Come give me love

Herregud vilken natt detta är!

Albin vaknade nu runt 03 och ville ha mat. Eftersom han ätit lite mindre under kvällen laddade jag upp med 90 ml. Jag tar honom i famnen och ska mata honom. Vi har köpt en riktig flaska idag, dagen till ära. Med rådjur på. En sån där anti-kolik. Jag börjar mata och tycker det går förvånansvärt fort för vår lille parvel, herregud den är ju typ slut! Så känner jag  att det börjar kännas blött på linnet jag har. Tror ni inte flaskan läckt! Hela Albin är helt blöt liksom mitt linne och lite på mina mjukisbyxor. 

Jag lägger Albin på skötbordet och försöker rengöra honom så gott det går med servetter. På med ny blöja och ny body. Sedan går jag till köket och värmer på ny mat. Denna gång tar jag 60 ml eftersom han ändå fått i sig lite och kan bli trött rätt fort om man daltat med honom. Så samma sak igen. Denna gång tar jag flaska från sjukhuset och börjar mata. Tror ni inte att den också läcker? Hela Albin, blöt igen. Stackars liten. Här tror man att man ska få mat och så ska mamma blöta ner mig och krångla med klädbyten mitt i allt?

Vilken krångel-mor du har ändå.

Vi har fortfarande inte hört något från Göteborg så ingen resa kommer väl ske i slutet av mars iallafall.

Jag har ju liksom glömt att berätta det största av allt: Albin är nu fri från sonden! En morgon när jag vaknade hade han dragit ur den. Tejpen satt kvar på kinden med båda ändarna utanför. Vilken liten buse. Så jag tar fram flaskan och det gick ju galant. Jag pratar med hemsjukvården som ska komma på besök dagen efter och hon säger att det inte är så noga om han inte får i sig hela dygnsmaten detta dygn. Så får vi se vad han väger dagen efter.

Vi tror inte det är sant när vågen visar 3930 gram! Hon säger att från och med nu behöver vi inte vara så noga med tiden, Albin får själv säga till när han vill ha mat. Och ingen sond behövs tejpas på för nu klarar han att äta själv. 

Jag förstår att det är svårt att förstå den glädje som sprider sig i kroppen. Efter drygt 4 månaders tid är vår son helt fri. Fri från sladdar och slangar. Hundra procent bebis är det nu. Sedan sonden är borttagen kan jag inte sluta att pussa honom på hans kinder. 

Igår åkte jag och Meja till två vänner som fyllt år. Båda blev nog lagom överraskade när vi stod där med tulpaner. Jag börjar mer och mer känna tacksamhet för de som finns här. Tänker ofta att livet är så skört. Att jag inte ska hålla inne med saker. Jag ska skratta som aldrig förr. Värna om de som vill oss väl. Visa hur glad jag är att ha vänner och familj som finns och ställer upp. Njuta av dagen vi får. Carpe Diem för tusan! 

Nu är det även slut på amningen helt. Bobban undrade häromdagen om det var dags för ett glas rött vin. Det tyckte han att jag var värd ❤ får se om jag vågar ta mig ett glas i helgen. Då ligger jag väl däckad här i soffan sen.

Nu blir det att försöka sova lite för nu har Albin somnat här. Ha nu en riktigt trevlig helg allesammans!

På lördag ska jag ta med storasyster till Barnmässan i Karlstad. Då får det bli pappa-mys för din del. Hade så gärna velat ta med dig i vagnen. Det får bli nästa år❤