Det var evighetssekunder Tre korta andetag Hela livet vände Vem valde inte jag
Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta
Som nya väggar i ett rum
Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv
Bara tur det var inget val
Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak
Till att livet vänt
Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro
Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon
Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått
Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren.
Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes hjärtbarn kom till världen lyssnade hon mycket på Eva Dahlgren och att hon än idag inte kan höra den utan att gråta. Musik handlar ofta om igenkänning. Och det häftiga är ju när man lyssnar på en låt och känner att låten är "skriven just för mig" eller att "den låten kunde jag ha skrivit". Och när jag då lyssnat till det här youtube-klippet så var jag såklart tvungen att sätta på just Vem tänder stjärnorna. Med nya öron på något vis. Det var ju dessutom ofantligt längesen jag hörde den. Gissa om jag började gråta!! Herregud alltså. När Anders kom hem blev jag tvungen att spela den för honom också :)
Annars är allt bra här i vita huset. Speciellt när vårsolen tittar fram och smeker min hy. Sista kapitlet tragglas det fortfarande med men innan veckans slut ÄR DET KLART. Punkt.
Missade Barnmässan i Karlstad i år. Det hanns helt enkelt inte med. Jag jobbade på fredagen och på lördagen bjöd mamma mig och Anders på konsert medan Meja var på bröllop och Abbe lekte med morfar Hans. Abbe sov över i Mariestad medan vi åkte hem och blev bjudna på mat hos några vänner. På söndagen sken solen och jag gjorde ett tappert försök att städa en del av källaren. Så denna vecka ska jag försöka sälja så mycket grejer som det går innan familjen får flytta ut för alla grejer.
Jag har även haft ett väldans kulturellt liv de senaste veckorna får man väl säga. Vi var på Macken i Göteborg och förra helgen hängde jag med ett av mina teatersällskap på The Book Of Mormon.
Abbe var till ögonmottagningen i Karlstad förra veckan. Han var så duktig, koncentrationen försvann emellanåt och ögondropparna var inte roliga att få men vi blev så stolta. Nu räcker det med att vi följer upp på BVC.
Tänkte försöka spela in när vi spelar teater här hemma. Vi har läst Boken om den lilla lilla gumman och en dag kom jag på att vi kunde spela den som teater ochAbbe var katten. Så sa de på förskolan att de körde just den boken som teater där med! Jag fick se ett klipp och Albin var den lilla gumman i långkjol. Ja mitt hjärta smälte såklart. Hur söt får man bli!?
Han är så klok den där sonen jag fått. Han lär ut engelska till sin mormor och morfar Hans, pratar om haveri och minimonster och kommer på egna sånger.
Vad ska det bli av denna underbara krabat?
Så har jag börjat få fart på min youtube-kanal som dels kommer vara fylld av prematur-prat men också med roligheter. Kör en liten serie som heter: 1 gram i veckan där jag lägger upp lite vardagliga situationer med en komisk twist.
Klicka här för att se senaste klippet
Puss på er!
Jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun Tankar aldrig tänkta
Som nya väggar i ett rum
Som om vi alltid älskat sen min dagboks första blad Men att jag får skriva ditt liv
Bara tur det var inget val
Av alla dessa möten och allt som borde hänt Hur sällan är jag orsak
Till att livet vänt
Har ingen ödestro Den tanken ger ingen ro
Men vem vänder vindarna Vem får mej att gå dit jag aldrig gått
Vem tänder stjärnorna som bara jag ser i dina ögon
Vem vänder vindarna och för mej dit min tanke aldrig nått
Ja ni ser ju alla att detta är en del av låttexten Vem tänder Stjärnorna med Eva Dahlgren.
Jag har väl alltid tyckt att det varit en fin låt och sådär men för någon vecka sedan när jag var inne och rotade på youtube såg jag en minidokumentär som ett hjärtebarn gjort där hon intervjuade sina föräldrar om deras upplevelse. Och i detta klipp sa hennes mamma att vid tidpunkten då hennes hjärtbarn kom till världen lyssnade hon mycket på Eva Dahlgren och att hon än idag inte kan höra den utan att gråta. Musik handlar ofta om igenkänning. Och det häftiga är ju när man lyssnar på en låt och känner att låten är "skriven just för mig" eller att "den låten kunde jag ha skrivit". Och när jag då lyssnat till det här youtube-klippet så var jag såklart tvungen att sätta på just Vem tänder stjärnorna. Med nya öron på något vis. Det var ju dessutom ofantligt längesen jag hörde den. Gissa om jag började gråta!! Herregud alltså. När Anders kom hem blev jag tvungen att spela den för honom också :)
Annars är allt bra här i vita huset. Speciellt när vårsolen tittar fram och smeker min hy. Sista kapitlet tragglas det fortfarande med men innan veckans slut ÄR DET KLART. Punkt.
Missade Barnmässan i Karlstad i år. Det hanns helt enkelt inte med. Jag jobbade på fredagen och på lördagen bjöd mamma mig och Anders på konsert medan Meja var på bröllop och Abbe lekte med morfar Hans. Abbe sov över i Mariestad medan vi åkte hem och blev bjudna på mat hos några vänner. På söndagen sken solen och jag gjorde ett tappert försök att städa en del av källaren. Så denna vecka ska jag försöka sälja så mycket grejer som det går innan familjen får flytta ut för alla grejer.
Jag har även haft ett väldans kulturellt liv de senaste veckorna får man väl säga. Vi var på Macken i Göteborg och förra helgen hängde jag med ett av mina teatersällskap på The Book Of Mormon.
Abbe var till ögonmottagningen i Karlstad förra veckan. Han var så duktig, koncentrationen försvann emellanåt och ögondropparna var inte roliga att få men vi blev så stolta. Nu räcker det med att vi följer upp på BVC.
Tänkte försöka spela in när vi spelar teater här hemma. Vi har läst Boken om den lilla lilla gumman och en dag kom jag på att vi kunde spela den som teater ochAbbe var katten. Så sa de på förskolan att de körde just den boken som teater där med! Jag fick se ett klipp och Albin var den lilla gumman i långkjol. Ja mitt hjärta smälte såklart. Hur söt får man bli!?
Han är så klok den där sonen jag fått. Han lär ut engelska till sin mormor och morfar Hans, pratar om haveri och minimonster och kommer på egna sånger.
Vad ska det bli av denna underbara krabat?
Så har jag börjat få fart på min youtube-kanal som dels kommer vara fylld av prematur-prat men också med roligheter. Kör en liten serie som heter: 1 gram i veckan där jag lägger upp lite vardagliga situationer med en komisk twist.
Klicka här för att se senaste klippet
Puss på er!
Så glad varje gång du skriver. Minns hur det var när vår flicka, 15 v för tidigt föddes. Vår låt blev Ljus och Värme :)
SvaraRadera