Fortsätt till huvudinnehåll

Håll mitt hjärta

Var uppe vid kl 06 för att pumpa och titta till Albin. Han hade haft en helt okej natt med undantag av några dippar i pulsen. Men nu låg han och sov gott. Gick ner och började packa och städa. Sedan tog jag frukost och slängde bort allt från kylskåpet och la en lapp till föräldrarna i vårt gemensamma kök. Jag kommer faktiskt sakna dom❤ 

När jag nu kom upp höll läkaren och Julia precis på att förbereda dig. Alltså det räcker med att se läkaren så börjar tårarna komma. Julia säger att det inte är så trevligt att titta på detta och jag känner på en gång att jag inte vill vara med. Hon säger att hon ska ringa mig när allt är klart. 

När jag går ut från M-salen kommer jag på att jag inte sagt hejdå till dig. Jag glömde säga att mamma älskar dig❤ 
Men det vet du väl vid det här laget älskade hjärtegryn. Mamma älskar dig så mkt att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Tårarna trillar nerför mina kinder när jag nu sitter här i mitt nystädade rum och inte har någon aning om hur jag ska fördriva tiden. Och hur lång tid det kommer att ta. Ska upp och kolla mitt blodtryck idag så det kanske är bäst att göra det nu. Så är det gjort. 

Snälla snälla låt detta gå bra!!!!! 
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown21 november 2014 kl. 17:44

    Jag är helt bombäsker på att det har gått bra att flyga till Uppsala idag, ni är såna kämpar <3. Hoppas att ni komme rin snabbt i de nya rutinerna också :). Stor kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter  (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll.  Tisdagen den 4 november förändrades allt.  Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september.  "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spinde...
12 kommentarer
Läs mer

Ack Värmeland du sköna

Då var denna dag till ända.  En sak jag kan tänka mig är svårt att förstå för er som inte har haft barn på neo är att dagen består av ett enda stort schema. Jag förstår om det låter konstigt. Vad finns mer att göra än att titta till sitt barn? Nu är ju mitt fall lite annorlunda eftersom jag har min sambo på MAVA så det är ju ännu ett till ställe jag vill vara på. Men om jag backar några dagar tills innan Anders hamnade på MAVA:  8.00 går upp och gör sig i ordning 8.30 upp en våning & pumpar bröstmjölk 9.00 träffar lillen och lyssnar till ronden.  10.00 Upp en våning till och kollar blodtrycket 10.30 går ner och äter frukost 11.00 går upp och pumpar bröst 11.20 förbereder känguru 11.40-14.40 sitter hud mot hud 14.40 byter blöja och bäddar rent 15.00 pumpar bröst 15.15 går ner och lagar/ äter lunch 16.00 går upp igen till killen och pappa sitter känguru ( jag kollar på) 18.00 pumpa bröst ( här finns möjlighet till handling, gråtande sammanbrott eller sitta och prata med...
3 kommentarer
Läs mer

Hela världen hör hur ditt hjärta slår

Min fina son.  Du är verkligen den starkaste människa som finns du, Albin Lejonhjärta. När jag tittar på dig önskar jag att jag kunde ta alla dina slangar och infarter och sår på mig och att du fick vara pigg nu. Vi längtar så efter ditt skratt så det gör ont. Men det får väntas lite till. Igår när vi kom till sjukhuset fick vi skrubba dig en sista gång. Du fick lanstingskläderna på dig som var i stl 80 så du drunknade i dom. Vi gick till dagrummet och du fick titta på fiskarna som du är så fascinerad av.  Så kom sköterskan och sa att det var dags att gå upp. Jag höll dig i min famn tills vi kom till rummet där narkosläkaren väntade, då fick pappa hålla dig en stund. Efter det satte vi oss ner och narkosläkaren sprutade in något som kunde göra dig lite fnittrig. Men du blev lugnare och tröttare där du satt i mitt knä. Så tog han dig ur min famn och Anders frågade om det var dags att säga hejdå, det var det. Vi sa att vi älskade dig och pussade dig på pannan, sedan var du borta...
10 kommentarer
Läs mer