Fortsätt till huvudinnehåll

Lille söte katta

Jag minns så väl när vi kom in på avdelningen. Albin låg där i sin sjukhus-säng, en så liten människa i en så stor säng. Omringad av slangar och apparater som pep. 

Några steg närmare börjar mitt hjärta slå snabbare. Vad är det han har i sängen!!!!????

Personalen kom fram till mig och sa:  Jo Albin har fått en Hjärte-katt. Det får alla barn som opererat hjärtat. 

Den var ju så vacker. En virkad grön katt med ett hjärta på. Handgjord av en okänd kvinna som gjorde dessa helt ideellt. Runt kattens hals satt en lapp där det stod: Jag heter Olle. Jag gillar kramar och varma filtar. 
Jag blev alldeles varm i hjärtat av det fina gosedjuret Albin fått pga sin tapperhet MEN VAD FAN GÖR DEN I ALBINS SÄNG?? :D

Albin hade varit ute ur min mage i 4 månader när han skulle göra en hjärtkateterisering 
(Hjärtkateterisering innebär att en mycket tunn slang (kateter) förs in i kärlsystemet via ljumsken eller handleden och lirkas genom kärlträdet upp till hjärtat samtidigt som kontrastvätska sprutas in så att man kan se hela förloppet på en röntgenskärm.) 
och detta skulle vi till Göteborg för att göra. Så vi åkte från neo i Karlstad med det inlärda mantrat infektionsrisk, handsprit, hygien. Albin hade aldrig haft några kläder på sig än eftersom de bara skulle vara i vägen för alla slangar. Han hade heller aldrig haft något gosedjur just pga att säkra alla eventuella risker för bakterier. 

Men i Göteborg kom vi ju inte till neo utan till Hjärtebarnsavdelningen. Och där rådde det andra rutiner kan vi säga. Allt var ju så annorlunda och dessutom olika åldrar på barn. 


Nåväl, när personalen gått satte jag mig ner och tittade på den lilla katten. Jag tog ett kort på den och Albin men sedan fick den snällt ligga vid fönstret. Allt har sin tid, som pappa Åberg brukar säga. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...
12 kommentarer
Läs mer

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...
3 kommentarer
Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...
10 kommentarer
Läs mer