Jag ska bygga mig en båt och segla tills det blir vår

Galet vad tiden kan gå fort ändå. Har inte skrivit här på länge. Haft fullt upp med det som kallas livet och det är ju såklart bra i sig. Men ändå får jag ett vemod när jag nu sitter och tar mig tiden att väcka liv i denna blogg.

Den här bloggen har betytt så mycket. Extremt mycket för mig under den svåraste perioden i mitt liv. Mycket för andra har jag hört efteråt. Den förtjänar lite mer kärlek än jag kunnat ge. Men nu börjar löven lämna sina grenar och med det kommer den bitterljuva hösten på inspräng. Mörkare dagar och oftast blir det automatiskt dunkla färgtoner i det innersta rum som jag kallar mitt hjärta för. Kanske är det jag som behöver dig nu bloggen.

Sommaren har varit fantastisk. Innan semester var det butiksjobb varierat med sommarteater och teaterledare-jobb. En tid då familjen tyvärr inte var hel så ofta. Meja fick jag med på sommarteatern även detta år vilket var härligt.

Sedan kom den, semestern. Albins förtjusning över att få kasta sten i Vänern. Sol och bad. Utflykter. Lekplatser. Sovmorgon. Frukost i trädgården. Promenad i skogen. Kryssning på tu man hand. Winnerbäck. Kvällspromenad till affären. Marstrand med vänner. Göteborg och skratt. Stockholm och Skansen. Ögonblick att stoppa i minnesboken.

Just nu pågår renovering för fullt här hemma och igår var Albin på neo-uppföljning. Allt såg så fint ut. Snart ska väl kallelsen för hjärtat komma också så vi kan pusta ut ordentligt. Inte för att vi tror att det skett någon förändring, snarare tvärtom. Albin har energi för två, minst. Men jag tycker det är skönt att bara få uppföljning någon gång ibland, ett konstaterande att allt är som det ska. Där är mamman och pappan olika. Den ångest pappan får skulle jag vilja trolla bort. Kanske vore det bäst om jag gömmer kallelsen när den kommer och ”överraskar” pappan nån timme innan vi ska vara där? Ångesten kommer såklart ändå knacka på dörren men inte så länge tänker jag? Får klura på det.

Nej, dags att göra sig iordning för kvällen. I morgon blir det målning, som jag längtat. Albin åker till Mariestad över helgen, att renovera med barn är sannerligen inte lätt! Men det får jag skriva om i morgon. Ledsen om det kanske ser tokigt ut på bloggen och utan bilder, skriver från mobilen nämligen.
Kram på er

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll. Tisdagen den 4 november förändrades allt. Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september. "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Läs mer

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända. En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA: 8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden. 10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son. Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av. Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...

Läs mer

600 gram kärlek

Leta i den här bloggen