vet om. Men som gråtit för oss och känt äkta glädje med oss. Vilka är ni?  Vad gör den där bästa sjuksköterskan i Umeå nu för tiden? Alla underbara sköterskor i Karlstad? Ni fattas mig <3 Själv försöker jag få ihop pusslet. Mycket jobb som är kreativt och spännande men ändå krävande och ensamt stundtals. Jag pusslar ihop revy. Något jag verkligen älskar för mig själv men ändå hatar att jag älskar. För tiden tas ju från något jag älskar högre- mina barn.  Ekvationen är svår. Saknaden från scenen har varit stor så jag unnar mig och får stöd.  Jaha vad ska vi säga om mitt misslyckande över att boken fortfarande inte är klar?  Den ligger där i datorn och väntar otåligt. Det gör j...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...