Är det själva himlen som jag gungar i min famn

Hej min älskade Albin.

Idag fyller din mamma år. 28 år.

I 27 år och 331 dagar kunde jag leva utan dig, sedan sa livet att det var dags för dig och mig att ses.

Att fylla år har väl alltid varit skoj. Förra året kom jag på kvällen innan att jag skulle baka allt själv till mitt kalas. Åkte till affären vid halv tio på kvällen och stresshandlade ingredienser till förbannelse. Vid halv fyra på morgonen var jag klar. Skulle jobba heldag på jobbet, alltid blir det stress så när folket kom var man halvt död:)

Detta år har jag fått firat min halva dag med dig. Redan kl 8 satte vi oss i känguru. ( det ska förresten understrykas att känguru, KMC och hud mot hud är samma sak för er som har undrat, helt enkelt få ha min bebis på mitt bröst)

Syrgasbehovet är större nu. Dessa veckor är ostabila och mamma ska försöka att inte tro det värsta om allt hela tiden.

Andra halvan av dagen ska jag först få mitt hår lite stylat av min frisör som också är en fantastisk fin vän, Caroline. Har köpt en ny byxdress som jag ska ha på mig och det ska bli så otroligt skönt att ( förhoppningsvis) få känna mig lite vacker.

Sedan ska jag och Anders få gå på julbord och se våra vänner ikväll igen på KCC.

Syster Bodil kom in när vi satt KMC och berättade att du skulle få mer blod i två omgångar. Så vi får se hur du mår. Och även vätskedrivande oxå om jag förstått rätt. Då får jag skuldkänslor direkt att jag ska lämna dig. Jag får för mig att det är ditt sätt att säga att mamma inte ska åka.

Jag börjar gråta och snälla Bodil stryker mig lätt på benet och förklarar att dom bara är ett samtal bort och att jag kan ringa och komma när som helst. Sedan säger hon att jag är en bra mamma.

Det känner jag mig verkligen inte som!

Men Bodil får mig att känna mig bättre till mods och hon har ju faktiskt rätt.

Jag tror att du vill att mamma ska få skratta med och åt sina vänner ikväll. Och äta tårta i morgon i vårt hus innan jag kommer tillbaka. Och vill du inte det så visar du nog det tror jag❤

Nej nu ska jag gå ut till dig, din pappa är hos dig nu.

Igår vägde du 1040 gram, vi får ringa och höra hur det är ikväll.

Älskar dig❤❤❤

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Heart of gold

Februari, mest känd som Vabruari. Det är vad vi gör nu, hosta & snor har hittat till Abbe. Men februari är även en månad då hjärtat får stå i fokus. Och i vår familj har både pappa & son opererat hjärtat, faktiskt helt oberoende av varann. Efter en hjärtlig förfrågan från Hjärt-Lungfonden kommer Albins berättelse här ❤️ Albin föddes 8 november 2014, den minsta bebis jag nånsin sett. Pga havandeskapsförgiftning behövde han komma ut redan i vecka 25 och med sina nätta 600 gram tog han oss med storm. Vi visste nu att ingenting skulle bli som förut. Vad vi inte visste var om vår pojke skulle överleva. Han lades i respirator och i två dagar satt jag och stirrade in i plexiglaset på kuvösen, följde blicken från sladdarna som satt på min pojk till maskinen de var kopplade till. Och jag tänkte att det krävdes så mycket för att hålla honom vid liv. Efter två dagar fick jag äntligen hålla honom i min famn för första gången och det var egentligen först då som det kom en

Läs mer

600 gram kärlek

Hejsan på er alla därute. För drygt en vecka sedan såg livet väldigt normalt ut. Jag (Emelie) & min sambo (Anders) bodde i vårt lilla vita hus som vi flyttade in i i somras, hade Anders dotter (Meja) varannan vecka, kelade med våra 2 katter, tvättade, städade, diskade, gick till jobbet och somnade tillsammans i den klassiska skeden varje kväll. Tisdagen den 4 november förändrades allt. Det är nämligen så att jag och Anders skulle få vårt första gemensamma barn. En liten pojke växte inuti mig, en liten pojke som såg ut som en liten björn när vi fick se hans profil på ultraljudet den 18 september. "-detta var allt en liten teaterapa" sa barnmorskan på ultraljudet. Inte ville han ligga still en enda gång. Jag kände stolthet från första stund. Till och med i magen hade han fått ärva den estetiska nerven både hans mamma och pappa delar. Anders grät, han skulle få en pojke. En liten grabb som han kunde bygga lego med som inte var rosa. Köra bilbana och kolla spindelmannen.

Läs mer

Till mitt sista andetag ska jag älska dig med hjärtats alla slag

Älskade Albin. Tänk att det har gått en hel vecka sedan vi kom hem. Ofattbart när jag tänker på det. Sakta plockar vi upp spillrorna av våra liv för att bygga upp en så bra grund det bara går. Resan har varit allt annat än lätt. Om du inte varit så stark vet jag inte hur jag kunnat fortsätta leva. Tack min älskade son för att du är den du är. En krigare från första stund du tog ditt första andetag. Tack till dig för att du orkade kämpa och fortfarande gör. Och tack till gudarna däruppe som hörde alla våra böner. Idag har vi fått tid för din operation. 7 juli ska ditt bråck äntligen åtgärdas. Sjung Halleluja. Då har du kämpat med det i 8 månader. Jag ska inte sticka under stolen med att det bara känns helt fantastiskt. Ännu en gång som vi går in genom sjukhusdörrarna. Ännu en gång vi ska skrubba dig till tårar. Ännu en gång vi ska lämna bort dig för att sedan se dig ligga utslagen på iva. Med sond igen. Men tänk efteråt. När du inte har ont av det längre. Fy satan i gatan vad vi ska l

Läs mer

600 gram kärlek

Leta i den här bloggen