Gott nytt år vänner!
Herregud, vart tog tiden vägen egentligen?
Mycket hat hänt sedan jag skrev sist men jag ska ändå inte låta detta inlägg bli alltför långt som det annars har en tendens att bli:)
Albins 3-årsdag firades i det trånga vita huset. Han fick så fina presenter så det var inte klokt.
Efter det var det min tur att fylla. 31, kändes inte som något speciellt men släkten kom i vart fall med fina presenter vilket jag uppskattade väldigt mycket.
Efter det var det dags fööööör: MAGSJUKAN! Jajjemen, vi hann med det sådär dryga veckan innan jul. Veckan då alla julklappar skulle köpas, såklart! Meja var den enda som klarade sig i familjen och jag var den som spydde mest på kortast tid så att säga. 11 gånger på ett halvt dygn. Jisses alltså! Men, inget ont som inte för något gott med sig. Tänkte hör dela med mig av ett life hack! Om du får magsjukan och känner att det blir tröttsamt med vatten, testa att blanda till dig jordgubbssaft och drick. När du sedan spyr nästa gång kommer det kännas som en lyx-spya! Så, varsågod :)
Jag hade den äckligaste drömmen ever för ungefär en vecka sedan som jag tänkte dela med mig av.
Jag har haft svårt att sova om nätterna och lyssnar gärna på lite poddar. Denna natt hade jag sett att Mia skäringer haft sitt vinterprat och jag slog på detta. Avsnittet handlade till stora delar om det jag fruktar mest- nämligen döden.
Så, när jag lyssnat klart kände jag att jag ändå inte kunde somna. Då slog jag på ett random avsnitt från P3 dokumentär och just detta avsnitt handlade om en läkare som blivit anklagad för att dödat ett prematur-barn. Jag somnade till detta avsnitt och det var väl därför drömmen blev som den blev.
I drömmen levde vi i den vardag vi befinner oss i nu, Albin gick på förskolan och mådde bra.
Så skulle vi på vanlig rutinkontroll till sjukhuset i Karlstad och när vi kommit dit förklarar läkaren att de nu bestämt att Albin ska få somna in. Jag får panik och börjar fråga varför?? Han mår ju som vilket barn som helst. Men enligt läkarna är han så undernärd och kommer aldrig växa till sig och detta kommer göra att han inte får ett värdigt liv. Ju mer jag ställer mig emot, desto fler påståenden kommer de med och precis när de sliter Albin ur mina armar vaknar jag. Och ni vet känslan, sekunddrama innan man förstår att allt bara var en dröm. Mitt hjärta slog fort kan jag säga. Men så hörde jag Albins skratt och då äntligen kunde jag börja andas igen. Fy, vad drömmar kan vara läskigt verkliga.
2017 var året då jag tog klivet att våga tro på mig själv. 2018 blir året då några drömmar kommer bli till verklighet för mig och min familj. Ni följer väl med?
Puss och kram till er alla från oss!
PS. Kan tyvärr inte lägga upp kort på bloggen för tillfället, krånglar som tusan denna blogg.DS
Herregud, vart tog tiden vägen egentligen?
Mycket hat hänt sedan jag skrev sist men jag ska ändå inte låta detta inlägg bli alltför långt som det annars har en tendens att bli:)
Albins 3-årsdag firades i det trånga vita huset. Han fick så fina presenter så det var inte klokt.
Efter det var det min tur att fylla. 31, kändes inte som något speciellt men släkten kom i vart fall med fina presenter vilket jag uppskattade väldigt mycket.
Efter det var det dags fööööör: MAGSJUKAN! Jajjemen, vi hann med det sådär dryga veckan innan jul. Veckan då alla julklappar skulle köpas, såklart! Meja var den enda som klarade sig i familjen och jag var den som spydde mest på kortast tid så att säga. 11 gånger på ett halvt dygn. Jisses alltså! Men, inget ont som inte för något gott med sig. Tänkte hör dela med mig av ett life hack! Om du får magsjukan och känner att det blir tröttsamt med vatten, testa att blanda till dig jordgubbssaft och drick. När du sedan spyr nästa gång kommer det kännas som en lyx-spya! Så, varsågod :)
Jag hade den äckligaste drömmen ever för ungefär en vecka sedan som jag tänkte dela med mig av.
Jag har haft svårt att sova om nätterna och lyssnar gärna på lite poddar. Denna natt hade jag sett att Mia skäringer haft sitt vinterprat och jag slog på detta. Avsnittet handlade till stora delar om det jag fruktar mest- nämligen döden.
Så, när jag lyssnat klart kände jag att jag ändå inte kunde somna. Då slog jag på ett random avsnitt från P3 dokumentär och just detta avsnitt handlade om en läkare som blivit anklagad för att dödat ett prematur-barn. Jag somnade till detta avsnitt och det var väl därför drömmen blev som den blev.
I drömmen levde vi i den vardag vi befinner oss i nu, Albin gick på förskolan och mådde bra.
Så skulle vi på vanlig rutinkontroll till sjukhuset i Karlstad och när vi kommit dit förklarar läkaren att de nu bestämt att Albin ska få somna in. Jag får panik och börjar fråga varför?? Han mår ju som vilket barn som helst. Men enligt läkarna är han så undernärd och kommer aldrig växa till sig och detta kommer göra att han inte får ett värdigt liv. Ju mer jag ställer mig emot, desto fler påståenden kommer de med och precis när de sliter Albin ur mina armar vaknar jag. Och ni vet känslan, sekunddrama innan man förstår att allt bara var en dröm. Mitt hjärta slog fort kan jag säga. Men så hörde jag Albins skratt och då äntligen kunde jag börja andas igen. Fy, vad drömmar kan vara läskigt verkliga.
2017 var året då jag tog klivet att våga tro på mig själv. 2018 blir året då några drömmar kommer bli till verklighet för mig och min familj. Ni följer väl med?
Puss och kram till er alla från oss!
PS. Kan tyvärr inte lägga upp kort på bloggen för tillfället, krånglar som tusan denna blogg.DS
Kommentarer
Skicka en kommentar