All I want for Christmas is you

Nu har jag inte skrivit på några dagar. 

Helt enkelt för att ventilationen har funnits i form av riktiga människor. 

I fredags kom Meja och Anders och hämtade mig på eftermiddagen. Vi skulle ju hinna handla och laga tacos innan vi skulle till julshowen men när vi skulle åka kräktes lille Albin så vi stannade kvar ett tag till. Vi bestämde oss för att äta av min mammas tacogratäng som fanns kvar i kylskåpet och sedan åkte vi ner till KCC. 

Vad våra vänner är fantastiskt duktiga! Vi hade precis börjat skriva på julshowen när jag och Anders åkte till Uppsala och karusellen drog igång. Kvar blev våra vänner med mycket material som jag och Anders skulle stått för. 

När vi nu såg det färdiga resultatet var inte ett öga torrt. Vi blandade skratt med gråt. Det sköljde ett vemod över Anders och mig att vi påbörjat resan men inte fullföljt den. Och samtidigt en stolthet över det resultat som blev. Jädrar vad de jobbat på! Efteråt kramades vi och vilken saknad som infann sig. Saknaden av dessa fantastiska människor som man skulle tillbringat så många höst-timmar med men som aldrig blev av. 

Jag och Anders sjöng och spelade på en begravning för inte alltför längesen. En kompis mamma som gått bort. Den begravningen var väldigt känslosam för även om jag aldrig träffat denna mamma förklarades hennes personlighet så fint att det kändes som jag kände henne. 

Och de låtar vi sjöng förklarades också innan varför mamman tyckte så mycket om just dem.

I pausen av julshowen kom denna mammas andra barn fram med en present till Albin. En liten elefant som hennes dotter varit med och valt.

Elefanter var något som deras mamma samlade på och det kändes så vackert på något sätt. Elefanten sitter nu med alla andra vänner i fönstret här på sjukhuset. 

Att sova i sin egen säng. Alltså, att gå och lägga sig i sitt hus, få natta Meja och säga att jag älskar henne, komma till sängen och se att tidningen jag läste kvällen innan allt började, fortfarande ligger kvar. Ja vad ska man beskriva det som? Helt sjukt. Helt underbart. Katterna som hoppar upp och visar sin kärlek. 

Dagen efter skjutsade Anders och Meja in mig till Karlstad igen. Mamma och Hans kom och hälsade på. Hans har aldrig fått träffa Albin men nu är det gjort. Vi åkte till stan och tog lunchen där. Ja, självklart började jag gråta på restaurangen. Mamma och Hans får också tårar i ögonen. Ja det måste kännas att se sin dotter gråta hela tiden. Från solsken till grått moln. Aj aj i hjärtat. Men i nästa sekund kan skrattet komma. Min mamma har nämligen en osynlig knapp hon kan trycka på för att få mig till skratt. Och jag är tacksam för att det fortfarande funkar. Det trodde jag inte. Hon har lagat mat åt mig som ska bli så gott att äta! 

På lördagskvällen kommer Anders och Meja in och sover över. Meja har med sig dvd och pyssel så hon kan hålla sig sysselsatt. Det kan ju vara sådär kul att kolla på en lillebror som inte går att gosa med och som man knappt ser för allt som är på honom. Men på söndagen går vi upp till lekterapin och det får verkligen tummen upp!! 

På kvällen åker vi till farmor och får mat.

Ugnsstekt falukorv med mos! En riktig klassiker som aldrig blir fel. Hon har det så fint hos sig. Någon inredningstidning borde komma hem till henne för ett reportage. Hon frågar vad jag önskar mig. 

Just det, på fredag fyller jag år! Det hade jag på riktigt glömt bort. Det har varit lite mycket nu på sistone. Ja, vad önskar man sig? 

Kan man önska att ens son ska få leva, få ett bra liv utan massa komplikationer men massa kärlek genom livet?

Inte det? Nej men i så fall önskar jag mig ett presentkort på Åhléns. 

Åhléns är ett varuhus som jag har kommit på att jag gillar. Visst, en del saker är lite väl dyra men de har mycket fint, både till inredning och barn. 

( jaha, tänker ni. Varför skriver hon om det? Det undrar jag med. Ska genast gå vidare i mina tankar)

Igår kom Anders och sov här tills idag. Han har suttit med Albin hud mot hud och jag har fått somna på hans bröst. Både son och mamma mår bäst när pappa är här. Jag har skojat om att gömma bilnycklarna så han inte ska kunna åka hem ikväll. Kanske jag ska göra det på riktigt nu medan han sitter med Albin? Ni får se hur resultatet blir.

För att skriva lite om dig nu, du som är det viktigaste.

Igår blev du en månad gammal. Tänk att det var en månad sedan du kom ut. Jag minns att jag ringde din pappa direkt efter operationen. Jag darrade i hela kroppen på grund av rädslan som släppte, panik och bedövning så när jag tryckte på pappas nummer var telefonen nära att hamna på golvet. Han svarade och jag sa:- grattis, nu har du blivit pappa till en son.

Konstigt att din pappa hörde vad jag sa med tanke på att mina tänder dansade maracas med varann inne i munnen. Bara av att uttala de orden började jag gråta med din pappa i luren. 

De sa att de skulle komma in med ett kort på dig men de kom aldrig. Jag somnade och när jag vaknat hade det gått 4 timmar. Vi bor ju i Sverige. Man vill ju inte vara i vägen, nej nej. Efter sex timmar smsade jag med Therese som blev förbannad när hon förstått att jag fortfarande inte fått träffat min son! Hon skrev att jag skulle ringa på klockan direkt och hälsa från henne att såhär får det inte gå till. Jag ringde och de kom med ett kort på dig. Jag började gråta direkt. Du var så vacker. Trots att du hade cpapen på dig syntes det att du var fulländad. Efter ett tag skjutsade de upp mig i sängen. Ärligt talat kommer jag inte ihåg nånting från det första mötet med dig för det var för mycket att ta in. Det enda jag minns var att jag tänkte: du lever. Du andas. Du är här och du måste få fortsätta leva. 

I några dagar nu har ditt syrgasbehov ökat. Nu har du gjort en lungröntgen och det fanns vätska där så igår fick du vätskedrivande. Det har gett resultat för idag är syrgasen lägre. Ultraljud har gjorts och hjärtat ser oförändrat ut. Vi hoppar av glädje för det. 

I två dagar har du legat på 995 gram. 

Igår trodde vi att du skulle få 1000grams diplom men precis innan vändning drog du av en brakskit. Vi tror att du tänkte att du inte skulle bli en månad gammal OCH väga över 1000 gram på samma dag för att vi ska ju fira i flera dagar, inte allt på en dag. Du tänkte rätt älskling. Idag får du gärna ha gått upp till över 1000 gram. Då blir mamma och pappa och alla dina kära riktigt stolta. Det är många som hejar på dig! 

Nu äter du 15 ml varannan timme❤

Vi kämpar på. Vi älskar varann. Vi tror på oss.