Fortsätt till huvudinnehåll

Its Friday, Im in love

Fredag. Om en dag är du tre veckor gammal. Det känns som vi har varit ifrån omvärlden i minst ett halvår. Men det har vi ju inte. På söndag går du in i v 29. Lille plutt. När jag skulle pumpa vid 7.30 bestämde vi oss för att vi kunde ta 8-målet på mitt bröst. Sagt och gjort, mys på bröstet på morgonkvisten. Och jag älskar att se när syster kommer och drar ner syrgasen varje gång du kommer till mig eller din pappa. Du mår bra av oss. Och vi mår bra av dig. 

Idag ska vi åka till Kristinehamn en sväng nu på eftermiddagen. Albins storasyster ska ha dansuppvisning. Anders har ju redan varit ifrån lillgrabben eftersom han varit hemma med Meja men för mig känns det så svårt. Har dåligt samvete redan nu över att lämna honom. Samtidigt känns det lugnt att göra det eftersom personalen är änglar här. 
Har aldrig känt mig så trygg som jag gör nu. Har aldrig vågat hoppats så mkt heller för den delen. På de andra sjukhusen har vi bara hört: en timme i taget. En dag i taget.

Det är klart att vi fortfarande tänker på det viset. Men här får man lov att prata om något som heter framtid. Vi har pratat med personal om familjerum. Vi har till och med pratat om det förbjudna: när man kommer hem.
Det har inte känts okej att prata om förut. Nästan samma sak som jag och Anders diskuterat att man inte skulle våga se på honom, röra vid honom och tala till honom för mycket när han kom, för man ville inte älska honom för mycket om något hemskt skulle hända. Det kan jag säga sket sig på en gång. Och det går inte att skydda sig själv från kärlek till sitt barn. Som kuratorn i Umeå sa att det är så viktigt i sorgearbetet om allt inte skulle gå vägen heller. 

Vi får helt enkelt se hur dagen blir. Om jag kan känna att det är skönt att vara hemma eller om jag kommer hoppa in i bilen och stå på gasen. 
Jag har i allafall duschat och sminkat mig idag och det kändes riktigt skönt! Som en ny människa.

Ni kommer få höra hur denna eftermiddag har fungerat framåt kvällen när vi är tillbaka. Kanske kommer pappa Anders bjuda på ett inlägg snart. Mamma skriver bara om sina erfarenheter men vi får inte glömma allt pappa varit med om med känslor och tankar. Han är lite rädd för att ni människor som läser detta inte kommer tycka han skriver så bra men jag har sagt att skriver han bara från hjärtat kan det inte gå fel❤ det är fina snälla människor vi har att göra med.

En till sak med denna personal här är att man kan vara sig själv för en stund. Inte bara orolig mamma utan Emelie. Bara att få komma ifrån oron och skratta åt nån anekdot någon har varit med om känns oerhört gott. 

Kate var här på förmiddagen och bjöd oss på fika. Hon är min extra-mormor och blir alltså din gammelmormor. Din mamma hann inte träffa varken hennes riktiga mormor eller morfar så "mormor Kate" har tagit sig an den rollen sedan vi träffades på teatern. Hon tyckte allt att du var himla fin. Så fin att jag såg en liten tår i hennes ögonvrå. Älskade Albin, du börjar charma tidigt du. Och du tar fortfarande all chans när tillfälle ges att få kissa på någon. Det funkar nu men inte när du blir äldre, kom ihåg det.
823 gram är du nu❤ duktiga fina kille.

Dessa katter har jag saknat och idag får jag träffa dom!!








Kommentarer

  1. Mamma var såå glad att fått träffa er! <3

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver <3. Känner både glädjen och oron...klappar lite extra på magen idag och skickar massor av kramar från Nyköping ��

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...