Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son. 

Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till.

Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av. 

Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta.

Oj vad saknaden och oron blev stor. Jag och din pappa höll om varann i det där lilla rummet och tårarna kom som floder ur ögonen. Så var det bara den här väntan kvar då.. 

Jag och din pappa åkte tillbaka till hotellet för att äta frukost. Du var med i tankarna hela tiden. Jag ser en mamma hålla sin son i famnen och tankarna for iväg till dig. Längtade till när jag får hålla dig på det där viset.

Vi diskuterade vad vi skulle göra av denna dag och bestämde oss för att åka till Gekås. 

Under bilfärden ringer Anders till landstinget för att be dom skicka ett fakturaunderlag till hotellet. Han säger då att Ronald är fullt och det enda rum vårt hotell har tillgängligt är någon hundralapp dyrare. Hon säger lite spydigt att de bara betalar ut 1200 per natt och frågar om vi inte kan byta hotell till något billigare. Inte idag för vi har annat att tänka på. Vi gör bara inte det idag. Hon säger också att landstinget bara betalar i 4 dagar(?), sedan ska vi själva betala boende. Ursäkta uttrycket men: VAD FAN!! Vi orkar liksom inte. Anders säger att det får lösa sig på något vis. Så himla jobbigt att behöva tänka på det administrativa en dag som denna.

Jag somnar i bilen och vaknar när vi svänger in på parkeringen. Det är en underlig känsla. Annars brukar man vara väldigt exalterad av att gå på Gekås. Inte idag. Precis när vi kommit in ringer det i Anders telefon. Dolt nummer. Det är från sjukhuset! Varför i helvete ringer de nu? 

Anders svarar, lyssnar. Svarar okej. Vad tusan kan det vara?

Tillslut ( vilket jag tycker tar en evighet) ser Anders lättsam ut och säger: Ja då vet jag hur det känns tills nästa gång ni ringer. Tack, hej.

Det hade tydligen kommit in ett akutlarm så de hade fått vänta med din operation. De ringde för att säga att de börjar med dig nu. 

Det tar en stund för Anders och mig att samla oss. Vi är lite skakiga. Sedan går vi vidare. Tittar på lite barnkläder och leksaker till meja. Jag börjar nästan gråta när en i personalen låter lite sur när hon säger åt mig att jag har för många kläder med mig in i provrummet och måste gå tillbaka till vagnen för att lämna ( vilket inte var sant, när jag kom tillbaka såg jag att det fanns en hylla man kunde lämna i sålänge, dumma tant!) 

Känslorna är lite på utsidan om man säger så. Kl 14.09 är det vår tur att betala i kassan då min telefon ringer. Dolt nummer. Det har bara tagit 3 timmar, något måste vara fel! Jag svarar och i andra änden säger någon att din operation är klar. Tystnad. Gick det bra då? Ja det hade gått bra. De har satt dit en gortex-lapp för ditt hål mellan kamrarna, klyvt lungaortan ( nu är en klaff borta), även satt en liten lapp för ett litet hål du hade på högersidan samt tagit bort din ductus. Åh herregud. Vad säger man till någon som har räddat ditt liv? Tack så hemskt mycket är allt jag får fram. Han säger sedan att det tar 2-3 timmar innan de ringer från iva och vi får komma till dig för nu ska de sy ihop dig. Jag lägger på och börjar gråta. Ursäktar kassören med att vi precis fått veta att din hjärtoperation har gått bra. Han svarar: ursäkta dig inte, bara det gick bra är jag nöjd. 

Anders och jag kramar varann. Vi packar, betalar och går till subway där vi äter macka och ringer våra mammor. Sedan kör vi mot Gbg.

När vi precis kommit in ringer de och säger att vi får komma upp. 

Nu börjar nästa rädsla. Att se dig med alla slangar och i respirator, se ditt plåster och din kateter, pvk. Men när vi kommer in till dig ligger du där, så vacker. Du är så otroligt fin. Du tuttar lite i sömnen och vi hälsar på dig. Smeker dig på de ställen som finns tillgängliga. 

Narkosläkaren kommer in och förklarar lite hur du mår och hur det gått. Sedan säger han att de fått tagit bort ett organ vi inte ens visste existerade, thymus. Det tas bort på alla patienter som måste hjärtopereras, annars kommer de inte in till hjärtat. Han frågar om de får använda den till medicinsk forskning och vi säger nej för vi vill ta hem den som ett minne.

Förlåt, jag skämtade. Såklart säger vi ja till det.

Vi säger att vi ska försöka ta kvällen tidigt. Dåligt med sömn, mycket känslor och världens jobbigaste dag är snart till ända och sköterskorna säger åt oss att passa på att vila. När vi kommer till avdelningen om några dagar ska en av oss sova hos dig så det är blir några dagar kvar som mamma och pappa får sova tillsammans. Dessutom får du sömnmedicin så du sover hela tiden.

Mamma och pappa äter köttfärslimpa på hotellet och sedan däckar vi. Vi somnar till ett program och när det är slut kl 22 stängs tvn av, vi säger godnatt och vaknar inte förrän 09 på morgonen. Vi ringer till iva och det har varit bra. Ditt blodtryck har varit högt och du hade kissat dåligt så du hade fått vätska. Men det är inget ovanligt, första tiden är lite ostabil säger de. Vi ska inte oroa oss.

Vi tog frukost och duschade, sedan kom vi till dig. 

Man känner sig så maktlös när vi sitter hos dig. Vill bara få dig läkt. Vi har fått hjälpt till att byta ställning på dig och gett dig mat. Du är nere på 5 ml igen. Men denna gång behöver det inte ta 20 min att ge dig den. 

Vi sjunger för dig, pratar med dig. Idag tog vi med din kanin som du får ha och mysa med. Vad mer kan vi göra? 

Känslan av att se 100 i saturation igår var ovärderlig. Idag bråkas det lite och just nu ligger du på 91-93. 

Vad du får vara med om mycket du Albin. Kämparnas konung.

Så ser läget ut för nu.

Vill passa på att säga till alla som hejjar på dig från överallt i landet: Stort tack!

Vill krama om er allihop❤