Igår när jag vaknade hade jag sovit oroligt under natten och vaknat flera gånger. Så när jag slog upp ögonen och tittade på klockan såg jag att den visade 8:30!!
En halvtimme kvar tills du ska få mat och så ska jag hinna pumpa och äta frukost innan. ( frukosten har dessvärre blivit det minst viktiga och därmed utesluts den ibland vilket inte är så bra)
Jag hoppar upp och smärta ifrån magtrakterna uppenbarar sig och gör så jag inte kan stå rakt. Klockan tickar och jag måste ut till dig för att se hur natten varit, så jag försöker febrilt få på mig mina tights och en tröja för att sedan gå ut. Sköterskan som är hos dig har jag inte träffat förut och jag säger direkt att jag behöver ett nytt pumpset så hon hinner nog inte se att jag går väldigt konstigt.
Jag säger hej till dig och försöker hålla mig upprätt men magen skriker av smärta så jag får gå tillbaka till ställningen "Agda 94 med rejäl dos av ryggskott"
Min kompis Therese går förbi oss och ser detta. Hon utbrister: men hur mår du egentligen!
Jag svarar att jag har ont och hon stuvar genast in mig på mitt rum där hon uppmanar mig att lägga mig ner. Hon känner på min mage och jag försöker förklara hur jag känner mig men har inga bra adjektiv som vill ut. Hon säger sedan: du har inte opererat bort din blindtarm än va?
Paniken som infinner sig. Nej det har jag ju inte. Låt det inte vara något sånt! Therese måste gå och säger att jag ska lägga mig och vila. När hon ska stänga igen dörren frågar jag henne om du mår bra därinne. Hon kikar mot ditt rum och svarar sedan ja.
Jag lägger mig på sjukhus-sängen där jag har ringklockan till personalen och försöker tänka på något annat. Therese har kommit in med tidningen där vi är med och jag läser artikeln. Jag tycker den är bra! Några saker har blivit lite fel. Som att Albin är den friskaste prematur-bebis läkarna har sett. Så är det förstås inte. I Uppsala var han den friskaste bebisen på avdelningen. Men med vår historia från början till nu är det inte konstigt att man missförstår något. Det är ju knappt så man är med på alla turer själv.
Efter någon timme känns magen bättre och jag behöver pumpa. Då knackar kuratorn på och undrar om vi kan ändra tiden och vi bestämmer att vi ska gå till hennes kontor efter pumpning och att jag fått tittat till Albin. Allt har sett bra ut under natten.
Jag har varit lite nervös för denna kuratortid men vi satt i nästan 2 timmar och allt kändes så naturligt. Hon var väldigt lätt att prata med och tyckte att mina tankar var väldigt sunda.
Jag säger att det skrämmer mig att vi inte fått "bakslag" än och då säger hon att kanske vår grabb inte får så stora bakslag för att han är så stark. Då börjar jag gråta. Det är en fin tanke. Blir lite ledsen på mig själv att jag inte tänkt den själv. Som att jag inte tror nog mycket på dig❤
Efter mötet får jag äntligen sitta hud mot hud med dig. Meja och Anders skulle kommit in igår men några små rackare i mejas hår upptäcktes så pappa och dotter fick ägna dagen åt luskamning istället.
Idag har jag huvudvärk och känner mig lite ledsen. Men du kämpar på. En jättebra ögonläkare har gjort undersökning idag som visade att högra näthinnan har stannat upp i tillväxten. Men det är tydligen normalt. De ska hålla koll i allafall och hon bokade in en extratid nu på fredag. Läkaren har pratat med Göteborg och vi har fått nya bud nu. Att vi ska vänta tills du väger 2 kg. Och mår du så pass bra och blir stor nog kanske du inte behöver göra den här ductus-operationen utan att de kan laga dina hjärtfel på en gång! Det vore himla bra! Men sköterskan kom in och sa att Göteborg kan tycka annorlunda i morgon så vi ska inte hoppas för mycket.
Ikväll vägde du 1610 gram. En milstolpe i sig. Tänk när vi satt i det dör vidriga samtalsrummet i Umeå och läkarna pratade om ditt hjärtfel. Då sa de att innan 1600 gram fanns i princip inget att göra. Vi matade dig med vår 1 ml-spruta. En måltid ska ta 20 min. Vi pratade med andra föräldrar som gav 13 ml till deras bebis. Vi var avundsjuka. Ikväll har jag matat dig med 23 ml. Tiden går fort och du växer så fint. Nu ska jag gå och se om vi kan få till lite mys. Du har varit Herren på täppan på avdelningen nu ett dygn, alldeles själv. Men idag fick du nya grannar. En pappa var precis inne i pentryt och fick en genomgång av kökets "regler". Han svarade att de skulle nog inte stanna så länge så detta skulle nog inte bli deras vardag. Jag blir ledsen på mig själv att min sorg är större än att känna lycka för andra. Men idag får jag väl vara sån. I morgon är en annan dag. Och tur är väl det❤
Vet vad ni går igenom, har ett barnbarn född i Karlstad v.26.
SvaraRaderaHåller till fullo med er, de är helt underbara där. Det har gått jättebra för vårt barnbarn, han fyller 9 år i januari och är helt frisk.
Han går nu i andra klass, inga problem i skolan har han heller. Vill bara berätta detta för jag vet av erfarenhet att det gjorde gott att höra sånt.Önskar er all lycka av hela mitt hjärta, samt ett gott nytt år till hela er familj!